15 49.0138 8.38624 none 0 both 0 4000 1 0 horizontal https://www.jamstalldvardag.se 300 4000 -

18 december, 2016
6 comments

Dubbelbestraffning deluxe eller kvinnors verklighet

Är så glad över att nu ha en skrivarkollega här på Jämställd vardag, när Irja tackade ja till min förfrågan kändes det verkligen som en winwin på alla sätt! Nu får ni dubbelt så mycket tankar och texter kring jämställdhet, feminism och vardagslivet och jag får pepp, glädje & inspiration på köpet. Vill gärna att ni som läser också är delaktiga. Tyck till om stort och smått. Fråga. Kom med förslag på ämnen som vi kan skriva mer om- det är alltid uppskattat!

***

Jag blir så himla glad när jag märker att de normativa (oerhört ojämställda) förklaringsmodellerna inte längre blir lika användbara. När vi börjar se och förstå vad som egentligen är problemet (och också verbaliserar det!) så händer det något. Jag såg häromdagen hur en random man i ett kommentarsfält bara:

”Men kvinnor och deras julhysteri, jag vill inte göra julen på det sättet.” (Inte ordagrant men ungefär så).

Där hade diskussionen lätt kunnat börja handla om något helt annat, typ vad är ”rätt” nivå på julfirandet eller huruvida kvinnor har för ”hög ambitionsnivå” och hur de ska sluta med det. Men. Istället lyfter en kvinna fram det som faktiskt till ofta är dilemmat/sakfrågan:

”Det är ju helt ok att känna så, det viktiga är väl då att du tar ansvar för att föra den dialogen och att ni tillsammans kommer fram till hur ni ska ha det.”

Jag säger det igen. Det finns inte någon svartvit sanning när det gäller hur, när eller vem som ska göra vad. Men tystnaden och passiviteten som många män gör, är verkligen både ett privilegium och ett beteende som lägger ansvaret hos någon annan. Jag har mött så många män som förklarar de mest sorgliga och destruktiva beteenden (alkoholmissbruk, otrohet, lögner, porrmissbruk) med att det är för att de varit ”arga” på sina partners. Men har de någonsin tagit ansvaret att försöka sätta ord på det som skaver? Nej nästan aldrig. Många män är så vana att kvinnor ska fråga upp, lyssna och ta hand om inte bara sina egna känslor, utan även (magiskt) förstå och ta hand om deras (mäns) tankar och känslor.

Så, istället för att säga:

”Jag är jätteledsen nu, det känns tomt inombords. Jag känner mig otillräcklig. Jag är inte kär i dig längre.”

Så säger de:

…

Just det, ingenting.

Och så gör de istället dysfunktionella och otroligt patriarkala beteenden.

Det är motsatsen till att ta ansvar. Det är motsatsen till respekt och omtanke.

Och ja innan någon går i taket. Självklart finns det kvinnor som gör sådana här beteenden också, men generellt sett så verkar kvinnor tränas mer i att ta relationellt ansvar, fråga, diskutera och prata. Det beskrivs då ofta som att kvinnor:

Pratar för mycket. Ältar, tjatar, klagar. Är för känslosamma. Aldrig är nöjda. Har för hög ambitionsnivå. Tjattrar, kacklar, kvinnotjafsar rent allmänt. Istället för att bara vara tysta och härliga (som män).

Det är dubbelbestraffningen deluxe som kvinnor i vårt samhälle befinner sig i varje dag året om.

Feminism    Relationer
                                         
9 december, 2016
22 comments

Ett litet tips till män i juletider

Nu är det snart jul. Högtiden då kvinnor går på knäna och män passivt tittar på.

***

Sällan blir traditionella könsroller och ojämställda mönster så tydliga som just vid högtider.

Någon ”smart” snubbe kom på att kvinnor alltid ska vara så ”himla duktiga” och har på tok för mycket ”inre krav” och om de bara lärde sig tagga ner och säga nej så skulle problemet med julstressen vara ur världen. Hahahahahahahahahaha.

Tillåt mig presentera julen när kvinnor ”lärde sig” att säga nej:

Jag vet inte hur det känns för er. Men för att få en hyfsat trevlig jul känns det väl snarare som att i en familj med två vuxna är det nog bättre om ”någon” insåg att delat ansvar är dubbelt så trevligt. Om alla bara säger nej hela tiden så blir det inte mycket kvar av sådant som vi människor ändå tenderar att gilla (trivsel, mys, gemenskap och glädjen i att faktiskt aktivt ha gjort något för någon annan).

