15 49.0138 8.38624 none 0 both 0 4000 1 0 horizontal https://www.jamstalldvardag.se 300 4000 -

11 juli, 2016
2 comments

Hur män bör delta i kampen för jämställdhet

gammalthus

Det finns en sak som folk behöver förstå. Idag menar jag med folk, män. För att verkligen GÖRA skillnad är reflektion och SJÄLVRANNSAKAN alltid det första steget.

Om du är en man som just nu tänker att du vill leva efter ord som rättvisa, solidaritet, jämställdhet och jämlikhet vad är då det absolut bästa att göra? Vi kan spara den frågan en liten stund. Jag återkommer.

Jag träffar ganska många vänstervridna män (alltså i termer av politik) och en hel del akademikermän. En del skulle nog kalla sig feminister. Män kan ofta bli arga och upprörda över saker i det här samhället, ibland över ojämställdhet och sexism, mer sällan över statistik som visar vem som sorterar och viker tvätten eller planerar veckans matinköp. Oftast är det helt andra saker som män upprörs över. Som till exempel:

RELIGION!!! Religiösa människor! Det finns liksom ingen måtta över hur deras späda manskroppar kan börja skaka av ilska när de tänker på Gud, Jesus, präster och kyrkor. De kan hålla långa brandtal om hur alla krig i hela världen skulle upphöra om bara all religion utplånades. Inte helt sällan vill männen också i sin upprördhet berätta om hur det är RELIGIONENS fel att kvinnoförtryck har existerat och fortfarande existerar. Rasistmännen fokuserar förstås ofta främst på Islam, PK-männen är ofta lite mer svävande och generella när de upprörs över kyrkans enorma makt och inflytande i Sverige år 2016 (hahahaha).

VÅLDTÄKTSMÄN!!! Och gud förbjude PEDOFILER! Män som i vanliga fall verkar halvt vettiga är helt plötsligt pro plågsamma dödsstraff. Det duger inte heller med domstolar utan dödandet och lemlästandet skall ske för hand. ”Jag skulle skjuta, sänka honom i havet, kastrera etc”.

MODERATER!!! Liberala as! Blondinbella och alla hennes kvinnliga bloggarkompisar borde… borde… (näe de säger inte våldtas och skändas) skämmas över att de är sådana kapitalister. Handväskor, Botox och dyra bilar, så vidrigt. Sa alla männen och tittade sedan glatt vidare på Fotbolls-EM. (Apropå sjuka kapitalistiska system och vidrighet.)

Andra saker män som läst en kurs i feminism och intersektionell analys inte borde göra (men som tyvärr har hänt) är att gå med i en feministisk grupp, bestående av kvinnor som vridit och vänt på sitt liv och andra kvinnors liv i säg… tjugo års tid och säga:

”Ni måste skärpa er! Er analys är kass och rasistisk. Lär er lite av Beyonce och gänget vettja”

Nu kommer svaret på frågan:

Fundera över vilka kvinnor du träffar i din vardag. Hur upprätthåller DU personligen förtryck i förhållande till kvinnor i din närhet. I hemmet, på din arbetsplats, i alla miljöer där du befinner dig.

Sluta vara arg och prata om alla andra. DU kan göra skillnad genom ditt sätt att agera.

Att lägga problemet utanför dig själv är bekvämt, men det ska inte vara bekvämt för då gör du fel.

Feminism
                             
2 juli, 2016
2 comments

Våra barns liv och framtid ska inte få avgöras på grund av deras kön.

Sandra och H

Dagarna bara springer förbi just nu.

Jag tittar på vårt minsta barn. Han som är fyra och snart fyller fem. Som älskar att spela på paddan och hoppa på studsmattan med sina storasyskon. Han som är så liten men ändå så stor. Nyss var han en bebis, nu har hans ben blivit långa och smala. När humlor, flugor eller spindlar kommer i hans synfält skriker han och springer. I går kramade han mig en lång stund och sa att han saknade vår hund Affe.

Jag skriver alltid om jämställdhet och feminism. En del tycker att det är problematiskt. Att jag är taskig mot män. För det finns ju så många som [inte gör allt det där]. De förstår inte. Det problematiska är att alltför många män [gör allt det där] och  att alltför många män vinner i makt men förlorar något annat.

Det som verkligen betyder något.

Nära relationer, kärlek, omtanke, sina barn, sina familjer.

