15 49.0138 8.38624 none 0 both 0 4000 1 0 horizontal https://www.jamstalldvardag.se 300 4000 -

2 oktober, 2017
6 comments

Sin egen lyckas smed

Illustration: Johan Lindström/Joxondesign

Något som provocerar mig är okunskap som låter såhär:

”Varför tar inte kvinnor för sig mera? Kvinnor måste stå upp för sig själva och visa att de är värda lika mycket som män.Om de bara tar för sig, jobbar hårt och har rätt vilja & ambitioner så kommer det snart att finnas lika många kvinnor som män i chefspositioner. Inställning och vilja är A & O. Kvinnor måste dessutom sluta stå i vägen för varandras framgång. Inte hålla på och vara avundsjuka och missunnsamma utan peppa & backa upp varandra. Då skulle det hända grejer.  Ni vet ordspråket:  Det finns en särskild plats…”

Nu ska jag berätta varför jag måste kräkas lite varje gång  jag hör de här flosklerna:

  1. Kvinnor har högre utbildningsnivå och högre betyg än män. Det hjälper inte ett skit. Vill ni vet varför? Jo för schnubbar rekryterar hellre trevliga schnubbar än överambitiösa, kunniga kvinnor (de e ju skitjobbiga och gillar inte rätt grejer, vet ni). Kunskapstips 1: Googla homosocial rekrytering.
  2. Riskfaktorer för kvinnor som försöker göra karriär är inte att de såsar runt och chillar utan snarare att de jobbar extremt hårt, tenderar att överarbeta, utför andras arbete, inte upplever sig ha utrymme att säga nej. Undervärderar sig själva och sin prestation även när de är 10 gånger bättre än motsvarande män. Kunskapstips 2: Googla utmattningsstatistiken för kvinnor vs. män i höga positioner.
  3. Dessutom handlar det ofta om att vara relativt ensam kvinna bland många, många män. Det är ju fortfarande så tragiskt att vi kan ta ett vanligt mansnamn (tex Johan eller Göran) och konstatera att det finns fler män med det namnet än vad det finns kvinnor på VD-poster. Kunskapstips 3: Kolla AllBrights årliga rapport om hur det står till med jämställdheten i börsbolagens ledningsgrupper.
  4. Kvinnor drabbas hårt av bristande jämställdhet i hemmet. Både genom att de fortfarande gör största delen av hushållsarbetet (inklusive allt). Tar hand om barn och föräldraledighet i MYCKET högre uträckning. Alla kvinnor drabbas dessutom av normativa föreställningar om de är ”osäkra kort” för att det antas att de tänkt skaffa en hög ungar även om de INTE ALLS har tänkt göra det. Män antas ha egna pigor (aka fruar, sambos, flickvänner) som sköter det där barnatjafset. Så de drabbas inte även om de sedan i praktiken tänkt ha fem kidz och vara föräldraledig minst ett år med varje. Kunskapstips 4: SCB:s fina rapport: ”På tal om kvinnor och män. Lathund om jämställdhet 2016.

Inte nog med att vi måste kämpa dubbelt så hårt, göra saker hundra gånger bättre än random man och vara gulliga och snälla samtidigt som vi gör det. Vi får dessutom betalt i sämre lön, sämre utvecklingsmöjligheter, utmattningssyndrom och dubbelskammande för att vi då per automatik är dåliga morsor.

Enough is enough.

Nästa person som kommer dragande med inkompetent och okunnigt dravel om att vara ”sin egen lyckas smed” behöver få sin världsbild korrekt uppdaterad.

Kan ni lova att hjälpa mig med det?

Feminism    Företagande och yrkesliv
                 
29 september, 2017
2 comments

Den dagliga kampen giv oss idag (och förlåt oss våra skulder)

Jag blir gång på gång förvånad över hur svårt det verkar vara för människor att se/ förstå och göra analyser utanför sin egen individuella bubbla. Hur kunskap tycks som bortblåst så fort det går utanför ens eget tyckande.

För mig innebär kunskapen kring strukturer, makt och till exempel kön att det går att se på och analysera ALLA delar,  områden, miljöer, ämnen, sammanhang, beteenden utifrån det perspektivet. Det handlar inte om huruvida jag personligen brinner för området.

Det är helt galet hur någon slags egoistisk, kapitalistisk, ultraindividuell agenda styr dagens debatter.

Jag ska förklara hur jag menar:

1.  Strukturell analys av sport (ojämställd fördelning av resurser, mindre pengar, mindre utrymme i media, mer sexualisering & objektifiering osv).

