15 49.0138 8.38624 none 0 both 0 4000 1 0 horizontal https://www.jamstalldvardag.se 300 4000 -

29 juli, 2016
0 comment

Jämställd vardag-visioner och mål

SL2

Nu är det fredag, och för er som är uppmärksamma kanske frågan om vart fredagsfrågan tagit vägen är högaktuell. Ok, jag erkänner, den har lite semester. På samma sätt som jag den senaste veckan verkligen försökt ha semester. Jag älskar verkligen sol och bad, så himla underbart. Jag känner ganska ofta att jag snarare borde bo i LA än i Västerbottens karga skogar haha.

På måndag är det hur som helst slut på sötebrödsdagarna, Johan börjar om att jobba och jag ska påbörja mitt liv som företagare.

Innan dess så har vi en fullspäckad helg, ikväll åker jag och Johan till Umeå för att hänga med goda vänner, och i morgon ska vi fira mina föräldrars 40-åriga bröllopsdag (!!).

Jag har som ambition att göra något bra av den här sidan under hösten. Men som alltid är det också trevligt att få input av er som läser, vad tycker ni är svårast när det gäller jämställdhet, feminism, relationer och föräldraskap? Eller finns det andra viktiga frågor som ni skulle vilja att jag skrev om? Som sagt var, det är fritt fram att kommentera och fråga eller maila in till fredagsfrågan.

Det är också jätteroligt att antalet läsare växer så det knakar, förra veckan slogs ett nytt besöksrekord med 20.000 besökare under en och samma dag! Med tanke på hur många som läser är det ändå intressant hur otroligt få som orkar/vill kommentera. Fast många av er som läser skriver ju också på Facebooksidan, jag klagar inte bara konstaterar 😉

Det finns ett behov och intresse för de här frågorna, och jag finner det ibland lite tröstlöst att det redan för 20-30-50 år sedan skrevs enormt smarta och korrekta beskrivningar av förtryck, maktförhållanden, kvinnors position och feminism, som tyvärr är lika aktuella idag.

Kunskapen finns, nu behöver vi gemensamt hitta verktygen för förändring!

Min vision och målsättning är att vara med på det tåget, framförallt när det gäller vardagslivet- relationer, föräldraskap, feminism och psykologi, världens mest intressanta och viktiga ämnen!

Vi hörs och ses! Kram//Sandra

 

Feminism    Föräldraskap    Livet    Relationer
                                                     
28 juli, 2016
4 comments

Män, rasister och sexualbrott

träd

Ber verkligen om ursäkt. Plötsligt blev det oannonserat sommarlov i bloggen.

Nu har jag någonting helt annat, och viktigt att skriva om, så jag kastar bikinin åt sidan och sätter mig vid datorn.

Jag har följt Elisabeth Massi Fritz och hennes jobb för brottsoffer, hon är enligt mig en av de viktigaste personerna i Sverige just nu. Ni vet vi är många som beskriver och skriver och pratar om hur för jävla illa det är, men Elisabeth och hela hennes advokatbyrå (som enbart består av kvinnor! När någon frågade ”varför bara kvinnor?” svarade Elisabeth ”jag anställer bara de bästa helt enkelt”)  jobbar verkligen aktivt och i praktiken med förändring.

Jag tror inte att någon ifrågasätter att Elisabeth Massi Fritz har enorm kunskap i ämnet sexualbrott, en advokat som har över 25 års erfarenhet teoretiskt OCH i praktiken. När hon går ut och säger att massmedias vinkling av sommarens ”våldtäktsvåg” är helt felaktig så tänker jag att vi verkligen borde lyssna:

”Advokat Elisabeth Massi Fritz, företräder framför allt brottsoffer som har utsatts för just sexualbrott, tycker att det är problematiskt att mycket av mediabevakningen fokuserar på sexualbrott som begås på offentliga platser och att tafsande och våldtäkter ofta framställs som ett nytt fenomen.

– Det här är vardagsbrott som nästan uteslutande begås av män mot kvinnor. En kvinna som blir våldtagen i sin säng av sin pojkvän har kanske inte lika stort nyhetsvärde som en våldtäkt som begås av en främmande man i publikhavet på en musikfestival, men det är ett lika allvarligt brott.”

Ni kan läsa hela artikeln här.

Samtidigt pågår andra diskussioner i vår lokala tidning Norran:

 

skärmdump2

skärmdump1

Män som sitter i kommentarsfält och vet hur det ”egentligen är”. (Att jag också tycker att det är skandalöst och totalt ansvarslöst av Norran att låta det här pågå är en annan diskussion.) Men här har vi män som, vad jag vet, inte har jobbat med sexualbrott, kvinnor och brottsoffer i 25 år. De är definitivt inte advokater. Jag har aldrig i något sammanhang (Skellefteå är ju inte världens största stad) sett de här männen engagera sig i kvinnorättsfrågor eller någon annan fråga som har med våldsutsatta kvinnor att göra.

