15 49.0138 8.38624 none 0 both 0 4000 1 0 horizontal https://www.jamstalldvardag.se 300 4000 -

4 augusti, 2016
5 comments

Mammor och barn

jagåbarnen

*Gammal bild på mig och kidzen*

Vi har ju inte längre småbarn i den här familjen. Alla krav, normer och dåliga samveten kring moderskapet och bebisar är försent att göra något åt. Alla förståsigpåare, barnmorskor och BVC-folk från den biologistiska stenåldern har ingen makt över oss längre. Med sina ord och förmaningar, dåliga råd och skammande. FY FAN VAD SKÖNT!!

Men jag tänker på alla er som fortfarande sitter där med bebisar och småbarn, och jag vill verkligen inte lämna er i sticket. Trots allt har vi ju lyckats få tre barn att överleva och de verkar (än så länge) pigga och glada dessutom. Så jag antar att det går att göra helt fel på alla sätt och ändå få det att fungera.

Det tänker jag kan vara en tröst till er som vill försöka göra ett jämställt föräldraskap, det är verkligen extremt svårt och motarbetas från alla håll och kanter. Men den största motståndaren kanske ändå är du själv.  Ni vet:

”Tankar om att mammor och bebisar är en helig duo som skadar barnet för livet om den upplöses ens för tre minuter. Tankar om att människor av ett annat kön inte kan vara lika viktiga för ”din” bebis. Även fast den personen också är förälder.”

Kommer ni ihåg att jag intervjuade mina barn för några månader sedan om vad de tyckte om att jag och Johan delat på föräldraskap och föräldraledighet, jag sammanfattade den intervjun så här:

”Våra barn minns ingenting från sina första två år. De har inte så bra koll på om de ammades eller flaskmatades. De tror att sjal är något folk har runt halsen eller på huvudet. Trettonåringen har sovit själv på sitt rum från 9 månaders ålder. Fyraåringen kommer fortfarande varje natt och sover med oss.

Vet inte riktigt hur jag ska tolka eller analysera detta oerhört seriösa intervjumaterial. Jag brukar ju alltid hävda att individuella upplevelser och berättelser inte är så intressanta.

Men jag tänker så här. Om du är en person som just nu sitter hemma med en bebis. Läser skammande berättelser om hur bebisar kan ta skada av att inte få vara med sin mamma (aka den heliga ofelbara människoföräldern) dygnet runt i minst ett år så kanske du kan känna att det nog ordnar sig ändå.”

Jag har ingenting emot folk som har som hobby att hänga med sina bebisar 24 timmar om dygnet, men att påstå att det är det ”rätta” eller att det är ”bäst för barnet” är bara rent skitsnack.

Barn, stora och små hittar sina vägar att förhålla sig till livet. Att leva jämställt innebär alltid en förlust på vissa plan. Det är helt omöjligt att upprätthålla bilden av den ”goda modern aka  den rätta kvinnligheten” och samtidigt leva jämställt. Men för mig och för hela vår familj så har det ändå varit värt det, tusen gånger om. Fick jag tre bebisar till skulle jag göra på exakt samma sätt igen.

Så det så.

Föräldraskap
                                                        
29 juli, 2016
0 comment

Jämställd vardag-visioner och mål

SL2

Nu är det fredag, och för er som är uppmärksamma kanske frågan om vart fredagsfrågan tagit vägen är högaktuell. Ok, jag erkänner, den har lite semester. På samma sätt som jag den senaste veckan verkligen försökt ha semester. Jag älskar verkligen sol och bad, så himla underbart. Jag känner ganska ofta att jag snarare borde bo i LA än i Västerbottens karga skogar haha.

På måndag är det hur som helst slut på sötebrödsdagarna, Johan börjar om att jobba och jag ska påbörja mitt liv som företagare.

Innan dess så har vi en fullspäckad helg, ikväll åker jag och Johan till Umeå för att hänga med goda vänner, och i morgon ska vi fira mina föräldrars 40-åriga bröllopsdag (!!).