Person 1: ”Fast jag hatar sport, så låt grabbarna hålla på med sin hockey, kampsport, motorsport. (Kvinnor som spelar hockey nakna hahahahaha vem bryr sig?”)

2. Strukturell analys av jakt & fiske (domineras av män, könsstereotypa normer och jargong som exkluderar).

Person 2: ”Fast jag är vegan och hatar jakt, så låt de där djurmördarna göra vad de vill. (Kvinnor som dricker mjölk förtjänar att våldtas!)”

3. Strukturell analys av ledningsgrupper, VD:poster, företagande (ojämställd resursfördelning, glastak, homosocial rekrytering, bastuklubbsnormer).

Person 3: ”Men vem bryr sig om de där kapitalistiska svinen, de är ju redan asrika & mäktiga. (Kvinnor som har dyra handväskor förtjänar sjukt mycket hån!) Varför ska vi överhuvudtaget ägna en tanke åt det?”

4. Strukturell analys av barnkläder (könsstereotyp uppdelning, nedvärdering av feminina uttryck, klassmarkörer)

Person 4: ”Så sjukt löjligt att lägga fokus på de där frågorna, visst finns det viktigare frågor att ägna sig åt? (Typiskt löjliga mammor att bry sig om sånt!) Så less på att debatten alltid ska hamna där.”

5. Strukturell analys av mäns våld mot kvinnor (samhällsproblem, våld som maskulint beteende, våldspyramiden, objektifiering)

Person 5: ”Men alltså män utsätts för mer våld, dessutom är det mycket värre i andra länder/ kulturer. (Btw om du som KVINNA inte har en rasistisk analys så förtjänar du att… ja just det våldtas!) Varför funderar ni inte på det istället?

Jag skulle kunna fortsätta. I all evighet. För varje ämne och område där det går att göra en strukturell analys så bör det göras.

DU kanske inte gillar eller överhuvudtaget bryr dig om just det området. Det betyder INTE att det är mer eller mindre viktigt. Bara att du personligen tycker att det är mer eller mindre viktigt/ intressant /alarmerande/ engagerande. Men snälla rara ni som ändå har försökt gör någon slags strukturell analys av världen. Sluta navelskåda så förbannat och stötta de människor som orkar vara in och förändra i de områden där du inte vill eller orkar vara.

Det finns inga miljöer/ sammanhang som är jämställda. Allt du gör kommer att tolkas, förstås och hanteras olika på grund av kön på de inblandade parterna. Att vara kvinna i dagens samhälle är att utsättas för hot, våld, skammande, förlöjligande, osynliggörande så fort du överhuvudtaget existerar.

Det går inte att vinna. Det går inte heller att lägga på enskilda kvinnor att frälsa hela världen. Men det går att fundera ett varv till över varför det är viktigt att föra dagliga kamper inom alla områden. Samtidigt.

I det stora och i det lilla.

I ditt hem. På din arbetsplats. I din lokala förening. I din kommun. På din skola. Med dina vänner. I det offentliga rummet. I det privata rummet. I en butik nära dig. På dina barns förskola. På universitet. Industrin. Hemtjänsten. Facebookgruppen. Lunchrummet. Styrelserummet. Omklädningsrummet.

Och vi andra ska stötta er som orkar. Det är fan i mig det minsta krav vi kan ställa på varandra.

Feminism
              
25 september, 2017
2 comments

Ojämställda strukturer & dåliga råd

Mammor prioriterar bort sin träning till förmån för obetalt arbete i hemmet. Det kan naturligtvis vara helt ok. Till exempel om en svarar som de 15 procenten längst ner på listan ”saknar intresse för träning”.

Motsvarande siffra för männen/ papporna i den här undersökningen som Friskis & Svettis genomförde i våras visar att bara hälften av dem prioriterar bort sin träning till förmån för hushållsarbete. Däremot så prioriterar ungefär en tredjedel av papporna bort sin träning till förmån för ANDRA intressen. På motsvarande plats skattar kvinnor att de saknar ork.

Så himla intressant. Så jävla sorgligt. Så mycket ett strukturellt problem.

Jag läste för övrigt en artikel häromdagen. Den var fylld med otroligt kassa råd om att leva i heterorelationer:

”Jag tycker inte om att kombinera orden parförhållande och arbete. Det låter lite osexigt, tråkigt och stressigt. När man har kommit till den punkten att man borde ha jobbat mer på sitt parförhållande har man antagligen jobbat ihjäl sig med något annat. Så jag tycker inte man ska ”jobba” på sitt förhållande.”