Jag hör folk och föräldrar bortförklara och osynliggöra när små pojkar gör saker som inte är ok. När de slåss, hotar jämnåriga tjejkompisar, tar tjejer mellan benen och säger att tjejer är tråkiga och svaga. De beter sig illa när de förlorar en hockeymatch, när de får en ”dålig” tjej i sitt lag på gympan. Och ni har alla hört de språkliga och sorgliga ”sanningarna”:

”Boys will be boys” ”De är nog kära” eller ”Ja tänk att saker och ting aldrig förändras”

Men pojkarna är också offer. För strukturer, för vuxna som inte ser vårt ojämställda samhälle som ett problem. För vuxna som stoppar huvudet i sanden och tycker att allt är bra som det är. Som tycker att allt som har med flickor att göra är fjolligt och som tycker det är viktigt att pojkar lär sig att vara män. Män som inte kan prata, som inte visar känslor. Som våldtar, som slår och som tar livet av sig. Som känner sig ensamma men aldrig lärt sig att vårda relationer.

Jag skriver alltid om jämställdhet och feminism. En del tycker att det är problematiskt. För mig är det hoppfullt. För jag vet att saker och ting förändras hela tiden. Men aldrig av sig självt. Aldrig av tiden i sig, utan av människor som kämpar.

Jag vill att min lilla fyraåring och hans systrar ska få alla möjligheter i framtiden. Jag kommer aldrig att ge upp. De ska få växa upp i ett samhälle som för varje dag närmar sig målet.

Jämställdhet. Jämlikhet. Kärlek som inte har gränser.

Våra barns  liv och framtid ska inte få avgöras på grund av deras kön.

Feminism
                             
30 juni, 2016
3 comments

En mans rättighet

inte alla

Det är en sak jag måste skriva om. En av de här obekväma grejerna ni vet.

Det handlar om sex, sexualitet och romantiserad monogami. Det handlar som vanligt om kön och makt. För att tala klartext. Jag pratar otrohet, prostitution, objektifiering och sexuell exploatering av kvinnor generellt.

Nu kan jag föreställa mig hur ni tänker (”Men inte min Calle” ”Han skulle aldrig” ”Vi har ju nyss fått barn” ”Han älskar mig” ”Fan heller” ”Han är ju normal inte som andra män” ”osv” ). Ja det är helt ok att tänka så. Jag kan inte tvinga någon att förhålla sig till det här.

Men det finns statistik som talar sitt tydliga språk.

Ungefär var åttonde svensk man har gått till en prostituerad. Han är väldigt sällan en ensam, utstött och lite sexsugen man. Han är däremot väldigt ofta gift eller sammanboende med en kvinna. Han har jobb, han har inte alltför sällan små barn hemma. En familj som han säkert älskar men inte tillräckligt mycket för att lägga sina djupt inrotade patriarkala beteenden på hyllan. Objektifiering och makt. Att köpa det en vill ha.

En mans rättighet.

När kvinnor som jobbar med att sälja sex berättar om männen som är kunder så finns det ofta en samstämmighet i att det inte är utslagna, ensamma (eller funktionshindrade som det ibland framställs) utan tvärtom: Män med livspussel, VAB och stabila relationer. Bland de här kvinnorna, så skulle det jag säger nu inte vara någon nyhet, de förhåller sig till faktumet dagligen. Och jag har hört/läst intervjuer där även kvinnor som jobbar med att sälja sex framför en sorg (ilska, bitterhet) över att vi alla lever i den bluffen. Att män uppenbarligen har missförstått det som kan kallas en överenskommelse eller ett löfte. Att romantik som den beskrivs, som den skrivs och pratas, som den normativt förstås, också är en del av källan till att förtrycket kan fortgå.

Ingen vill ju se.

När det gäller otrohet så är det självklart smärtsamt både för kvinnor och män som blir utsatta. Att uppleva svek och lögner gör otroligt ont. Men även här finns det så många lager av ojämställdhet. I heterorelationer där kvinnor är gravida, föder barn, inte alltför sällan får både kropp och psyke sönderslitet. Så får det helt andra konsekvenser när mannen i förhållandet är otrogen.

Trots allt är kvinnor i mycket högre utsträckning föräldralediga, ekonomiskt och känslomässigt beroende av sina män. Otrohet som uppdagas när hon har fött familjens barn blir extra svårt för kvinnor, som redan är utsatta, att hantera.

Att överhuvudtaget överleva.

Och igen, män påverkas av att bli föräldrar, men det är en milsvid skillnad att bli en ”mamma” och att bli en ”pappa”. Som nybliven mamma handlar det om amning, läckande bröst, blödningar, hormonstormar, ansvarstagande, ensamhet när pappan går tillbaka till heltidsjobb efter 10 dagar. För en kvinna som blir förälder handlar det om att ge upp sin autonomi, att ge till någon annan (barnet) utan att få. Och det har vi tränats för och förstått under hela vårt liv. Barnen/barnet är vårt ansvar.

Det är liksom inget val, det är en premiss som hela vårt samhälle bygger på.