Jag har som ambition att göra något bra av den här sidan under hösten. Men som alltid är det också trevligt att få input av er som läser, vad tycker ni är svårast när det gäller jämställdhet, feminism, relationer och föräldraskap? Eller finns det andra viktiga frågor som ni skulle vilja att jag skrev om? Som sagt var, det är fritt fram att kommentera och fråga eller maila in till fredagsfrågan.

Det är också jätteroligt att antalet läsare växer så det knakar, förra veckan slogs ett nytt besöksrekord med 20.000 besökare under en och samma dag! Med tanke på hur många som läser är det ändå intressant hur otroligt få som orkar/vill kommentera. Fast många av er som läser skriver ju också på Facebooksidan, jag klagar inte bara konstaterar 😉

Det finns ett behov och intresse för de här frågorna, och jag finner det ibland lite tröstlöst att det redan för 20-30-50 år sedan skrevs enormt smarta och korrekta beskrivningar av förtryck, maktförhållanden, kvinnors position och feminism, som tyvärr är lika aktuella idag.

Kunskapen finns, nu behöver vi gemensamt hitta verktygen för förändring!

Min vision och målsättning är att vara med på det tåget, framförallt när det gäller vardagslivet- relationer, föräldraskap, feminism och psykologi, världens mest intressanta och viktiga ämnen!

Vi hörs och ses! Kram//Sandra

 

Feminism    Föräldraskap    Livet    Relationer
                                                     
20 juli, 2016
12 comments

Min fru är jättefin hon hjälper till med både tvätt och städning

maskros

Värmen har kommit till Västerbotten. Så vi hänger på stränder och badar. Jag älskar´t.

Det är också många kvinnor som älskar sina män. De skriver till exempel såhär:

”Jag måste försvara min underbara man som gör att vi är lika i föräldrarollen”

Jag skulle önska att det någon gång i världshistorien var en massa män/pappor som skrev:

”Jag måste försvara min underbara fru som gör att vi är lika i föräldrarollen”

Eller som skrev:

”Men min fru är jättefin hon hjälper till asmycket där hemma med både tvätt och städning. Så fort jag ber om hjälp tar hon över barnen och går ut och leker med dem (så att jag kan storstäda huset!). Jag älskar min fru så mycket för det. Hon tog dessutom ut 6 månaders föräldraledighet, det tror jag var jättenyttigt för henne, då lärde hon sig att ta ansvar och se vad som behöver göras i hemmet och med barnen.”

Jag tror inte att det här kommer att hända under min livstid.

Men ni män därute får gärna motbevisa mig 😉

Relationer
                                      
17 juli, 2016
2 comments

Kvinnors underordning är deras eget fel

_DSF3174 (2)

Jag ser en hel del kommentarer och reaktioner av den här typen:

”Kan det inte vara så att kvinnor gärna tar på sig den här rollen också? Jag har många bekanta som suckar och stönar över att papporna ”latar” sig och mammorna måste göra allt själv. Fast det jag ser är martyrer som inte gärna vill lämna ifrån sig ansvaret och njuter av att göra allt själv.”

Retoriken är klassisk och återkommer ofta i diskussioner om ojämställdhet. Alltså att på olika sätt lyfta fram att kvinnor själva är skyldiga till sin underordning och om bara kvinnor agerade annorlunda så skulle vårt samhälle och män genast bli jämställda.

Det jag ser är att kvinnor som kämpar för att leva jämställt, som faktiskt påtalar gång på gång när ens partner gör invanda patriarkala beteenden får ta emot så mycket dubbelbestraffning. Dels sådant som i kommentaren ovan, där den som skriver inte ser frustrerade och trötta kvinnor som är sönderslitna av det här samhällets förväntningar, krav och normer. Den som skriver ser inte att rent logiskt sett borde det finnas åtminstone 50% pappor som suckade och stönade över lata mammor, om det inte fanns andra faktorer som påverkade. Den som skriver ser istället martyrer som NJUTER av att vara martyrer.