(Familjeterapeut Maria Sundblom Lindberg hela artikeln kan ni läsa här. )

Ni vet att jag tjatar ihjäl mig om det här, men det har betydelse HUR vi pratar om saker. Jag tänker att exakt de ord som används i den här artikeln är varför det känns så jäkla motigt att sträva efter en jämställd relation. Liksom, hur kul på en skala att vara i en relation som är:

  1. OSEXIG
  2. TRÅKIG
  3. STRESSIG

Familjeterapeuten tycker att det är viktigare att _massera varandras fötter i 10 minuter_ än att tjata om att det inte finns några rena kläder till barnen. Hon säger också att det är viktigt att bestämma vem som gör vad och att sätta regler som ska följas. Men sedan följer hon upp med brasklappen om att det är den sköna avslappnade personen i förhållandet som har rätt och den andre parten får bita ihop och finslipa själv (det vill säga, vara nöjd med att den andre parten ”hjälper till”).

Jag tycker för övrigt att det är grymt sexigt och ROLIGT med heterorelationer där en person blir sjuk av utmattning, gnisslar sönder sina tänder av återhållen passiv aggressivitet ( romantiskt som sjutton ;)) och prioriterar bort återhämtning, glädje och engagemang till förmån för att tvätta kläder (under sommaren når tvättsiffran den magiska fördelningen 78% kvinnor och 11% män enligt en ny undersökning från TCO) packa väskor, laga mat & projektleda.

Men bättre det än att nämna ordet ARBETE i samma mening som PARFÖRHÅLLANDE.

Män upplever dessutom sina förhållanden som hyfsat jämställda till skillnad från kvinnor i samma förhållanden.

Hahahahaha chockerande och märkligt eller hur?

 

Feminism    Föräldraskap    Relationer
                                         
11 augusti, 2017
7 comments

Om det ojämställda vardagssnacket och logistiken from hell.

Illustration: Johan Lindström/Joxon design

Idag tänkte jag prata om ännu en del i den så kallade projektledarrollen, ni vet den där som kvinnor i typ 99 % av fallen, som genom en magisk nyck ”får” i heterorelationer. Den handlar om att prata eller inte.

Eller alltså jag vet inte hur jag ska förklara riktigt. Prata rent generellt kan män göra nog så mycket, men i familjeprojektet AB så innebär det en stor del av att vara den som tar ansvar och håller koll på alla jäkla grejer (glödlampa trasig, kalasinbjudan på fredag, föräldramöte tisdag, dags att tvätta, vad ska vi äta i veckan, oj avloppet behöver rensas, ny regnjacka till mellanbarnet, nä men frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsfika igen? osv osv i all evighet) också att vara den som antingen gör det själv eller som ber den andre parten att göra det… vänta nu?

FATTAR NI HUR SKEVT DET ÄR?

Jag upprepar:

”Vara den som gör det själv eller ber den andre parten att göra det.”

Det blir liksom inte tydligare än så att en person är ansvarig och den andre ”hjälper till”. Dessutom så förklarar det också hela dynamiken i alla de här männen som då surt kan välja att svara på frågandet/ pratandet/ problematiserandet:

”Du är så himla negativ. Jag klagar ju aldrig på dig. Allt jag gör är visst fel. (Ehh näe det är allt du INTE gör som är ojämställdhet i praktiken älskling.)”

Jag brukar ibland dagdrömma om den dagen när jag kan sitta och pyssla med lite ditt och datt och inte känna något som helt ansvar för någonting och min partner har koll på allt (hela tiden) och kommer och frågar mig:

”Sandra skulle du kunna åka och handla, jag har gjort en lista och fixar middagen. Tänkte att jag kan dammsuga, tvätta och ta hand om barnen under tiden. Känns det ok för dig?”

Och jag bara:

”Ja men självklart inga problem vännen. Puss puss <3″

I den här dagdrömmen ingår också att alla tycker att jag är en härlig, skön tjej och att min partner är så himla lyckligt lottad som har en sådan jämställd fru. Hehe.

Vi är inte riktigt där ännu. Och med ”vi” menar jag det här samhället, där vi alla är små beståndsdelar som bildar en helhet. Om helheten vore jämställd så skulle det vara lättare för oss individer att göra jämställda beteenden. Om alla individer gjorde mera jämställda beteenden skulle helheten bli mer jämställd. Men det är svårt och så komplext och sammanvävt att det nästan är omöjligt att ta sig ur det nät av ojämställdhet som formar ALLT från vardagliga diskussioner till det faktum att Sverige aldrig haft en kvinnlig statsminister.