En mycket klok kvinna och forskare sa en gång att hon skämdes över att de för flera år sedan haft träning/behandling med utmattade kvinnor som gick ut på att de skulle sluta ta hand om andra. De skulle lära sig att säga nej. (Nej jag vill inte städa, tvätta, handla mat, laga mat, leta efter saker, hjälpa barn med läxor, sätta upp gardiner, tända ljus, torka av bordet, rensa ur gammal mat ur kylen, påminna barn om läxor, påminna män om att ”hjälpa till”, plocka upp saker från golvet, bära tidningar till pappersinsamlingen, hälsa på min gamla mamma, skjutsa barn till träningar, plocka fram den vackra julduken, komma ihåg att lämna in lappar om ledighet, skruva fast dörrhandtag som lossnat, bädda sängen, byta sängkläder, rensa ur garderoben, städa igen, tvätta igen, vika och lägga på rätt ställe, handla och laga mat igen……. and so it goes on.)

Hon berättade också att all forskning visar på motsatsen, människor mår som bäst när de gör prosociala beteenden.

Alltså ger omsorg, tar ansvar och omsätter ord som empati och omtanke i praktiken.

Om några av oss (statistiskt sett kvinnor) ska börja säga nej och vi fortfarande vill leva i en någorlunda trivsam miljö (som många trots allt verkar uppskatta) så behöver andra (statistiskt sett män) aktivt kliva fram och säga:

”JA! Jag har funderat på det här med jul, min kära vän och partner. Jag har till och med gjort en lista där vi fördelar ansvaret och allt som behövs göras för att julen ska bli bra. Känns det här ok för dig? Ska vi stryka eller lägga till något?”

Jag tycker att det här skulle vara ett så mycket BÄTTRE och mer relevant förslag.

Smarte stressforskarsnubben borde ha tänkt på det här INNAN han som vanligt använde ord som gör ojämställdhet till kvinnors individuella problem.

Feminism    Psykologi    Relationer
                                      
5 december, 2016
8 comments

Mässande monologer och manskommentarer

sandranov-16

God måndagsmorgon på er!

Varför är det så himla stora könsskillnader i hur folk kommenterar? (Fallstudie. n= typ 23. validitet och reliabilitet: Inte alltför bra). När kvinnor, som är ca 98% av min läsekrets skriver en kommentar så är det alltid någon slags dialog och relaterande inbyggt i kommentaren. När män kommenterar så är det alltid en mässande, icke-relaterande monolog. När jag frågar tillbaka så struntar män fullständigt i att svara och fortsätter sin poänglösa och oinsatta analys av ett ämne som de lärt sig (i kommentarsfält av andra män?).

Jag. fattar. inte. grejen.

Det var någon (faktiskt en kvinna) som undrade varför jag så ofta klagar på s.k vänstermän, så här svarade jag:

”För att jag hyser orimligt naiva tankar om att människor som har hjärtat till vänster tror på ord som solidaritet och jämlikhet för alla oavsett kön. Därför blir jag så sjukt besviken varje gång det visar sig att även vänstermän är sexistiska, patriarkala produkter vars klassanalys bara täcker in halva befolkningen.”

Tyvärr verkar brist på självrannsakan och en ofattbar brist på reflektionsförmåga vara något som förstärks och uppmuntras hos män. Jag är så genuint ointresserad av mansplainande analyser, min trettonåring här hemma gör ljusår smartare maktanalyser än average 30-årig man på internetz.

HUR KOMMER DET SIG?

Jag tar gärna emot spekulationer, briljanta analyser och mansplainande kommentarer. (Som stärker min tes haha ;)).

Feminism    Män och maskulinitet
                       
4 december, 2016
0 comment

Julefrid och en värdelös mansroll

img_0001

I går så var det julbak för hela slanten. Jag är delaktig genom att äta deg och titta på. Johan och barnen är de som levererar det färdiga resultatet. För er som inte redan vet det kan jag berätta att december är en av min favoritmånader på året och att julmys är ungefär lika viktigt som syret jag andas.. hahaha ja jag vet det är lite sjukt och det är ok att titulera mig som julfanatiker.