Kvinnor som påtalar orättvisor och vägrar att vara den normativt självuppoffrande får dessutom inte alltför sällan höra, av både sin partner och andra, att de är:

”Tjatiga, gnälliga, otrevliga, bittra, känslokalla, konstiga, surfittor, regeringen, kärringar, manipulativa, falska, stämningsförstörare” och så vidare i all oändlighet.

Ja det är klart, då kostar det ganska mycket energi att inte bara resa sig upp från filten och göra det själv.

Igen.

Så när jag också ser alla små snusförnuftiga kommentarer av den här typen:

”Och som med allt annat gäller det väl att vara tydlig med hur man vill ha det – både mamman och pappan. Människor har ju kommunikation som ett ypperligt verktyg för att komma överens om saker och ting”

Så tänker jag, jo självklart. Jag skriver under på att kommunikation är a och o i all mänsklig samvaro. Men den analysen, utan att se kontexten, är ändå så grund att vi slår ihjäl oss direkt om vi försöker dyka ner och förstå det svåra med att få jämställdhet att fungera i praktiken med enbart den förklaringsmodellen.

Jag pratar med och har mött så många kvinnor genom åren som mår så fruktansvärt dåligt. Som är utmattade, deprimerade och ångestfyllda. Som kämpar och gör allt för att räcka till. Som sköter barn, hem&hushåll. Som ser till att det finns ett varmt och välkomnade hem, som alltid ger det lilla extra i sina nära relationer.

Frågar, tröstar, lyssnar och ser andra.

Ger av kärlekskraft men dräneras på sin egen livsenergi.

Som försöker förstå varför de mår så dåligt, och till slut har anammat samhällets kvinnohatande diskurs:

”Det är ditt eget fel”.

Men vet ni vad, om vi slutar blunda för det skeva så ser vi att ingen människa är en ö. Att vara sin egen lyckas smed i ett kapitalistiskt, patriarkalt, heteronormativt och rasistiskt samhälle är ett skämt.

I helvete att kvinnors underordning är deras eget fel.

 

Relationer
                                                  
15 juli, 2016
2 comments

Glöm inte bort att bråka lite mer i vardagen

unnamed

Gårdagens inlägg fick också bli en debattartikel i Metro, kolla här!

Verkar som att igenkänningsfaktorn var hög, och naturligtvis vet ni också att det handlar om ett mönster som tyvärr förekommer för ofta. Män/pappor som vaktar eller tar hand ungarna när de har ork och lust men sen ”glömmer” när något annat verkar mer lockande eller när de helt enkelt inte känner för det. Män som låtsas att de inte vaknar av gråtande bebisar på nätterna, män som på trevliga grillfesten står och pratar med de andra männen på festen, män som ger upp nattningen direkt för att barnet är så ”mammigt”. De kan göra det. För det finns någon annan som känner sig 100% ansvarig hela tiden. Det är ojämställdhet och maktutövande på vardagsnivå.

Att vara lite för långsam, att vara lite för dålig på att ta initiativ. Att vänta så länge att den andre antingen behöver göra det själv (igen) alternativt behöver påminna eller fråga:

”Kan du hålla koll på barnet nu?” Och det värsta av allt (here it comes!).

Dubbelbestraffningen och dumgörandet som den passive parten då kan unna sig:

”Varför är du så tjatig?” ”Jag håller väl inte på och klagar på dig?” ”Jag säger inte åt dig vad du ska göra!”

Snälla kära ni som blir utsatta för det här. Berätta för den som utsätter er hur vidrigt det är att göra på det sättet. Det är maktutövande och förtryck. Glöm aldrig det! Glöm inte bort att uppmärksamma och reagera på orättvisa. Glöm helt enkelt inte bort att bråka lite mer i vardagen.