Jag hatar ganska ofta att behöva vara den som pratar i vårt förhållande. Jag provade för ett tag sedan att inte fylla i luckor, ge information om vad som ska hända eller fråga upp vad min partner har tänkt. Vet ni vad? Det blev helt bisarrt (så jag gav upp efter typ två timmar) och då tänker jag inte att vi är det värsta heteroparet i hela världen utan ändå hyfsat normala. Men ni vet för att kunna ha någon slags kontroll på vad som ska hända nästa dag, hur alla miljoner grejer som behöver lösas rent praktiskt ska gå till så behöver den också kommuniceras till de individer som ingår i ens planer. Den där logistiken som åtminstone i vår trebarnsfamilj får en att vilja lägga sig i fosterställning under soffan och gråta hysteriskt och sedan vägra att komma fram igen:

”Mamma! Mamma!! Mamma!!! MAMMA!!!!”

(Näe vet ni vad barn, mamma ligger här under soffan och VILAR nu. Det är fullt normalt. Eller?)

Att få rollen som ansvarig för att föra all kommunikation som rör logistik, planering, problem, fördelning och skaviga grejer är ett himla otacksamt jobb och tar så mycket tankekraft, energi och tid.

Det är ju dessutom omöjligt att GÖRA jämställdhet om en inte pratar om det som är ojämställt och behöver förändras. Men det här ”raka och härliga” pratandet (som män ibland påstås göra mer än kvinnor haha..) uppskattas ofta inte alls när det påverkar dynamiken i vår patriarkala världsordning. Och den upprätthålls inte bara på någon slags diffus samhällsnivå utan i våra hem, i våra relationer, i föräldraskapet.

Undervärderat kvinnligt arbete är det som byggde vår välfärdsstat. (Har en massa kloka kvinnor/forskare redan konstaterat.)

Jag tycker att det är dags att  jobba med att både bryta det könsnormativa språkandet om vem som som är ansvarig för vad i hemmet och föräldraskapet och inte minst:

Att vi från och med idag (BAM!!!) uppvärderar det arbete som traditionellt och historiskt gjorts, och fortfarande till stor del görs, av kvinnor.

Feminism    Föräldraskap    Relationer
                                         
8 juli, 2017
2 comments

Inget nytt under solen men vi är i alla fall extremt jämlika!

Ni vet att hur vi pratar har betydelse för hur vi förstår världen? Vissa saker som sägs anses så självklara och normala att vi knappt märker hur de bygger upp en väv av så kallade sanningar om världen, om kvinnor och män, om kön generellt och miljoner andra grejer.

Vissa saker som sägs får också en självklar status. Jag tänker på den svensknordiska diskursen om att vi redan är jämställda på alla sätt och vis. Eller egentligen är nog den mest problematiska diskursen den som säger att:

”Kön aldrig har betydelse”

Ni vet alla har samma förutsättningar och misslyckas någon beror det på individuella tillkortakommanden och aldrig någonsin på strukturella faktorer kopplat till kön. Det är ju tokigt eftersom alla siffror och all forskning visar på motsatsen, det vill säga:

”Kön har alltid betydelse”

Jag mötte en man i vintras som glatt slängde ur sig att han inte fattar den här jämställdhetsgrejen eftersom han verkligen ”Bara ser individer”. Jag fascinerades av hur samme man bara några minuter senare slängde ur sig saker som:

”Typiskt kvinnligt kommunikationssätt” och antydde saker som att kvinnor bråkar, tjafsar och kacklar mer än män. Hur är det möjligt att så säkert påstå något för att sedan motsäga sig själv utan att skämmas?

Jo för att vissa saker är så självklara att vi inte ens märker när vi säger dem. Det är självklart att säga att en är för jämställdhet, eftersom det i princip är omöjligt att säga motsatsen:

”Jag är emot jämställdhet” (Det sociala motstånd den personen som ändå kläcker ur sig en sådan grej möter vill de flesta av oss aktivt undvika).

Men det fungerar att ta omvägen via att säga den socialt accepterade sanningen:

”Jag är för jämställdhet MEN…” (Fyll på med valfritt alternativ av skäl till att jämställdhet inte fungerar på er arbetsplats, i er relation, i ditt föräldraskap, i er idrottsförening, i er styrelse, osv).

Det här blev så tydligt när jag läste i inredningstidningen Residence nr 6:

Patrik & Sara Grimlund lever ett helt vanligt liv (nåja, kanske lite flottare än de flesta av oss). De har tre barn på 3, 2 respektive 1 år. Sara tar hand om HEMMET och KÖKET (Patrik sköter ekonomin och Sara shoppingen tihi).