***

Gårdagens ämne lockade fram en manskommentar som gjorde min poäng övertydlig, genom att jämföra prostitution med att köra taxi. Det förstår väl alla att det är precis likvärdiga yrkesverksamheter, att köra bil är ju sjukt stigmatiserat i dessa tider av miljötänk. Äh nu raljerar jag igen. Det stör mig bara att folk låtsas vara mer korkade än de är för att försöka lägga fram helt poänglösa poänger. Och så är det i 97% av fallen män som gör det. Jag funderar (kanske lite för ofta) på hur det går till när pojkar/ män lär sig alla de här osmickrande beteenden som de uppenbarligen lyckas harva sig fram med genom livet ganska succesfully? Jag tänker också att det finns vissa klassiska ”mansbeteenden” som kan vara ganska bra ibland (till exempel att tro att någon är intresserad av dig och det du säger, ett visst mått av autonomi och självständighet) men i övrigt känns det bara som att de mer traditionellt ”kvinnliga” beteendena är det som håller ihop hela vårt samhälle (relationsbyggande, empati, omtanke om andra, fundera och agera utifrån andras behov och inte bara sina egna, ta hand om hem och barn osv osv).

Jag vet att flera av er som läser är med mig på spåret att det är viktigare att uppvärdera och synliggöra beteenden som traditionellt sett nedvärderats och osynliggjorts (pga kopplingen till femininitet) snarare än att försöka få alla människor att agera enligt det normativa idealet. Ibland brukar jag tänka på vilket fruktansvärt vidrigt samhälle vi skulle få om alla agerade enligt traditionell, stereotyp mansroll. Jag har ju hört män berätta om till exempel arbetsplatser där ingen ens hälsar på morgonen, ingen frågar hur du mår eller om dina barn. Bara ett genuint ointresse. Ingen orkar diska ur sin kaffekopp eller bry sig om svärmar av bananflugor i köket. Samtalen är inga samtal utan bara en räcka monologer.

Det är inte konstigt att män mår så himla dåligt, super och tar livet av sig i högre utsträckning än kvinnor. Den där värdelösa stereotypa mansrollen är ju så mycket motsatsen till…. liv.

Glädje, intresse, nyfikenhet. Vänskap och relationer. Att stanna upp och bara titta på människor omkring dig.

Se snöflingorna falla på marken, känna doften av nybakade bullar och krama om dina barn.

Jag är 100% säker på att alla människor, oavsett kön skulle få ett bättre liv i ett jämställt och jämlikt samhälle. Den övertygelsen är anledningen till att jag skriver, idag också.

 

Feminism    Män och maskulinitet    Psykologi
                    
3 december, 2016
3 comments

Destruktiv manlig norm och dess nutida försvarare

bonnstanvinter_small

Är genuint glad över att allt fler börjar förstå vad prostitution faktiskt handlar om. Och vad det INTE handlar om, som till exempel att:

  1. Se till att mäns enorma och omättbara behov av andra att använda människor som sexvaror tillfredsställs (passa er flickor, om vi inte har de ”andra kvinnorna” kommer vi att börja våldta utan urskiljning).
  2. Att stackars utstötte, ledsne och i princip supersnälla Nisse också måste ”få ha sex”. (Stackars utstötte Nisse har knappast råd, dessutom är män som köper ofta både småbarnsfäder och i relationer. Lusten att få förnedra, äga och göra exakt vad en vill fungerar ju inte alltid med människor som en ser på som just… en människa).

Sven-Axel Månsson, professor emeritus i socialt arbete, skriver klokt och nyanserat om frågan här.

Han sätter fingret på det som är och alltid har varit prostitutionens kärna: Det manliga privilegiet, att objektifiera och tycka sig kunna äga kvinnor och deras kroppar. (Nej det kan de inte, deras patriarkala tankevärld är en av det här samhällets mest vidriga konstruktioner).

Jag blir så fruktansvärt förbannad på män(niskor) som rycker till försvar för prostitution och låtsas att det handlar om helt andra saker, som att en bara har en så himla härlig sexualliberal syn på världen. Som att det är taskigt mot kvinnor (och andra utsatta) att kritisera mäns syn på rätten att köpa sex. Jag säger det nu och en gång för alla:

Er föraktar jag mest av alla.

Ni som låtsas att ni egentligen för någon annans talan (”Ja ALLTSÅ jag gillar inte prostitution men…).

Er påhittade värld där alla män(niskor) är goda, enhörningar och regnbågar och romantiska föreställningar a la Moulin Rouge är på riktigt.