Idag har jag och Johan varit tillsammans i 16 år förresten. Vi har diskuterat, bråkat och förhandlat de här grejerna i lika många år. Så himla värt det! I kväll ska vi fira att vi fortfarande gillar varandra <3

Relationer
                                            
11 juli, 2016
2 comments

Hur män bör delta i kampen för jämställdhet

gammalthus

Det finns en sak som folk behöver förstå. Idag menar jag med folk, män. För att verkligen GÖRA skillnad är reflektion och SJÄLVRANNSAKAN alltid det första steget.

Om du är en man som just nu tänker att du vill leva efter ord som rättvisa, solidaritet, jämställdhet och jämlikhet vad är då det absolut bästa att göra? Vi kan spara den frågan en liten stund. Jag återkommer.

Jag träffar ganska många vänstervridna män (alltså i termer av politik) och en hel del akademikermän. En del skulle nog kalla sig feminister. Män kan ofta bli arga och upprörda över saker i det här samhället, ibland över ojämställdhet och sexism, mer sällan över statistik som visar vem som sorterar och viker tvätten eller planerar veckans matinköp. Oftast är det helt andra saker som män upprörs över. Som till exempel:

RELIGION!!! Religiösa människor! Det finns liksom ingen måtta över hur deras späda manskroppar kan börja skaka av ilska när de tänker på Gud, Jesus, präster och kyrkor. De kan hålla långa brandtal om hur alla krig i hela världen skulle upphöra om bara all religion utplånades. Inte helt sällan vill männen också i sin upprördhet berätta om hur det är RELIGIONENS fel att kvinnoförtryck har existerat och fortfarande existerar. Rasistmännen fokuserar förstås ofta främst på Islam, PK-männen är ofta lite mer svävande och generella när de upprörs över kyrkans enorma makt och inflytande i Sverige år 2016 (hahahaha).

VÅLDTÄKTSMÄN!!! Och gud förbjude PEDOFILER! Män som i vanliga fall verkar halvt vettiga är helt plötsligt pro plågsamma dödsstraff. Det duger inte heller med domstolar utan dödandet och lemlästandet skall ske för hand. ”Jag skulle skjuta, sänka honom i havet, kastrera etc”.

MODERATER!!! Liberala as! Blondinbella och alla hennes kvinnliga bloggarkompisar borde… borde… (näe de säger inte våldtas och skändas) skämmas över att de är sådana kapitalister. Handväskor, Botox och dyra bilar, så vidrigt. Sa alla männen och tittade sedan glatt vidare på Fotbolls-EM. (Apropå sjuka kapitalistiska system och vidrighet.)

Andra saker män som läst en kurs i feminism och intersektionell analys inte borde göra (men som tyvärr har hänt) är att gå med i en feministisk grupp, bestående av kvinnor som vridit och vänt på sitt liv och andra kvinnors liv i säg… tjugo års tid och säga:

”Ni måste skärpa er! Er analys är kass och rasistisk. Lär er lite av Beyonce och gänget vettja”

Nu kommer svaret på frågan:

Fundera över vilka kvinnor du träffar i din vardag. Hur upprätthåller DU personligen förtryck i förhållande till kvinnor i din närhet. I hemmet, på din arbetsplats, i alla miljöer där du befinner dig.

Sluta vara arg och prata om alla andra. DU kan göra skillnad genom ditt sätt att agera.

Att lägga problemet utanför dig själv är bekvämt, men det ska inte vara bekvämt för då gör du fel.

Feminism
                             
19 juni, 2016
0 comment

Om makt

Sandra_Hemsida2

När vi pratar om makt så väcks ofta en bild av någon som bestämmer, en kung eller en diktator. Men makten är så mycket mer subtil, den är inbäddad i allt vi funderar över, pratar om eller frågar oss.

Allt som existerar, allt vi kan förstå, är uppbyggt av det mänskliga språket.

Därför är de viktigt att ibland ta sig en funderare över vem det är som ställer frågorna och varför.

I vilket socialt rum har den här frågan väckts?

Ofta fokuserar vi på svaret när vi egentligen behöver förstå sammanhanget där frågan uppkommit.

Vilka som har makten att definiera vad som är ”rätt” och vad som är ”fel”.

