Jag har skrivit en debattartikel för tidningen Kollega om den ojämställda stressen och dess orimliga konsekvenser. För så här är det:

Tiden, orken och energin kan inte enbart räcka till för lönearbete. Det är vare sig rimligt eller långsiktigt hållbart. Som vi i dagsläget har organiserat våra liv krävs det att vi också orkar lägga ett antal timmar varje dag på obetalt arbete. Sköta om hemmet. Ta hand om våra barn. Hjälpa närstående. Utöver det faktum att vi behöver ta hand om oss själva. Sova på nätterna, äta och få stunder av återhämtning. 

Vi har byggt in ett gigantiskt systemfel i hur vi organiserar våra liv: En strukturell tidsbrist på samhällsnivå där kvinnor som grupp drar det tyngsta lasset, både på arbetsmarknaden och i våra hem. Det obetalda arbetet, föräldraskapet, vård och omsorg sköter inte sig självt.

Frågan om hur vi ska kunna bygga ett hållbart liv är på alla sätt ett samhällsproblem och inte en kvinnofråga.

Jag kommer inte att sluta driva den här frågan, det är min skyldighet och mitt ansvar. Läs gärna hela artikeln här och fundera på vad just du kan göra för medverka till att skapa en rimlig, rättvis och hållbar värld.