Kurs för utbrända
Alltså det här. Vet inte ens riktigt vart jag ska börja. Så jag säger det på en gång.
Jag tycker inte att det här är ok.
Jag är har under många år jobbat inom hälso- och sjukvårdsområdet, de sista åren inom företagshälsan och då till stor del med rehabilitering och behandling av människor med utmattningssyndrom. Vi var ett team bestående av läkare, företagssköterskor, sjukgymnaster och psykologer som tillsammans kämpade för att svårt sjuka människor skulle kunna må bättre. Bli friskare. Ibland återfå full kapacitet, men ganska ofta jobba med acceptans av att livet aldrig blir sig riktigt likt igen efter att ha drabbats av en svår utmattning. (Den sorgen & smärtan önskar jag ingen. Tårarna och ilskan över att så många drabbas tar inte slut.)
Att ABF anordnar en kurs med ”verktyg” mot ”utbrändhet” där de specifikt riktar sig mot personer som ÄR eller riskerar att bli utmattade är som att de skulle anordna en kurs med verktyg mot cancer.
Att en person helt utan utbildning ska hjälpa utmattade personer tillbaka till ett ”glädjefyllt liv” är som att använda kristaller och healing för att fördriva tumörer. Det spelar ingen roll att det finns ett gott syfte bakom den här typen av kurser. Folk måste lära sig att det är extremt stor skillnad på att känna sig stressad och att ha kört på så hårt under så lång tid att kroppen säger stopp.
Känner ni någon som blivit svårt sjuk i utmattning? Har ni varit sjuka eller är ni sjuka i utmattning? Då vet ni det jag nu skriver. Det är fruktansvärt. Ett enormt lidande för enskilda individer. Som patienterna i Agneta Sandströms avhandling sa:
”Det finns ett före och ett efter. Det var som att hjärnan dog.” (Läs mer här.)
Vi vet att förebyggande arbete är enormt viktigt och betydelsefullt när det gäller utmattning. För mig är det så viktigt att jag valde att bara jobba med förebyggande processer. I samhället, i arbetsmiljön och i våra hem. Jag pratar i min föreläsning om att vi borde ha en nollvision för utmattning.
Såklart. För PRISET är för högt. Utmattningens konsekvenser för stora.
Men ännu så är vi inte där. Folk blir fortfarande SVÅRT SJUKA i utmattning och är då värda att få den bästa, kunskapsbaserade rehabilitering som går att få. Av utbildad personal.
Ingen ska tro att utbrändhet är en quickfix som går att lösa med en livscoach på ABF.
Tycker ni att jag överdriver?
Då tycker jag att ni kan börja med att läsa igenom den här texten från socialstyrelsen. Sedan har jag också under den texten lyft fram en del av de nyaste rönen kring utmattningens konsekvenser.
Har också för ovanlighetens skull lagt in referenser här i bloggen. Brukar inte göra det, men om någon vill läsa vidare eller behöver ”KÄLLA på det!” Så kan ni bara scrolla längst ner i inlägget.
Utmattningssyndrom, ICD-10-SE
F438
Vägledning om sjukskrivning vid olika situationer
- Vid utmattningssyndrom i den akuta fasen kan patienten sjukskrivas på heltid eller partiellt upp till 6 månader. Partiell sjukskrivning vid återgång i arbete efter heltidssjukskrivning.
- Vid utmattningssyndrom med kvarstående kognitiva svårigheter, kan patienten sjukskrivas på heltid upp till 1 år eller mer. Partiell sjukskrivning vid återgång i arbete.
Försäkringsmedicinsk information
Det finns en spännvidd för hur en given sjukdom påverkar olika individers arbetsförmåga och förmåga att utföra olika aktiviteter. Därför måste bedömningen av arbetsförmågan ske individuellt utifrån individens unika förutsättningar och sysselsättning. En ny bedömning ska ske innan sjukskrivningen förlängs.