Jag vet att ni tänker att jag är lite korkad nu. För det är ju helt uppenbart för alla som har begåvats med någon slags tänkande hjärna att se att de här männen helt öppet, och utan att skämmas, låtsas att de ”bryr sig om kvinnor” när de bara är rasister fyllda med hat och avsky.

De bryr sig inte om kvinnor de hatar bara andra människor.

Jag går in och ser att jag och den ena killen har gemensamma vänner på Facebook och jag tänker ser ni det här? Hur känns det att vara vän med någon som kallar barn som flyr från krig, skräck och fasor för ”skäggbarn/lyxflyktingar” (det är så vidrigt att det tar emot att överhuvudtaget skriva orden).

Jaja hur som helst.

Svenska män, som är rasister, bör kanske INTE vara de vi ska lyssna på i debatten om sexualbrott.

Jag föredrar som sagt var en advokat med över 25 års erfarenhet i både teorin OCH praktiken.

Hon beskriver det hon sett och som all den samlade kunskapen visar, så här:

– ”Vi måste prata mer om de förövare som inte är en man som gömmer sig i buske i en park, utan som kanske är mannen du älskar och trodde att du kunde lita på. Våldtäktsmän är inte monster, och det går inte att se på utsidan vem som är kapabel att begå sexualbrott.”

Glöm aldrig det. Vi behöver prata om det som är svårt på riktigt. Att sitta i ett kommentarsfält och skriva hatdrypande rasistiska kommentarer har ALDRIG hjälpt en enda kvinna. Vi behöver jobba med oss själva, med män och kvinnor i vår närhet. Med normer och språk. Med beteenden. Med våra nära och kära.

Vi behöver lyssna på de som verkligen besitter kunskapen.

 

Feminism
                                               
23 juli, 2016
0 comment

Kill your darlings

krulliggunghast_small

Relationer är det svåraste vi gör. Och då menar jag all mellanmänsklig kontakt överhuvudtaget. I den kontext som heteromonogama relationer uppstår blir det ännu svårare på grund av normer, antaganden och inbyggda maktstrukturer. Både i form av förståelse, språk och den totala dominans som män haft över gruppen kvinnor, historiskt och i nutid.

Folkgrupper kan avsky och förtrycka, människor kan döda och plåga varandra. En del i hatet och avskyn handlar då ofta om att undvika varandra till varje pris. Eller när det uppstår konfrontation, att förgöra sin yttre fiende. Men i relationen mellan man och kvinna ska förtrycket och makten göras om till det som kallas kärlek. Det är ett dilemma som inte i någon annan maktstruktur finns inbyggd på det sättet. Vi ska vara nära varandra. Och förtrycket pågår, men det sker inte ute på ett slagfält utan mellan hemmets väggar. I den trygga, varma, omhändertagande kärnfamiljen.

I den trygga, varma, omhändertagande kärnfamiljen. [Där 17 kvinnor per år i snitt, dödas av en man som sa att han älskade henne]

Där kvinnor tar hand om hushållet och hemmet. Historiskt sett på ett förgörande sätt, som obetalda assistenter. I nutid i form av känslan av att vara ansvarig. En tanke som säger:

”Om jag bara gör det här så kommer han snart att se och förstå hur mycket jag gör”.

”Jag är projektledare här i familjen och han har lite svårt att se helheten så jag hjälper honom”

”Han är trots allt snäll, faktiskt helt underbar och vi älskar varandra”.

Att de här männen som behöver hjälp och stöttning i hemmet klarar av att jobba som projektledare, läkare, ekonomer, lärare, sjuksköterskor, driva egna företag och ofta har gått genom både grundskola och gymnasium det väljer både vi och de själva att se mellan fingrarna med. Det blir för smärtsamt för oss att verkligen titta på sanningen. Han utnyttjar dig. Han gör inte sitt yttersta för att ni ska leva jämställt. Det finns oerhörda vinster för honom i att kunna fokusera det mesta av sin energi och tankeförmåga på yrke och arbetsliv istället för i obetalt hushållsarbete.

Pliktaktiviterna. Allt det där vi behöver göra för att få vardagen att flyta på. Obetalt kärleksarbete.