Jag tänker på saker som den eviga frågan kring sexualiserade kvinnor. Frågan kan till exempel vara:

Är det rätt att H&M möblerar hela vårt livsrum med bilder på lättklädda, retuscherade unga kvinnor? (Nämen typ nej va?)

Fast den viktigaste frågan kanske borde vara, hur kommer det sig att vi alla vet att bilder på lättklädda, retuscherade unga kvinnor inte är riktigt ok?

I vissa andra kulturer är det ju helt ok att bara ha ett skynke över höften. Även för kvinnor.

Frågan kan också vara om en kvinna med  blont hår, stora bröst och plutiga läppar är mindre kompetent på grund av hennes utseende? Eller är det för att vi vet att män (och med tiden också kvinnor som internaliserar den manliga blicken) ser på sådana kvinnor som ”horor, bimbos eller allmänt mindre respektabla och vetande”.

De viktigaste frågorna som vi alla borde ställa oss är alltså vem det är som definierar.

Och vem det är som innehar makten att göra det.

Feminism
                                      
13 juni, 2016
6 comments

Måndag

vildblommor_small

Men inte vilken måndag som helst. För det är min första semesterdag! Dessutom är det så att jag för några veckor sedan bestämde mig för att sluta på min nuvarande arbetsplats.

Jag har alltså sagt upp mig.

Skräckblandad förtjusning.

Är kanske den känsla som bäst beskriver det här beslutet!

Men hur som helst. Jag ska nu vara ledig fram till 1 augusti och efter det så kommer jag att vara egenföretagare. Ni får hänga med mig på den utmaningen här i bloggen. Har lite roliga och hemliga projekt på gång, men lovar att ni ska få veta så småningom 🙂

I morgon ska jag och äldsta dottern gå och höra på Gudrun Schyman, känns grymt! Sen drar hela familjen till Stockholm på onsdag (om piloterna slutat strejka förstås!).

Tänkte också påminna er om ”Fredagsfrågan” maila gärna in frågor till sandra@jamstalldvardag.se. Glöm inte att jag då också gärna länkar till din blogg/hemsida om du vill det. Självklart är det också helt ok att vara anonym! Och tipsa gärna andra som kanske skulle behöva/vilja fråga något.

 

Livet
                                               
10 juni, 2016
0 comment

Fredagsfrågan #2

fråganJa men hörni då var det dags igen! Fredagsfrågan! Även denna gång från en läsare som vill vara anonym. Frågan är väldigt kort och koncis och låter såhär:

”Har du några några tips på hur en kan stå ut med störiga män?”

Svar: Haha ja det var en både viktig och relevant fråga som kan vara aktuell i de flesta sammanhang. Tänker att ordet ”störig” kan betyda väldigt många olika saker beroende på vem du frågar. Jag får helt enkelt utgå från mig själv i det här fallet. Jag tänker att klassiska störande mansbeteenden kan vara allt från mansplaining till mer allvarliga former av sexistiska och patriarkala beteenden.

Jag vill först klargöra att jag tycker att det är relativt sympatiskt att prata mer om beteenden än om hur folk ”är”. Om någon berättar för mig att ”Kalle är en idiot” så säger det egentligen ingenting om vad det är Kalle gör.  Om det är en Sverigedemokrat som säger att ”Kalle är en idiot” så är chansen stor att de beteenden Kalle gör är beteenden som jag inte alls skulle klassa som idiotiska ( till exempel framföra antirasistiska åsikter, engagera sig i flyktingfrågor, hjälpa till i samhället och vara allmänt solidarisk med människor oavsett ursprung). Första frågan när vi stöter på folk som vi tycker är idiotiska är alltså att fråga oss själva:

”Vad är det hen gör som jag tolkar som idiotiskt?”.