För honom, som är uppväxt i ett samhälle där han lärt sig att objektifiera och sexualisera kvinnor sedan barnsben är det inte lika självklart att en del av föräldrablivandet handlar om att isolera sig med en bebis. För honom handlar det om att ­_eventuellt_ ta en del av ansvaret.

Eller inte särskilt mycket alls. Kan ju vara roligare att göra annat.

Som att vara ute och träffa kompisar. Ligga med någon annan. Spela dator dygnet runt. Köpa en tjej. Åka på resor. Hänga med grabbarna. Ta en öl. Träna lite extra. Porrsurfa. Jobba övertid. Göra karriär.

Att vara man och kvinna i dagens samhälle är inte samma sak.

Vi behöver förstå det för att också kunna jobba med förändring.

Och som vanligt: Inte alla män. Men tyvärr på tok för många.

Män och maskulinitet
                                                                 
29 juni, 2016
16 comments

Detta är en lögn beställd av genusfittor. //Mikael-man nr.18

spindelnät

SCB, Statistiska centralbyrån delar mycket bra information. Som till exempel den här informationen ”Olika inkomst för lika utbildning” artikeln belyser dagsaktuell statistisk som visar att kvinnor  fem år efter examen i genomsnitt har ungefär 25 procent lägre arbetsinkomst än män som läst en lika lång utbildning. I introt till artikeln ges bland annat förklaringen att det främst beror på att kvinnodominerade utbildningar leder till låga inkomster. Men det lyfts även fram statistik som visar att kvinnor tjänar mindre än män även bland personer som läst exakt samma utbildning.

I artikeln lyfts en mängd andra faktorer också fram, som att kvinnor i högre utsträckning är hemma med barn, jobbar deltid, vabbar.

Ni vet de klassiska strukturella problemen är det gäller kön i vårt samhälle.

Alla de här  faktorerna: Att kvinnor tar hand om hem& barn. Att kvinnor lönediskrimineras. Att arbetsmarknaden är oerhört könssegrerad och att det som män traditionellt och i nutid pysslat med värderas högre.

Leder bland annat till att:  Män tjänar mer pengar under en livstid. SCB pratar om grupper och om stora strukturella problem. Pengar är en oerhört konkret maktfaktor. Det är ett klassamhälle baserat på kön. Ni är med? Och så tänker vi såhär:

DAGS ATT GÖRA NÅGOT ÅT SAKEN VA? Vi föreställer oss hur alla svenska (jämställda och härliga) män fundera över vad kan vi göra? Vad kan jag göra? Är inte det här orättvist? Eller åtminstone kanske de suckar över morgonkaffet och säger att nästa generation nog kan hantera strukturell diskriminering och orättvisor på ett bättre sätt.

Hahahahahahahaha jag skojar. Nu ska ni få veta hur män reagerar när någon (i det här fallet SCB) ens vågar viska ordet: (ojämställt).

Helt vanligt kommentarsfält SCB:

Oseriöst av SCB att försöka skapa opinion. //Ludvig-man nr.1

Om kvinnor slutade tro på lögnen att de får lägre lön om de är kvinnor så skulle de garanterat få upp sina löner. //Glenn-man nr.2

Kan någon med säkerhet tala om för mej vilken summa man räknar på. //Börje-man nr.3

Man kan inte jämföra olika löner olika utbildningar , ty den som studerat mer än i 5 minuter vet att kraven mellan tex Bibliotekarie o tekn fysiker är avgrundsdjup . Olika löner lika utbildning borde vara kriminellt ! //Johan-man nr.4

Beror på bransch, prestation, etc. Börja mäta prestation så vi en gång för alla blir av med denna sjuka jämställdhets diskussion. // Per Stefan- man nr.5

Aldrig hört talas eller varit på ett jobb där det är olika lön för olika kön. Om det ena könet tjänar mindre skulle vi väl BARA ha kvinnor eller män på en arbetsplats. Kan bero på att mer män är karriärsgalen och väljer andra jobb. Finns ju låg/hög avlönade utbildningar med samma längd på utbildningen. //Mikael-man nr.6

Vilken chock att en systemvetare har mer i lön än en förskollärare? Men vi kan köra på att lönen ska vara likadan oavsett vilket yrke det gäller, statligt, kommunalt eller vad som helst

Lenin och Stalin hade nog förespråkat ngt liknande //Rikard-man nr.7

Jag är väldigt intresserad, men jag tror inte dessa variablar är med:
* yrke
* arbetad tid
* arbetad tid per dag
* mamma/pappaledig
* position inom sitt yrke
* arbetad övertid överlag
(Som i sin tur leder till visat engagemang samt ställa upp för företaget)
* Engageman
* 48% av män ber om högre lön vid löneförhandlig
Medan endast 28% av kvinnorna ber om högre lön vid förhandling.