Jag skulle nog säga en klassisk könsstereotyp, traditionell och väldigt ojämställd fördelning. Inget konstigt alls. Och notera att något är traditionellt och könsstereotypt INTE behöver betyda att parterna är missnöjda. På många sätt kan det ju vara tydligt och enkelt att hålla sig till den normativa och tydliga fördelningen som en ojämställd och könsbunden indelning innebär. Men det intressanta är att det skulle vara omöjligt för Patrik att säga:

”Vi lever ojämställt och min fru har en traditionell kvinnoroll med ansvar för hem & hushåll. Vi gör precis som de flesta gjorde 2010 och fortfarande gör och är extremt ojämlika i vår relation.”

Istället säger han detta:

Härligt att Grimlunds har hittat sin egen definition på ordet jämlikhet. Jag skulle så himla gärna vilja veta lite mer om EXAKT HUR jämlikt det kan vara i en familj med TRE BARN under 3 år där kvinnan i sköter hem & hushåll. Kanske kommer en ny artikel om det i nästa nummer?

Feminism    Föräldraskap    Psykologi    Relationer
                                               
2 april, 2017
14 comments

Nya tag

 

Hallååå! *Tomt ekande till svar.

Nu blev det visst bara jag kvar här inne. Ni som känner mig vet att jag är lite svag både för melankoli och farväl, så trots att det såklart känns vemodigt att förlora sin bloggarkollega är jag ändå mest bara väldigt tacksam över den stund vi fick tillsammans. Så mycket klokhet & inspiration. Tack för den här tiden Irja!

Nu får jag kavla upp ärmarna och börja jobba lite hårdare igen. Jag fick inte särskilt mycket respons från er latmaskar kring vad ni vill läsa om, så då gör jag som vanligt och bestämmer själv 😉

Som vanligt är det jämställdhet i vardagen generellt som gäller på den här bloggen. Och eftersom det inte finns något ställe/ position/ miljö i det här samhället som är helt jämställd så saknas inte direkt inspiration till ämnen. Men jag har också mina hjärteämnen som jag i synnerhet kommer att fortsätta lyfta och det är ju 1. (O) jämställda heterorelationer. Lady Dahmer lyfte ämnet häromdagen och satte fingret på det som tyvärr är dagens sanning. Det är i princip omöjligt att leva jämställt i ett samhälle som från minsta byggsten är uppbyggt på ojämställdhet.

Dessutom är det så orättvist att om och när vi strävar efter jämställdhet så kommer det att bestraffas i ett samhälle där normen är ojämställdhet. Ni vet väl också vad det innebär? Att kvinnor får bära hundhuvudet och skammen. Alltid. Alltid. Dubbelbestraffning är kvinnors livslott.

När vi lyfter att våra förhållanden är ojämställda så bemöts vi antingen av härskartekniker och förlöjligande (bittra, gamla, humorlösa, rödstrumpa, kärring, kränkta… kärt barn har många namn) eller så görs vi ansvariga för att vi ”valt fel män att leva med”. När  och om vi vill försöka göra jämställdhet i relationer så kommer ansvaret och initiativet alltid att ligga på oss (aka kärlekskneget eller projektledarrollen) Ni vet såhär: ”Kanske vi ska prata om arbetsfördelningen i hemmet kära man? Dags att göra en ny lista över göromål i hemmet? Du har visst råkat ”glömma” att leva jämställt innebär att du städar och plockar dygnet runt också polarn? Hur mår du, vad tänker du och känner kring det här?”. And so it keeps going on (inte bara i hemmet utan också på våra arbetsplatser och krasst sett alla ställen där män och kvinnor interagerar. Tänker till exempel på synnerligen ojämställda Facebookgrupper.)

Jag vill också skriva mer om hjärteämne nummer 2. Föräldraskap som absolut är ojämställdhetens högborg, ni vet:

Män som tar ut föräldraledighet: ”Halleluja duktiga och underbara du!”

Kvinnor som tar ut föräldraledighet: ”? aka kompakt tystnad eftersom det är så jäkla självklart att ingen någonsin kommit på tanken att säga att en kvinna som tar ut 6 månaders föräldraledighet är en underbar människa och superhjälte.”

Män som inte tar ut en enda dag föräldraledighet: ”Han måste jobba.” Ingen höjer på ögonbrynen (60% av alla män tar inte ut en enda föräldraledighetsdag under barnets första år!)

Kvinnor som inte tar ut föräldraledighet: ”Ehh ok de existerar ju inte överhuvudtaget” och om någon enstaka kvinna ändå skulle göra det så måste skälen alltid vara typ sjukdom, allmän galenskap eller död?