Det är ett enormt svek. Det är ett sätt att legalisera och upprätthålla manlighetens allra mest destruktiva sidor, tron att vissa människor är till salu och andra inte. Tron att det någonsin kan komma något gott ur slaveri och förtryck.

Tron att det går att fortsätta på det här sättet.

Feminism    Män och maskulinitet
                    
25 november, 2016
0 comment

Feminism vs jämställdhet-eller- det har man hört

mansplaining

kvinnor e jobbiga

Va bra feminism kunde va om de inte va de (jobbiga alltså).

Men man stöttar ju de som vill ha jämställdhet i alla fall.

Vilka jämställdhetsproblem man vill fokusera på? Ja men först å främst:

  1. Om bara kvinnor kunde sluta hata män
  2. Om bara kvinnor kunde sluta vara feminister
  3. Om bara feminister slutade säga dåliga saker om män

Vad menar du? Om man redan tycker att det är jämställt. Näe, alltså män är förtryckta det känner man i hela kroppen, de gör mer än hälften av hushållsarbetet nuförtin och tar hand om barnen. Dessutom skottar de, klipper gräs och sköter bilen. Man måste kämpa för jämställdhet nu, så att man inte behöver göra allt.

Hur man kan veta det? Jo men det har man sett. Eller sett och sett, man har hört det.

Statistik? Näe men det vet ju alla att det är hittepå- för MAN HAR SETT MINSANN, eller näe jag menar hört. Dessutom så måste det här enorma manshatet få ett slut nu.

Kvinnomisshandel? Alltså här har man hört att det egentligen är kvinnor som slår.

Våldtäkter? Alltså här har man hört att det är ett problem med kvinnor som hittar på.

Föräldraledighet? Alltså här har man förstått att vi behöver vara så insiktsfulla att vi vågar ­erkänna att vi är skapta ­olika.

Alltså man har bara en sak kvar att säga nu:

Så himla bra de kunde va, om feminism bestod av män.

Feminism    Män och maskulinitet
                             
22 november, 2016
0 comment

Pedofiler, halmgubbar och jag (jag, jag)

img_0002-5

Nu har Elaine Eksvärd, retoriker, föreläsare, författare och ständig kämpe för barns rättigheter tydligen hamnat i blåsväder.

Hon twittrade om att pedofiler finns i alla samhällsskikt och då naturligtvis också inom rättsväsendet. Någonting i formuleringen kunde tydligen tolkas som att Elaine påstod att ”alla domare är pedofiler” (jag måste också säga att folk generellt sett VERKLIGEN anstränger sig väldigt hårt för att misstolka och få anledningar till att vara ”rasande”).

Elaine var dock snabb med att se sitt misstag och bad på en gång om ursäkt för den olyckliga formuleringen.

Men sen fortsätter det (läs här) och nu kommer mest troligt Elaine att få leva med att vara ”personen som anklagar alla domare för att vara pedofiler. (Åtminstone i den mörka medeltid där antifeministerna, kvinnohatarna och SD-människorna dikterar villkoren). Det spelar ingen roll vad som är sant eller inte, det här är ett enormt effektivt sätt att oskadliggöra, skrämma och tysta människor. (Exakt samma mönster, dynamik och skeende som i ”Kakan-drevet”).

Jag ser också hur ledsna ”domare” i Elaines kommentarsfält skriver:

”Men om du anklagar mig för att vara pedofil, då kan jag inte bara förlåta det”.

Alltså hur kan de här människorna ha fixat en universitetsutbildning OCH lyckats bli domare dessutom tänker jag då? Hur kan de ha gått igenom liv, utbildning och ändå inte lärt sig läsa innantill? Skilja på individ- grupp? Skilja på professionen och människan/jaget?

Nej, jag tar inte personligen illa upp när folk hatar eller tycker till om psykologer. Vi ponerar att någon skulle säga att det finns pedofiler även i psykologkåren. Mitt svar skulle då vara:

”Ja självklart, statistiskt sett så finns det både kvinnomisshandlare, våldtäktsmän och pedofiler inom ALLA yrkesgrupper och samhällsskikt.”

Jättetragiskt och vi behöver jobba på alla möjliga fronter för att förstå hur vi kan förebygga, identifiera och hindra att den typen av brott begås. Vilket vi inte gör genom att blunda, stoppa huvudet i sanden och tro att de alltid finns någon annanstans. Det är tvärtom en av huvudanledningarna till att det faktiskt kan fortgå. Och fortgå. Och fortgå.