Har säkerligen missat ganska mycket, men det är nästintill omöjligt att göra en studie med allt detta inräknat i ekvationerna. Det har gjorts några, där man kommer fram till att den riktiga löneskillnaden är runt 1-3%, och den kallas ”den oförklarlige löneskillnade” för det finns ingen riktig variabel som förklarar varför. Men troligtvis variablar som inte går att mäta, t.ex. personlighet.
Sann jämnställdhet kan ENDAST byggas på grunden till sanningen //Tim-man nr.8

Fast var det inte do eller någon som gjorde en undersökning om detta och märkte att skillnanden inte var speciellt stor när man räknade timlön eftersom män snittade på 26 timmar mer i månaden? Sen är inte högre utbildning någon form av garanti för mer lön, lönen baseras fortfarande på tillgång och efterfrågan precis som alltid. //Dennis-man nr.9

Spännande, spelar du bara korkad eller är du så pass efter att du inte förstår vad en analogi är eller hur man kännetecknar den? Och att sjukavdelningar runt om i Sverige stänger låter spännande! Har du lust länka till några artiklar där det här händer i privat sektor? Eller inte gäller under vissa specifika perioder? //Dennis svar till kvinna

Och att man har läst samma, eller lika lång utbildning betyder att man efter utbildningen gör samma arbete? //Daniel-man nr.10

När sedan blev utbildning med samma längd, en lika dan utbildning?

Så en utbildning som Förskolelärare jämförs med en utbildning som elektronikingenjör eftersom båda utbildningarna på pappret är 180hp. Att den ena utbildningen inkluderar praktik, och den andra exkluderar. Den ena utbildningen har bara grundläggande behörighetskrav, medan den andra har nästan fulla behörighetskrav. Den ena utbildningen kräver att man pluggar dag som natt, tentor, rapporter och labbar, medan den andra ger gott om utrymme för att fika.

Sedan säger SCB att utbildningarna är lika… Nej de är de inte. Om utbildningarna nu är så lika, varför väljer då inte kvinnor utbildningarna som ger höst lön?

Seriöst. : Det är ingen gåta för folk som går ut gymnasiet att ingenjörer tjänar mer än förskolelärare. //Mattias-man nr.11

Då jag har jobbat på ett par vårdinrättningar så vet jag hur pass mycket sjuksköterskor jobbar. Framförallt är det en enorm överskattning av sin egen arbetsinsats väldigt vanligt. Jag tror inte, JAG VET. //Mer av Mattias

Varför väljer kvinnor då jobb med lägre lön? //Magnus-man nr.12

SCB, varför redovisar ni inte den troligtvis intressantaste analysen: Vad är inkomstskillnaden mellan könen när statistiskt justerad för annat som bevisligen påverkar inkomsten (tänker främst på hur mycket vi faktiskt arbetar). Den här ofärdiga analysen missleder debatten.

Bevisligen känner ni till detta (ni nämner det t.o.m. i er text) men gör inte den självklara analysen. Varför? // John-man nr.13

Varför denna flumkommentar Maria? Med hög sannolikhet är det ett mycket komplext samspel mellan skillnader i socialisering och underliggande biologiska skillnader som besvarar din första fråga. Din andra fråga är bara ett falskt försök att reducera ner denna komplexitet till, hör och häpna, att män generellt skulle vara mer ekonomiskt själviska.

Här är dock ämnet presumptivt orättvis inkomst trots samma utbildning, med tydligt fokus på kön från SCB. Den intressanta – och faktiskt besvarbara frågan – är då om det faktiskt är orättvist eller inte mellan könen på den punkten, och SCB lämnar en ofärdig analys som istället för att bringa klarhet göder genuskrigandet. //Mer av John när han bemöter kvinna som funderar över faktorn föräldraledighet

Ni har inte tänkt på att det kan handla om INDIVIDUELLA val, så som deltid, mer ledigt etc? //Linus-man nr.15

Sara, det står inkomst. Lär dig skillnaden på lön och inkomst.

Birgitta: Myt? Jag ser gärna en källa på det. //Mer av Linus, han svarar kvinnor i kommentarsfältet.