Syndromet beror ofta på en kombination av stressfaktorer både privat och på arbetsplatsen under en längre tid. Viktigt är att uppmärksamma potentiella stressfaktorer även utanför arbetet. Om arbetssituationen är en dominerande stressfaktor eller om det finns stadigvarande konflikter på arbetsplatsen är en återgång mindre realistisk. Då är det bra om en dialog kring förutsättningar att byta arbetsplats initieras. Fobiska undvikandereaktioner gentemot arbetsplatsen är inte ovanliga och kan behöva hanteras. Vid långvarigt eller avvikande förlopp görs en förnyad bedömning avseende samsjuklighet eller komplicerande faktorer. Det är viktigt att tidigt få en differentialdiagnostisk bedömning, avseende somatisk eller psykisk sjukdom.
Symtom, prognos, behandling
Utmattningssyndrom innebär uttalad fysisk och psykisk utmattning efter långvarigt stresspåslag. Den akuta fasen föregås av en prodromal fas som kan pågå i flera år med fluktuerande symtom. Det akuta insjuknandet innebär allvarligare stadier av psykisk och fysisk utmattning, med en avancerad symtombild. Den akuta fasen avklingar vanligen inom några veckor för att ersättas av en återhämtningsfas, som kan pågå i många år med kvardröjande symtom och uttalad stressintolerans. (se kriterier publicerade i Utmattningssyndrom – Stressrelaterad psykisk ohälsa, Socialstyrelsen, 2003). Till symtombilden hör omfattande och funktionsnedsättande kognitiva störningar, ofta i kombination med uttalade affektiva problem (gränsande till depression eller ångestsjukdom), samt olika somatiska symtom. Behandlingen baseras på psykologiskt stöd för att skapa balans mellan aktivitet och vila, för att undvika återinsjuknande. Symtomatisk behandling inriktas på att understödja sömn och minska oro. Sömnstörning är vanligt och regelbundna vanor och fysisk aktivitet spelar en avgörande roll både för symtomförbättring och för arbetsåtergång. Behandling med psykoterapeutiska metoder kan vara aktuellt.
Information om rehabilitering
Rehabiliteringen innefattar livsstilsförändring, stresshantering och gradvis återgång i normaliserad livsföring. Om arbetssituationen är en dominerande stressfaktor är det bra om företagshälsovård och arbetsgivare tidigt kopplas in. Arbetssituationen kan förändras för att skapa förutsättningar för återgång i tidigare arbete. Ibland kan det vara mer fördelaktigt att rehabilitera till ett annat arbete eller en annan typ av arbetsuppgifter. Välavgränsade och för personen väldefinierade arbetsuppgifter utan krav på många sociala kontakter är ofta att föredra vid återgång i arbete. En gradvis återgång i arbete behövs. Att direkt återgå i fullt arbete är oftast kontraproduktivt.
Aktivitetsbegränsning
Aktivitetsbegränsningen innebär att patienten får svårigheter att genomföra arbetsuppgifter som kräver goda kognitiva funktioner som att organisera aktiviteter och att utföra arbete som innebär många olika uppgifter eller möten med många olika personer. Ofta får patienten svårigheter att delta i samtal och att hantera krav eller att göra saker under tidspress.
Funktionsnedsättning
Utmattningssyndrom kan innebära betydande kognitiva svårigheter, exempelvis problem med koncentrationssvårigheter och minnesproblem. Patienten kan få bristande orienteringsförmåga i det initiala skedet. Andra problem är initiativsvårigheter, känslomässig labilitet eller irritabilitet och känslighet för framför allt ljud. Problem med nedsatt psykisk uthållighet, kroppslig svaghet och uttröttbarhet, sömn och svårigheter att hålla balansen, ibland yrsel, förekommer också.
(Källa: Socialstyrelsen )
Ett flertal studier visar hur allvarliga de kognitiva nedsättningarna är vid UMS.
”Resultatet av studien visade att patienter med UMS har en försämrad förmåga att tänka snabbt och bibehålla uppmärksamhet. Komplexa exekutiva funktioner där både snabbhet och uppmärksamhet krävs är avsevärd försämrade hos patienterna jämfört med friska jämnåriga individer. Det kan liknas vid just känslan att behöva hålla många bollar i luften samtidigt.