Jag skulle ALDRIG svara:

”Alltså hur i helvete kan du anklaga MIG för att vara pedofil?”

Jag vill egentligen inte uttrycka mig så här hårt (men nu gör jag det ändå.)

Jag skulle aldrig svara så för att det är otroligt korkat.

Feminism    Psykologi
                             
18 november, 2016
4 comments

Kringlan & Kakan

Jag ser hur folk på riktigt, utan att blinka framför åsikten att Kakans uttalande borde  jämföras med Kringlans. De säger saker som ”ja men det är ju precis samma sak”. Det framförs som ett ”bevis” på att män minsann straffas lika hårt för olämpligt snack och åsikter.

Vad var det då egentligen som blev sagt.

kakan

Om vi börjar med Kakan så har hon bland annat använt sig av uttrycket ”ACAB” (”All cops are bastards.) Jag ska vara helt ärlig och säga att det uttrycket inte är det värsta jag hört. Att gemene man inte alltid har jättegott förtroende för polisen som yrkeskår kommer väl knappast som en chock? Att folk tycker att texter som Thåströms är typ ”coola” är ju ingen statshemlighet.  Folk hatar också politiker, de tycker att psykologer själva är de som behöver vård för att de är sjuka i huvudet. Läkare beskrivs som självgoda narcissister och lärare bär ansvaret för att våra barn suger i skolan. Det går liksom inte att tvinga folk att gilla alla yrkeskategorier, jag tänker att det är bra om yrkesskåren jobbar på en bred front för att uppnå så gott rykte som möjligt hos befolkningen. Polisen har jobbat hårt men fortfarande har de en bit kvar, och de kommer säkerligen aldrig att bli älskade av alla. (lite som att va feminist vettja, då blir det efter ett tag helt normaliserat att kallas för feminazihora PK-luder etc. men det kan vi ta en annan gång).

Ok, men ACAB var nu faktiskt inte det enda Kakan sa, hon slängde också för ett antal år  ur sig det här i en Twitterdiskussion:

”Det var ett jävla tjat om Malexander. Palla när snuten tycker synd om sig själv”.

Olämpligt och respektlöst? Definitivt. Jag skulle skämmas så fruktansvärt om jag uttryckt mig på det sättet. I går kväll så skrev Kakan precis om det. Hur mycket hon skäms. Läs här. 

Vad var det då Kringlan egentligen uttryckte. Låt oss titta på det.

kringlan

”Jag ska dra en yxa i fittan på Åsa Linderborg […] Jag ska munknulla ihjäl henne. Jag ska knulla henne tills hon kvävs. Och sen ska jag spruta henne i ansiktet när hon är död. Horan ska dö! […] Jag vill att hon ska sitta på en sådan där liten båt i Medelhavet och bli våldtagen medan hennes man tittar på.”

***

Ja vad ska en säga? Ni får döma själva. Antar att det är en rimlig jämförelse i en orimlig värld.

Feminism
                                
17 november, 2016
10 comments

Är det Kakan?

Det är sjukt att va snut
det är sjukt att bli en sån
som försvarar dom övergöddas jävla lagar

I en cell och jag var full
och snuten har inget att göra
Dom hoppar på mej på gatan när jag gick där
och hoppades på en rolig kväll

Ockupation – 60 snutar slår på allt
vi var bara 10 när dom stormade in
5 man bar ambulansmännen ut
Fy fan för att bli snut

Det är sjukt att va snut
det är sjukt att bli en sån
som försvarar dom övergöddas jävla lagar

Jag hatar snutar, dom e pest,
dom e inte människor
Dom e vapen, dom e vapen
för dom som e snut

Jag hatar snutar precis som jag hatar
dom övergöddas lagar
Dom är inte människor
dom är vapen mot oss
Skjut en snut!

Det är sjukt att va snut
det är sjukt att bli en sån
som försvarar dom övergöddas jävla lagar

***

Är det Kakan som skrivit denna text? VAAAA FAN ÄR DET KAKAN SVARA? ÄR DET SAMTIDENS MEST HATADE OCH BESPOTTADE MÄNNISKA SOM MED SIN SJUKA JÄVLA FEMINAZIHJÄRNA SKRIVIT DETTA HORRIBLA STYCKE??? NÄ NU JÄVLAR HAR DET GÅTT FÖR LÅNGT!!! ALLA JÄVLA PK-FÅN TILL GENUSHÖNS SER NI INTE VART VÄRLDEN ÄR PÅ VÄG? ÅH GODE GUD…

Svar: Nej men kära du, den här texten skrevs ju redan 1979 av Ebba Grön med Joakim Thåström i spetsen. Ni vet hur de där tokiga punkarna höll på *fnissfniss*

Så här skrivs det och pratas för övrigt om Thåström nu för tiden:

”Med nytt hyllat album, en slutsåld Skandinavienturné och med en publik som inte kan få nog har 2015 onekligen varit Thåströms år.”