Inte för att vara sån men vissa saker här är bara för dumma för att lämnas obesvarade.. män och kvinnor är olika. De tänker olika, de är bra på olika saker och de skiljer sig åt biologiskt.
Nervtrådarna i hjärnan hos en man är inte likadant kopplade som hos en kvinna, samt att kropparna skiljer sig åt när det gäller muskelmassa osv. Enligt studier av hjärnan så är mäns hjärnor kopplade på ett sätt som gör att vi har bättre förutsättningar när det gäller logiskt tänkande, matematik, koordination osv. Kvinnor å andra sidan har bättre förutsättningar än män när det gäller sociala färdigheter, språk, empati osv. Detta är naturligtvis generaliserat och visst finns det många som är duktiga inom allt möjligt oavsett om man är man eller kvinna. //Stefan-man nr.16

Men nu gör du ju kvinnan till offer under samhällets struktur. Det är ju det jag försöker förklara att man inte ska hamna i. Varje person måste sätta upp sina krav på tillvaron och anpassa sina handlingar efter det. Ingen människa kan säga att någon annan har tvingat dem att ta en lön, ett jobb, ett liv. Det är val man gör dag för dag som påverkar hur livet ser ut och det är ett ansvar man har själv. Har någon gett en person för lite lön så är det ju för att den personen accepterat den lönen. //Magnus-man nr.17

Detta är en lögn beställd av genusfittor. //Mikael-man nr.18

Sedan har jag aldrig hört att man betalar för utbildningens längd… varför skulle man göra det? Man betalar efter tillgång och efterfrågan, och finns det för många bibliotekarier, ja, då är inte lönen så hög. Har man problem med lönen i ett kvinnodominerat yrke – välj då ett mansdominerat! //Bengt-Erik-man nr.19

Tack för den Bengt-Erik och alla ni andra 18 män! Ni har verkligen hjälpt oss att se hur kompakt motståndet kvinnor möter varje dag ser ut.

Vad vi än säger vad vi än gör. Vad vi än känner och hur vi än försöker. Så är ni där. Och säger:

NEJ! Det är fel. NEJ! Du hittar på. NEJ! Jag tror inte. JAG VET. (citat Mattias-man nr.11).

Män och maskulinitet
                                            
23 juni, 2016
0 comment

Män som offer och män som tar ansvar

dimma

Läser den här krönikan av Henrik Torehammar och tänker att de där männen förlorar så mycket på vägen. Förmågan att se kvinnor som vänner, jämlikar, människor. Förmågan att reflektera över sig själv i relation till andra. Förmågan till empati, omsorg och kärlek. De ser på sig själva som offer och i någon mån är de naturligtvis också det. För en rigid och stereotyp mansroll, som bygger på avståndstagande och makt.

Jag ägnar inte så mycket tankar och energi åt de där männen. Jag gläds snarare åt alla de initiativ som vuxit fram på senare år som Män för jämställdhet, Huskurage och Under kevlaret för att nämna några.

Det finns så många människor (av alla kön) som vill ta ansvar för vårt gemensamma samhälle. Som vill förändra. Jag tror på oss.

Nu blir det en liten midsommarpaus här på bloggen.

Men nästa vecka är jag tillbaka. Med fredagsfrågan på temat projektledarrollen i familjen och andra ämnen. Som alltid med fokus på jämställdhet.  Jag håller också på och planerar för höstens föreläsningar. Kommer att göra en 90 minuters föreläsning på temat ”jämställda relationer” tänkte börja köra en liten testomgång med ett fåtal ställen för att se hur stort intresset är. Om du har tankar om att det skulle finnas ett extra stort intresse i just din stad, maila eller kommentera gärna förslag!

Ha det fint och hoppas ni får en underbar midsommar!

 

 

 

Män och maskulinitet
                                   
22 juni, 2016
10 comments

Feminismens syfte och begränsningar

disk

Idag tänkte jag skriva lite om min syn på feminism. Ni är ju ändå så sjukt svårflörtade. (Men näe bara skit i att kommentera då vettja… hehe jag är inte alls bitter ;))

En av de saker jag funderat på är feminismen generellt, hur viktig den är för att kunna uppnå jämställdhet. Och hur mångfacetterad den kan vara när vi dessutom adderar en intersektionell analys.

Men jag känner också en oro över att en del verkar tro att feminism är någon slags Messias som inte BARA ska vara ett verktyg för att nå jämställdhet, utan ett verktyg för att uppnå ALLT!

Eftersom feminister ofta är benägna att lyssna på, och försöka förstå, historier av förtryck, ofta kanske har förstått betydelsen av att inte ta tolkningsföreträde i miljöer där privilegier gör dig till en del av förtrycket, och helt enkelt inte vill vara samma slags douchebags som antifeminister eller jämställdister så finns också en fara att vi glömmer bort grundpremissen. Det vill säga, feminism som ett verktyg för att nå JÄMSTÄLLDHET

[jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Jämställdhet är närbesläktat med jämlikhet. Medan jämlikhet rör alla människors lika värde är jämställdhet emellertid förbehållet förhållandet mellan könen.]