Vissa minnesfunktioner såsom episodisk minne och till en viss del arbetsminne fungerar något sämre hos patienterna. Däremot fann vi ingen skillnad när det gäller visuospatial funktion eller när vi testar funktioner som är kopplade till språk. Graden av hur patienten skattar sin mentala ohälsa har ytterst lite samband med hur man presterar på de kognitiva testerna. Vi kunde inte heller se att det skulle finnas någon skillnad mellan kvinnor och män när det gäller påverkan på kognitiv funktion hos patienter med UMS. Studien ger oss bättre förståelse för de svårigheter som patienter med UMS har, när det gäller att hantera sitt arbete och sitt vardagsliv, som ofta kräver mycket av hjärnans kognitiva funktioner. Resultaten understryker vikten av att ta hänsyn till dessa svårigheter vid behandling och rehabilitering av patienter med utmattningssyndrom.”(Jonsdottir et al 2013)
Jonsdottir mfl har också gjort ett enormt viktigt arbete med långtidsuppföljningar av utmattade. I höstas deltog jag på en stresskonferens där fick jag höra en del kring den kommande 7-årsuppföljningen. Men här är resultat från 3-årsuppföljningen:
”Kognitiv nedsättning är ett av huvudsymtomen vid utmattningssyndrom och ett av det vanligaste och mest långvariga hindret för återgång i arbete och ett normalt socialt liv.
Patienterna hade fortfarande sämre förmåga att genomföra tester som kräver uppmärksamhet, snabbhet och minnesförmåga. Resultatet skiljde sig inte nämnvärt från hur man presterat 3 år tidigare.
Nästan alla patienter var tillbaka i fullt arbete. Hälften hade dock fortfarande olika typer av psykiska problem, och de som fortfarande var helt sjukskrivna efter 3 år hade rent generellt ett sämre testresultat.
Även efter flera år har patienter med tidigare UMS försämrad förmåga inom flera kognitiva områden, utan att någon nämnvärd förbättring skett sedan insjuknandet. Precis som vid tidigare undersökningar såg vi att patienter med störst kognitiv nedsättning också är helt sjukskrivna i högre grad. Vi noterade också att ju allvarligare utmattningen var för 3 år sedan, desto sämre var minne- och inlärningsförmågan vid uppföljningen.
Vi vet ännu inte hur kvarstående dessa nedsättningar är, och längre uppföljningstider behövs. UMS patienter uppvisar samma typ av nedsättningar som man finner vid andra sjukdomar som påverkar hjärnan t ex mildare former av demenssjukdomar och det är viktigt att ta dessa problem på allvar både i behandling och vid återgång till arbete.” (Jonsdottir et al. 2017)
Eller som Kristina Glise konstaterade i sin avhandling ”Utmattningssyndrom, identifikation, karakteristika och förlopp” 2014:
”UMS-patienter hade vid start omfattande samsjuklighet med depression (81 procent) och ångest (78 procent), utan köns- eller åldersskillnader. Symtom på depression och ångest minskade till »normalnivå« inom 6–12 respektive 12–18 månader, men en tredjedel i studien skattade fortfarande utbrändhet efter 18 månader.
Lång symtomduration före konsultation predikterade längre förlopp av utmattning/utbrändhet.
Patienterna hade i medeltal cirka fem somatiska symtom, knappt hälften sex eller fler, utan köns- eller åldersskillnader. Det skedde en signifikant minskning av alla enskilda somatiska symtom, utom smärtor i armar, ben och leder som stod kvar oförändrat efter 18 månader. En femtedel hade fortfarande multipla somatiska symtom efter 18 månader. Inga av de testade prediktorerna stack dock ut vid analys av denna grupps förlopp.
Avhandlingen visar att UMS är en allvarlig sjukdom med omfattande samsjuklighet, ett flertal somatiska symtom och ett långt förlopp. De aktuella resultaten ökar möjligheten till igenkännande, adekvat prognosbedömning och tillräckligt lång uppföljning vid UMS.” (Glise, 2014)
Referenser:
Glise, K. (2014) Utmattningssyndrom, identifikation, karakteristika och förlopp. Doktorsavhandling Göteborgs Universitet. http://hdl.handle.net/2077/35206
Jonsdottir I.H, Nordlund A, Ellbin S, Ljung T, Glise K, Währborg P, Sjörs A. (2017) Working memory and attention are still impaired after three years in patients with stress-related exhaustion. Scandinavian Journal of Psychology.
Jonsdottir IH, Nordlund A, Glise K, Ellbin S, Ljung T, Währborg P and Wallin A. (2013)
Cognitive impairment in patients with stress-related exhaustion. Stress.