Han hyllas också som vanligt unisont av recensenterna:

”En tuff Thåström i lyxförpackning” skrev bland annat Anders Nunstedt på Expressen. (2015).

”Thåström golvade” samma år (2015) Håkan Steen  på Aftonbladet och ”38 år efter Ebba Gröns debut heter en av den svenska rockens mest karismatiska scenpersoner fortfarande Joakim Thåström.” Enligt Steen iaf 😉

Anders Ygeman- inrikesministern ni vet, älskar Thåström så mycket, att han ägnar en hel intervju i DN åt att prata text och kärlek till sin mansidol.

Håkan Hellström bjöd upp Thåström på scenen 2016 och JUBLET VISSTE INGA GRÄNSER!

Ähh jag skulle kunna fortsätta hela dagen. ALLA (män)niskor älskar för fan Thåström. Trots att han hatar poliser och uppmanar till polismord. Förresten, är det någon som vet om han bett om ursäkt för det än?

***

Nä men så att. Drevet och det ursinniga hatet mot Kakan har ju INGET med kön att göra. Alltså inte alls.

Feminism    Psykologi
                                      
14 november, 2016
5 comments

Den tystade erfarenheten av att ha vuxit upp som kvinna i ett manssamhälle

händer

Av någon anledning började jag fundera på det här med ålder. Hur mycket lugnare och tryggare mitt liv är nu jämfört med när jag var yngre. Jag läste sedan det här inlägget av skådespelaren Claudia Galli Concha och det påminde mig om något som jag nästan glömt bort. Hur utsatt en är som ung kvinna i det här samhället.

Nästan alla kvinnor har historier om övergrepp, sexuella trakasserier, våldtäkter med sig i sin ryggsäck. Vi pratar sällan om det eftersom det är förknippat med så mycket skam. Det begravs så djupt inom oss att vi nästan glömmer bort det. Jag vet inte hur det är för er men sedan jag blev ”vuxen” så känns det mer avlägset. Jag vet i alla fall att det inte är något nytt fenomen som rasisterna vill ha gällande. Kvinnor har i alla tider blivit utsatta. Jag kan minnas känslan av att inte bli tagen på allvar. Hur det gjorde att en inte ens orkade försöka. (Som de sa till Claudia: ”Han skojar ju bara”).

Det är som att hela samhället har två sidor, en där alla låtsas om som att allt är ”bra som det är” och en där ingenting av det vi lärt oss stämmer. I den världen som vi faktiskt lever i är det sällan någon som skriker och springer från en psykopatisk våldtäktsman. Där är det bara en tystnad som råder. En smärta över att ingenting var, eller är, som det borde vara. En överenskommelse om att inte hänga ut  män för de synder de begått. (Det är ju så länge sedan, nu är han schysst. Tänk på hans familj. Tänk på hans liv. Ta hänsyn.)

Det som skett när vi var barn, tonåringar och unga vuxna får inte pratas om igen. Dött och begravet.  Ännu ett exempel på hur svårt det är att prata om hur det faktiskt ser ut i vårt samhälle var när Amanda Leander vågade berätta om hur hon blivit våldtagen ett flertal gånger under sitt liv. I min värld så väcker det en ilska och frustration över att kvinnor så ofta blir utsatta. I den värld som inte är min utsattes Amanda för hatdrev, misstänkliggörande och slutshaming när hon vågade berätta PRECIS SOM DET VAR. Läs här. Det är liksom omöjligt att vinna.

Jag blir rädd när jag tänker på mina egna döttrar och att de snart är där.

Hur ska vi som är vuxna kvinnor nu kunna förändra när det är så svårt och stigmatiserande att prata om egna erfarenheter? Hur länge ska tystnaden, lojaliteten och hänsynen till män (som ”egentligen” är rätt schysta)  få vara den normativa diskursen?

Jag har inga svar.

Feminism    Livet
                          
1 … 5 6 7 … 10
Om