Jämställdhet ligger alltså i förtrycket mellan könen, det strukturella förtryck som innebär att män som GRUPP (obs!) förtrycker kvinnor som grupp. Det finns också speciella utmaningar med just förtrycket mellan könen, dels är män/kvinnor ungefär 50/50 (jag skriver ungefär för det finns också en hel del människor som inte identifierar sig med de binära könen) dels lever många i heterosexuella förhållanden, dvs. med individer ur den förtryckande gruppen.

Det dilemmat, att vi lever nära, och faktiskt älskar de individer som ingår i strukturen som förtrycker oss gör det hela än mer komplicerat. Men även om vi inte är heterosexuella, även om vi inte definierar oss som man eller kvinna så påverkas vi av att män som grupp genom historien och nu totalt har dominerat hela vårt samhälle, vår värld. Den patriarkala maktordningen finns ju alltid närvarande, även när dimensioner som klass, etnicitet, sexualitet tas med i analysen. Den skär genom allt.

Och det får vi inte glömma bort.

I vår iver att lyssna på alla individer får vi inte glömma grunden, att det är ett strukturellt förtryck vi pratar om. Om det försvinner på vägen är vi inne i ett så ultraliberalt superindividualistiskt tänk att vi lika gärna kan slänga all kamp mot strukturer på soptippen. Jag är så otroligt medveten om hur många människor som lider och kämpar på med sina liv så gott de kan. Lidandet, sorgerna, förlusterna, ilskan, skammen är inte kopplat till vare sig kön eller någon annan dimension.

Vi är alla människor.

Men tillbaka till feminismen. Den är i grunden alltså bara ett verktyg för att minska ojämställdhet mellan könen. Hur vi använder oss av och förstår det verktyget  kommer naturligtvis att påverkas av en mängd andra faktorer, som vart vi är födda, vad vi har upplevt, vilka andra förtryckande strukturer vi måste förhålla oss till. Jag tror inte att det alltid går att vara överens, jag märker hur de andra förtryckande strukturerna ibland verkligen ställer till det. När någon pratar om betydelsen av färger på kläder, raljerar om ”idioterna som klär sina barn i små könsuniformer” så skymtas ofta också ett illa dolt klassförakt upp till ytan. Men samtidigt så är könsuniformerna oerhört problematiskt för alla som inte vill eller kan passa in i den binära, statiska uppdelningen av kön.

Det är komplicerat, jag påstår absolut inte något annat, och jag älskar att feminismen är dynamisk, levande och mångfacetterad. Men den löser inte alla problem.

Det är inte syftet och har aldrig varit.

Feminism
                                            
21 juni, 2016
2 comments

Att vara rolig eller icke- det är frågan

 

_DSF2798Nu är vi hemma igen!

Jag har fått mer input (ni vet mamma tyckte ju också att jag borde skriva lite roligare ;)) på att jag skriver om ämnen som bara är för deprimerande. F´låt!

Men tyvärr lite ofrånkomligt när det gäller konsekvenser av ojämställdhet. Och det ÄR sjukt deprimerande. Kan inte annat än hålla med.

Jag brukar själv se det som att vissa saker är jättehärliga att skriva om när det gäller jämställdhet. Människor som jobbar med förändring, som ifrågasätter och gör skillnad. Män som står på barrikaderna tillsammans med oss andra. Män som tar ansvar för barn, hem och hushåll. Män som frågar: ”Vad kan jag göra för att minska min del i förtrycket”? Och sedan försöker göra det också i praktiken.

Men. Så länge det också pågår så mycket skit dag ut och dag in vore det väldigt förljuget att bara skriva om de positiva delarna. Så ni kommer att få leva med att jag fortsätter vara tråkig och skriva om deprimerande grejer från och till.

Jag tänkte väga upp med att länka till en fin intervju med Johan, där han berättar lite om sin syn på föräldraskap! Den kan ni läsa här. Och så var ju den där papegojan som jag fotade på Skansen sjukt gölli, den får ni på köpet idag 😉

Sen får ni jättegärna kommentera! Jag lovar att försöka svara på allt, vet att det är en tendens att folk kommenterar allt mindre på bloggar. Men det är ju så himla trist!! Berätta vad ni vill att jag ska skriva mer om, er chans att påverka ju! Jag är eder ödmjuka tjänare.

Kramizzzz//Sandra

 

Livet
                                   
20 juni, 2016
0 comment

Män, makt och objektifiering som beteende

objekt

Jag borde vara luttrad, men det kanske också är bra att jag aldrig blir det. Bilderna på kvinnor och unga flickor i extremt sexualiserade poser, reducerade till objekt slutar aldrig göra ont. Riktigt ont.