Ni förstår det är så gigantisk skillnad på att vara en ”mamma” eller ”pappa” och ändå pratar vi om det som att föräldraskap i Sverige typ är jämställt? Den här diskrepansen mellan hur vi pratar och hur vi faktiskt gör är en stor del av problemet. Så det vill jag också skriva mer om, alltså 3. Makten i språket.

Det sista av mina favoritämnen och något som jag kommer att jobba med och fokusera på är såklart 4. Den ojämställda stressen. Att kvinnor runt åldrarna 35-45 år som lever i heteroförhållanden och dessutom har barn toppar statistiken över sjukskrivningar relaterat till psykisk ohälsa/ stress är verkligen värt att lyfta fram. Det är ett gigantiskt samhällsproblem och jag blir galen när jag tänker på att det inte görs i högre utsträckning. Vi VET att det handlar om ojämställdhet och ett samhällsklimat som driver folk in ohälsa. Det är dessutom så att när män försöker leva jämställt, delar bördorna under småbarnsåren eller jobbar i mer kvinnodominerade branscher så blir de också sjuka.

Det är faktiskt inte riktigt klokt.

Vi har byggt ett samhälle där de klassiskt manliga värdena styr och dominerar: Göra karriär, jobba, tänka på sig själv. Självförverkliga. Springa fortare. Prestera. Leverera.

Men vi glömde visst bort att det som är så sjukt viktigt för oss människor  är relationer, kärlek, glädje, solidaritet och OMTANKE om andra.

De här sakerna vill jag prata mer om- tillsammans med er <3

Feminism    Föräldraskap    Psykologi    Relationer
                                         
22 januari, 2017
4 comments

Sluta va en skön snubbe- tack på förhand!

 

Ibland när jag skriver om jämställdhet och sådana där ”små detaljer” som att heterorelationer i Sverige INTE är jämställda år 2017 och att det är skitjobbigt att försöka leva jämställt i praktiken så protesterar ofta någon och säger att det är så himla fint och härligt. Så. Jag säger det igen:

DET ÄR SKITJOBBIGT! Att försöka leva jämställt i ett samhälle som från minsta molekyl, tanke, känsla och beteende är uppbyggt på motsatsen är per definition en daglig kamp. Alla som säger något annat ljuger.

Framförallt så vet jag att det finns så många kvinnor som vårdar sina ”jämställda” mäns sköra egon och ger dem beröm på rätt ställen och tänker att en 70/30 fördelning av hushållssysslor är helt ok ändå (”Det finns ju alltid de som har det värre”). För det är ännu en grej som kvinnor lär sig, det vill säga:

När en man ”försöker” och ”gör sitt bästa” då är det inte läge att kritisera. Då är det läge att vara nöjd och peppa alternativt hålla tyst.

Många vill också framhålla de enorma vinsterna för män med att vara föräldralediga, leva i jämställda relationer och så vidare. Ja. Det är klart att det finns vinster med att leva i ett jämställt samhälle, men för män handlar det trots allt om att på både kort och lång sikt förlora en massa jättehärliga privilegier:

  1. Som att få beröm för att ”försöka” leva jämställt.
  2. Som att ses som en ”bra förälder” om du varit föräldraledig upp till 6 månader och som en ”supermänniska” om du varit ledig ett år.
  3. Som att gå omkring och känna sig duktig och inte ens märka att ens partner fortfarande är hela förutsättningen för att du ska kunna känna på det sättet.

Och för er information, kvinnor har det redan så:

Inget beröm för att vi försöker leva jämställt (tvärtom). Ses nästan aldrig som bra föräldrar (mer som självklara och livsnödvändiga). Kvinnor känner sig definitivt inte duktiga för att de  GÖR DET SOM BEHÖVER GÖRAS I ETT HEM och ÄNDÅ kämpar de och sliter för att få vardagen att gå ihop! Galet va?

Det här ska inte blandas ihop med så kallade ”könsroller”. Självklart behövs det också föras en kamp för att inte pressa in människor och män i stereotypa roller.

Men vuxna människor, oavsett kön, kan lära sig att göra på nya sätt. Det är inte ok att skylla din egen bekvämlighet när det gäller tvätten, eller att ta ansvar för dina barn på en stereotyp könsroll. Har du lyckats lägga ihop pusslet så pass att du fattar att det finns normer och att vi lever i ett ojämställt samhälle så kan du också välja att göra annorlunda.