Jag tänker att det är bra av flera skäl, dels att faktiskt stanna upp och reflektera över vad det är som gör en arg (jag förutsätter ett visst mått av ilska innan du tänker att någon är en idiot) och sedan när det gäller själva bemötandet är det en bättre strategi att säga:

”När du X gör på det där sättet blir jag sjukt besviken, arg, ledsen” än att säga:

”Du X är en stor jäkla skithög”. Ok, helt ärligt kan det självklart också vara ok att säga det. Men då är det liksom bara rakt på och sedan kanske svårt att gå vidare. Om det känns rätt för dig och du bara ville klargöra det, så fine. Men det kan vara värt att tänka på att det är väldigt lätt av avfärda den typen av sägande. (Ni vet ungefär såhär: ”Höhö jag är ingen idiot- du är”!)

Självklart så kan även det första påståendet mötas med oförståelse. Men att säga:

”Nähä DU blir inte alls besviken, arg, ledsen när JAG gör så” är trots allt lite svårare för de flesta.

Så tillbaka till frågan. Ett sätt att stå ut med störiga män kan alltså vara att påtala för dem exakt VAD det är de gör som ÄR störigt. Till exempel om någon som heter Lasse mansplainar skulle du kunna säga:

”När jag berättar något och så kommer du och förklarar exakt samma sak för mig igen på ett överlägset och raljerande sätt så gör det mig ganska irriterad. Jag skulle uppskatta om du bara var tyst och lyssnade just nu. (Steg två kan alltså vara att föreslå ett mindre störigt beteende!)

Jag vet dock av egen erfarenhet att det är HELT omöjligt att orka förklara och stå på sig i alla situationer där män gör eller säger störiga saker. Så ett annat sätt som jag gör ganska ofta är helt enkelt acceptans. Jag noterar vad X gör och noterar sedan mina egna reaktioner (allt från känslan av att sakta dö inombords till att känna hur ett blodkärl i hjärnan är på väg att sprängas) och sedan tänker jag för mig själv:

” Jag är arg. Jag tycker X är en idiot. Men. Den här personen är av olika skäl inte värd att lägga mer energi på just nu. Det fyller inget syfte i mitt liv att precis nu, i den här stunden, påtala vad jag tycker. Det finns andra saker som är viktigare för mig. Just nu. Slut.”

Jag vet inte hur ni är. Men jag orkar inte bråka med allt och alla hela tiden. När jag känner att jag har ork och energi så gör jag det. Eller om någon passerat en gräns som inte är ok att passera så gör jag det. Men livet är fyllt av störiga människor. Så ibland väljer jag att inte hantera, utan bara släppa. Och jag har också noterat att många störiga män(niskor) ofta också kan ha stunder när de är snälla, roliga och inte alls störiga. Folk av alla kön är ju trots allt inte mer än människor.

//Sandra

Fredagsfrågan
                                      
6 juni, 2016
15 comments

Efterlyses feministiska bloggar!

kök

Nationaldagen firas i stillhetens tecken. Jag är hemma med barnen och Johan jobbar. Vad lustigt hur det kan kännas helt fel att bara skriva en rad:

”Jag är hemma med barnen och Johan jobbar” Hehe.

Så är det i alla fall.

Här om dagen kom min mamma förbi, hon gav mig lite tips om bloggandet:

”Sandra, tänk om du kunde skriva lite roligare! Det skulle nog folk gilla. Du är så allvarsam, prova att skriva lite roligare!”

Haha det var fint att få tips, vet inte riktigt hur jag ska gå vidare med detta dock. Som några av er vet har jag tidigare bloggat. Då hade jag hyfsad koll på andra feministiska bloggar, men nu har jag noll koll märker jag. De bloggar jag tidigare läste verkar ha slutat eller bloggar väldigt sällan. Så idag efterlyser jag tips på feministiska bloggar helt enkelt! Det är självklart ok att tipsa om din egen blogg också 🙂

Om ni inte har något tips så tycker jag att ni kan skriva en kort kommentar ändå, om vem du är och varför du läser på Jämställd vardag. Det skulle vara så himla kul tycker jag!

 

 

Feminism
                                
1 … 5 6 7
Om