Män skiter fullständigt i vad konsekvenserna blir av deras sexualisering och objektifiering av kvinnor. Resultatet kan jag berätta, blir att i deras tankevärld blir alla kvinnor, oavsett om de är tolvåringar eller trettiosexåringar till för dem. För deras upphetsning, för deras njutning. Inte alltför sällan också kopplat till förnedring och våld i olika grader. Hela vårt samhälle har handel med kvinnor som en sanktionerad pågående tyst överenskommelse. Porr, prostitution, våldtäkter. Allt är intimt sammankopplat med en sexualitet byggd på maktmissbruk. (Som svar på Mias fråga här).

Det vi alla måste fatta är att så länge män lär sig att bli upphetsade av makten som det innebär att reducera kvinnor till objekt och konsumerar och agerar därefter så kommer det inte spela någon roll hur mycket vi försöker ”skydda” våra döttrar.

Alla våra val, och då menar jag verkligen ALLA våra val får konsekvenser.

De flesta män har aldrig lärt sig att behöva ta ansvar för sina val. De har formulerat och byggt upp ett samhälle som är till för dem. De formulerar sina behov och behöver aldrig inse att de också är ansvariga för hur deras medmänniskor mår. Och med medmänniskor menar jag då också kvinnor.

Något som verkligen är svårt för de flesta män att greppa.

De tror att de kan fortsätta att dela upp kvinnor i två olika fack, det vill säga kvinnor som är till för deras njutning (sexualiserade och objektifierade i olika grader och varianter) samt de lite ”bättre” kvinnorna som nästan räknas som fullvärdiga människor (till exempel deras vänner, systrar, mammor, döttrar).

Hela samhället är uppbyggt på det här extremt kvinnoföraktande värderingarna och igen,  ja det påverkar. Inte bara kvinnor som lär sig att få beröm, uppmärksamhet och pengar för att ställa upp på den manliga normen. Som börjar tro att vi är våra kroppar. Att våra utseenden är allt. Att vi är dåliga om vi sminkar oss och fula om vi inte sminkar oss (motsatsen till win-win).

Nej det är faktiskt så att också män förlorar på det här maktmissbruket.

De förlorar förmågan att på riktigt förstå vad medmänsklighet innebär (återigen ungefär halva befolkningen består av kvinnor). De börjar själva tro på sina förklaringsmodeller om att beteenden och val som inkluderar extremt kvinnoföraktande aktiviteter hör till ”det privata”. De slutar tänka på kvinnorna som är till för deras blick som riktiga personer. ”Det där är bara en fantasi” säger de och loggar in för att kolla nakna poserande sextonåringar, som för all del skulle kunna vara grannens dotter. Det är deras val och det får konsekvenser.

När unga kvinnor i bikini exponeras och visas upp i alla offentliga miljöer så blir det ibland debatt. Den pågår på flera olika plan, för kvinnor handlar det ofta om någon slags prat runt orimliga ideal och utseendehets. Men för män? Ja ibland uppstår det någon slags metadiskussion om hur ”riktiga kvinnor” ska SE UT.  Och så hamnar fokus åter på kvinnors UTSEENDEN OCH KROPPAR. Hur ska de se ut? Vad är normalt? Vad är förkastligt? Vad är skadligt? Och igen. Det här är så skevt. Vi behöver inte diskutera rätt och fel när det gäller kvinnors kroppar.

Debatten måste sluta fokusera på huruvida män ska tända på sexualiserade barn/tonåringar, anorektiska fotomodeller eller kurviga ”riktiga” kvinnor. För det är ju det vi egentligen pratar om när vi pratar om kvinnors kroppar hela JÄVLA tiden.

Debatten borde handla om att män måste fatta att kvinnor inte är objekt vare sig de är tolv år, sexiga, kurviga, magra, femtio år, bystiga, påklädda i spets och volanger, nakna eller påklädda.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Vi är människor. Sluta objektifiera oss. Sluta reducera oss till våra kroppar. Ta ert ansvar.

Ni som har makten måste inse att era privilegier är det som upprätthåller strukturen och förtrycket.

I evighet. Amen.

Män och maskulinitet
                                                  
19 juni, 2016
0 comment

Om makt

Sandra_Hemsida2

När vi pratar om makt så väcks ofta en bild av någon som bestämmer, en kung eller en diktator. Men makten är så mycket mer subtil, den är inbäddad i allt vi funderar över, pratar om eller frågar oss.

Allt som existerar, allt vi kan förstå, är uppbyggt av det mänskliga språket.

Därför är de viktigt att ibland ta sig en funderare över vem det är som ställer frågorna och varför.

I vilket socialt rum har den här frågan väckts?

Ofta fokuserar vi på svaret när vi egentligen behöver förstå sammanhanget där frågan uppkommit.

Vilka som har makten att definiera vad som är ”rätt” och vad som är ”fel”.