Ta ansvar. För ditt agerande. Fråga din partner om det är något som skaver och vad du AKTIVT kan göra för att förändra det faktumet. Vackra ord utan innehåll är det värsta som finns. Att stiga upp från TV-soffan (alternativt ta en paus från ditt ”superviktiga jobb” eller ”viktiga hobby”) för att planera den kommande veckans logistik är att göra jämställdhet i praktiken:

Vilka kläder behöver vara rena och ligga vikta på rätt ställe så att det går lätt att plocka fram? Vilken mat ska ätas under veckan? När ska den handlas och hur passar det ihop med allt annat som eventuella barns behov av ständig uppmärksamhet? Aktiviteter under veckan, skjuts? Vilka papper ska lämnas in och när till skola/förskola? Finns det skidor/skridskor i rätt storlek och vet du var de ligger så att det går smidigt att plocka fram kanske förslagsvis kvällen INNAN de ska användas. När ska allt det här genomföras och hur passar det ihop med hela systemet (dvs alla andra människor i din närhet, deras scheman, behov etc)? Och till sist ta på dig ansvaret att vara den som lyfter upp de här frågorna och hur ni ska lösa dem TILLSAMMANS på agendan.

Verkar det här jobbigt? Tråkigt? Tycker du att det är härligare att bara låta saker bli lite hur som helst? Att det går bra att göra senare? En annan dag? En annan vecka? Ett annat liv? Ja då kanske du inte ska säga att det är så himla härligt att leva jämställt.

Att kunna vara en ”skön och avslappnad snubbe” bygger på att kvinnor i din närhet går sönder.

Det är inte vackert, men så ser verkligheten ut år 2017. Vi får aldrig låtsas som något annat.

Feminism    Föräldraskap    Män och maskulinitet    Relationer
                                
29 december, 2016
6 comments

Årets topp 5 för en mer jämställd vardag! Tips: Läs!

 

Så här i slutet av året känner jag att det är på sin plats med sammanfattning och utvärdering av läget. Vad kan då vara bättre än att titta på statistiken (ni vet ju att jag gillar sånt!). Vilka inlägg har ni läsare uppskattat (eller upprörts?) mest av? Jag listar helt enkelt de 5 mest lästa inläggen under året som gått.

På femte plats:

Skriver jag om alla kvinnor som försvarar och förklarar hur duktiga deras män är. Jag har till dagens datum aldrig mött en man som på samma sätt försvarat och förklarat hur fantastiska deras fruar/sambor/ kvinnor är. Tycker att ni alla kan tänka över det faktumet en liten stund. Läs ”Min fru är jättefin hon hjälper till med både tvätt och städning”

På fjärde plats:

Hela förklaringen till varför vi ska införa individualiserad föräldraförsäkring. (Nu!) Läs ”Tummen upp för jämställt föräldraskap! (Varför vi inte ska vänta 42 år till).

På tredje plats:

Hur vardagspatriarkatet skapas och återskapas gång på gång. Hur kvinnohatet internaliseras i människor av alla kön, genom vårt språk, tankar, känslor och beteenden. ”Män är sköna, kvinnor är tjatiga”. Någon som hört den förut? Läs ”Vardagspatriarkatet”

På andra plats:

Lite otippat blev det här inlägget om män som gråter, klagar och sörjer över hur feminismen förstör deras förhållanden väldigt populärt. I det här inlägget avslöjar jag också min mission med Jämställd vardag och varför jag aldrig kommer att acceptera att ojämställdhet ska vara det normala tillståndet. Vare sig i världen, på våra arbetsplatser eller i våra relationer. Läs ”Feminismen förstörde mitt förhållande”

Och till sist! Tadaaaaa! På ohotad förstaplats, detta första år för världens bästa blogg (ödmjukhet är inte min grej):

Om hur folk bekymrar sig över min MANS reaktioner på att jag har mage att skriva om OJÄMSTÄLLDA RELATIONER!!

”Men vad säger Johan? Blir han inte sur? Min man skulle aldrig gå med på att jag skrev på det sättet” (Läs här)

Alltså.

Låt 2017 bli året när kvinnor slutar släta över, försvara och förklara mäns beteenden.

Låt 2017 bli året när vi åtminstone vågar prata om jämställdhet och dess motsats ojämställdhet utan att vara rädda för vad ”män tycker om det”.

Hur fan ska vi annars kunna förändra någonting? Kom igen nu. Vi kan göra det.

Tillsammans. <3

 

Feminism    Föräldraskap    Livet    Män och maskulinitet    Psykologi    Relationer
                                                     
9 december, 2016
22 comments

Ett litet tips till män i juletider

Nu är det snart jul. Högtiden då kvinnor går på knäna och män passivt tittar på.