Jag tänker på saker som den eviga frågan kring sexualiserade kvinnor. Frågan kan till exempel vara:

Är det rätt att H&M möblerar hela vårt livsrum med bilder på lättklädda, retuscherade unga kvinnor? (Nämen typ nej va?)

Fast den viktigaste frågan kanske borde vara, hur kommer det sig att vi alla vet att bilder på lättklädda, retuscherade unga kvinnor inte är riktigt ok?

I vissa andra kulturer är det ju helt ok att bara ha ett skynke över höften. Även för kvinnor.

Frågan kan också vara om en kvinna med  blont hår, stora bröst och plutiga läppar är mindre kompetent på grund av hennes utseende? Eller är det för att vi vet att män (och med tiden också kvinnor som internaliserar den manliga blicken) ser på sådana kvinnor som ”horor, bimbos eller allmänt mindre respektabla och vetande”.

De viktigaste frågorna som vi alla borde ställa oss är alltså vem det är som definierar.

Och vem det är som innehar makten att göra det.

Feminism
                                      
17 juni, 2016
4 comments

Vardagstips till män

ros

Till alla män som lever med kvinnor. Jag tänkte ge er några konkreta vardagstips på hur ni kan leva mer jämställt med den person ni älskar.

1. Kom i håg att det DU inte gör måste någon annan göra. Det vill säga allt du väljer att inte göra dumpar du i knäet på den du lever tillsammans med.

2. Du hjälper inte till i hemmet. Du är exakt lika ansvarig för ALLT som görs. Hon ska absolut inte vara tacksam för att du bäddar sängar, tvättar eller är med barnen. Ni har valt att ha ett gemensamt hem och är då gemensamt ansvariga.

3. Något som ofta händer i relationen mellan män och kvinnor är att män trots allt fint snack ändå tycker att hon ska vara lite lagom tacksam för att han ”hjälper till”. Det sitter djupt rotat och är lätt att halka in i om du inte tänker efter. Det som då händer är att män ofta vägrar att ta instruktioner/ kritik om något han gör i hemmet inte blir bra. Ett exempel kan vara till exempel tvätten (och nej du är inte ensam, det här beteendemönstret är vanligare än vi vill tro). Du har kanske inte lärt dig att sortera tvätten efter grader, material, färg etc. och så påpekar den du lever med att det inte är ok att tvätta så att kläderna blir förstörda. Då blir du sur, lite kränkt och säger att ”nä men är jag så dålig/duger inte mitt sätt då gör jag det inte alls.” Det här kan gälla allt från tvätt, städning, skötsel av barnen. Grundmekanismen är dock alltid densamma. Det vill säga om du är en schysst kille och försöker hjälpa till så måste hon ha vettet att inte klaga, annars har du valet att lägga ner dina ansträngningar och så får hon göra allt.

4. Att göra på det sättet är en extrem form av maktdemonstration. Genom att inte lyssna/ lära dig ordentligt så tar du den lätta utvägen för att slippa göra det. Du vet ju själv innerst inne att det är så mycket bullshit att du inte skulle kunna lära dig några få relativt enkla moment. Om du har klarat av en utbildning/ tagit körkort/ kan använda en dator så kan du lära dig allt som handlar om hushållsarbete/skötsel av hem och barn. Dina protester handlar då enbart om makten som du upprätthåller gentemot den du säger dig älska. Du utnyttjar dina patriarkala fördelar. Det är faktiskt skitdåligt gjort av dig. Och som sagt var du är inte unik. Det är ett mönster som upprepar sig i nästan alla heterorelationer.

5. Om du menar allvar med att du älskar den du lever med så bör du göra allt som står i din makt för att leva jämställt. Det handlar faktiskt mest om dig och dina val. Många orättvisor och dåliga företeelser i samhället är svåra att påverka. Men i ditt hem och din relation kan du påverka. Väldigt mycket. I relation till den du älskar kan du välja att göra ditt eget liv lite mindre bekvämt för att det faktiskt är RÄTTVIST. Annars är den där fantastiska, kravlösa heterosexuella kärleken bara på det sättet för dig. För din partner är er kärlek en ojämställd boja om foten

6. Men eftersom vi lever i ett djupt ojämställt samhälle är valet fortfarande ditt. Om du väljer så kan du utnyttja den du älskar. Men du kan också välja att förändra och göra saker på ett nytt sätt. Att respektera och vara solidarisk med den människa du lever med. Det är mer värt att kalla kärlek än den romantiska klyscha som byggts upp av tusentals år av manlig makt. Tycker att du ska ta dig en funderare i alla fall.

Feminism    Män och maskulinitet    Relationer
                                                  
1 … 8 9 10
Om