***

Sällan blir traditionella könsroller och ojämställda mönster så tydliga som just vid högtider.

Någon ”smart” snubbe kom på att kvinnor alltid ska vara så ”himla duktiga” och har på tok för mycket ”inre krav” och om de bara lärde sig tagga ner och säga nej så skulle problemet med julstressen vara ur världen. Hahahahahahahahahaha.

Tillåt mig presentera julen när kvinnor ”lärde sig” att säga nej:

Jag vet inte hur det känns för er. Men för att få en hyfsat trevlig jul känns det väl snarare som att i en familj med två vuxna är det nog bättre om ”någon” insåg att delat ansvar är dubbelt så trevligt. Om alla bara säger nej hela tiden så blir det inte mycket kvar av sådant som vi människor ändå tenderar att gilla (trivsel, mys, gemenskap och glädjen i att faktiskt aktivt ha gjort något för någon annan).

En mycket klok kvinna och forskare sa en gång att hon skämdes över att de för flera år sedan haft träning/behandling med utmattade kvinnor som gick ut på att de skulle sluta ta hand om andra. De skulle lära sig att säga nej. (Nej jag vill inte städa, tvätta, handla mat, laga mat, leta efter saker, hjälpa barn med läxor, sätta upp gardiner, tända ljus, torka av bordet, rensa ur gammal mat ur kylen, påminna barn om läxor, påminna män om att ”hjälpa till”, plocka upp saker från golvet, bära tidningar till pappersinsamlingen, hälsa på min gamla mamma, skjutsa barn till träningar, plocka fram den vackra julduken, komma ihåg att lämna in lappar om ledighet, skruva fast dörrhandtag som lossnat, bädda sängen, byta sängkläder, rensa ur garderoben, städa igen, tvätta igen, vika och lägga på rätt ställe, handla och laga mat igen……. and so it goes on.)

Hon berättade också att all forskning visar på motsatsen, människor mår som bäst när de gör prosociala beteenden.

Alltså ger omsorg, tar ansvar och omsätter ord som empati och omtanke i praktiken.

Om några av oss (statistiskt sett kvinnor) ska börja säga nej och vi fortfarande vill leva i en någorlunda trivsam miljö (som många trots allt verkar uppskatta) så behöver andra (statistiskt sett män) aktivt kliva fram och säga:

”JA! Jag har funderat på det här med jul, min kära vän och partner. Jag har till och med gjort en lista där vi fördelar ansvaret och allt som behövs göras för att julen ska bli bra. Känns det här ok för dig? Ska vi stryka eller lägga till något?”

Jag tycker att det här skulle vara ett så mycket BÄTTRE och mer relevant förslag.

Smarte stressforskarsnubben borde ha tänkt på det här INNAN han som vanligt använde ord som gör ojämställdhet till kvinnors individuella problem.

Feminism    Psykologi    Relationer
                                      
25 november, 2016
0 comment

Feminism vs jämställdhet-eller- det har man hört

mansplaining

kvinnor e jobbiga

Va bra feminism kunde va om de inte va de (jobbiga alltså).

Men man stöttar ju de som vill ha jämställdhet i alla fall.

Vilka jämställdhetsproblem man vill fokusera på? Ja men först å främst:

  1. Om bara kvinnor kunde sluta hata män
  2. Om bara kvinnor kunde sluta vara feminister
  3. Om bara feminister slutade säga dåliga saker om män

Vad menar du? Om man redan tycker att det är jämställt. Näe, alltså män är förtryckta det känner man i hela kroppen, de gör mer än hälften av hushållsarbetet nuförtin och tar hand om barnen. Dessutom skottar de, klipper gräs och sköter bilen. Man måste kämpa för jämställdhet nu, så att man inte behöver göra allt.

Hur man kan veta det? Jo men det har man sett. Eller sett och sett, man har hört det.

Statistik? Näe men det vet ju alla att det är hittepå- för MAN HAR SETT MINSANN, eller näe jag menar hört. Dessutom så måste det här enorma manshatet få ett slut nu.

Kvinnomisshandel? Alltså här har man hört att det egentligen är kvinnor som slår.

Våldtäkter? Alltså här har man hört att det är ett problem med kvinnor som hittar på.

Föräldraledighet? Alltså här har man förstått att vi behöver vara så insiktsfulla att vi vågar ­erkänna att vi är skapta ­olika.

Alltså man har bara en sak kvar att säga nu:

Så himla bra de kunde va, om feminism bestod av män.

Feminism    Män och maskulinitet
                             
1 2 3 4
Om