Och föräldraskapet. Så oerhört trivsamt att tillbringa kvalitetstid med barnen. Att inte behöva offra tid och pengar på att ta ut föräldraledighet. Att både äta kakan och ha den kvar. Kunna säga saker som:

”Ja men det är ju svårt när en inte har bröst hehe”

”Första tiden är det ju mamman och barnet, oavsett hur mycket jag vill”

”Det vara bara mamma som dög, inget jag kunde göra något åt”.

Att inte ifrågasätta, inte strida för ett nytt sätt att leva.

Gå till jobbet efter 10 dagars ”pappaledighet” utan att reflektera över hur en kvinna som överhuvudtaget tänker tanken att gå tillbaka till sitt jobb efter 10 dagar skulle ses som en galning.

Tänka:

”Ja det är klart att alla vill ha jämställdhet” för att sedan tänka:

”Men inte just nu, det är jobbigt med barn som skriker och gråter. Jag vill nog hellre träna än att plocka undan disken. Hon ordnar nog med fikat till morgondagens utflykt och kollar så att det finns lucialinnen i rätt storlek.”

Om vi verkligen stannar upp och reflekterar över hur vi lever, så finns det ingenting som är värt att kallas:

”En trygg, varm och omhändertagande kärnfamilj”

Det trygga, varma och omhändertagande i kärnfamiljen sköts alltför ofta enbart av en kvinna. Som känner sig ansvarig. Som tänker att kärleken övervinner allt.

Men vi vill så gärna. Vi vill så himla gärna tro.

Den nutida religionen behöver ifrågasättas. Män som säger en sak, och gör en annan, behöver ställas till svars för sina beteenden. Vi måste sluta klappa på huvudet. Släta över.

Män måste ta sitt ansvar.

Och du måste sluta tro.

Relationer
                                      
20 juli, 2016
12 comments

Min fru är jättefin hon hjälper till med både tvätt och städning

maskros

Värmen har kommit till Västerbotten. Så vi hänger på stränder och badar. Jag älskar´t.

Det är också många kvinnor som älskar sina män. De skriver till exempel såhär:

”Jag måste försvara min underbara man som gör att vi är lika i föräldrarollen”

Jag skulle önska att det någon gång i världshistorien var en massa män/pappor som skrev:

”Jag måste försvara min underbara fru som gör att vi är lika i föräldrarollen”

Eller som skrev:

”Men min fru är jättefin hon hjälper till asmycket där hemma med både tvätt och städning. Så fort jag ber om hjälp tar hon över barnen och går ut och leker med dem (så att jag kan storstäda huset!). Jag älskar min fru så mycket för det. Hon tog dessutom ut 6 månaders föräldraledighet, det tror jag var jättenyttigt för henne, då lärde hon sig att ta ansvar och se vad som behöver göras i hemmet och med barnen.”

Jag tror inte att det här kommer att hända under min livstid.

Men ni män därute får gärna motbevisa mig 😉

Relationer
                                      
17 juli, 2016
2 comments

Kvinnors underordning är deras eget fel

_DSF3174 (2)

Jag ser en hel del kommentarer och reaktioner av den här typen:

”Kan det inte vara så att kvinnor gärna tar på sig den här rollen också? Jag har många bekanta som suckar och stönar över att papporna ”latar” sig och mammorna måste göra allt själv. Fast det jag ser är martyrer som inte gärna vill lämna ifrån sig ansvaret och njuter av att göra allt själv.”

Retoriken är klassisk och återkommer ofta i diskussioner om ojämställdhet. Alltså att på olika sätt lyfta fram att kvinnor själva är skyldiga till sin underordning och om bara kvinnor agerade annorlunda så skulle vårt samhälle och män genast bli jämställda.

Det jag ser är att kvinnor som kämpar för att leva jämställt, som faktiskt påtalar gång på gång när ens partner gör invanda patriarkala beteenden får ta emot så mycket dubbelbestraffning. Dels sådant som i kommentaren ovan, där den som skriver inte ser frustrerade och trötta kvinnor som är sönderslitna av det här samhällets förväntningar, krav och normer. Den som skriver ser inte att rent logiskt sett borde det finnas åtminstone 50% pappor som suckade och stönade över lata mammor, om det inte fanns andra faktorer som påverkade. Den som skriver ser istället martyrer som NJUTER av att vara martyrer.

Kvinnor som påtalar orättvisor och vägrar att vara den normativt självuppoffrande får dessutom inte alltför sällan höra, av både sin partner och andra, att de är:

”Tjatiga, gnälliga, otrevliga, bittra, känslokalla, konstiga, surfittor, regeringen, kärringar, manipulativa, falska, stämningsförstörare” och så vidare i all oändlighet.

Ja det är klart, då kostar det ganska mycket energi att inte bara resa sig upp från filten och göra det själv.

Igen.

Så när jag också ser alla små snusförnuftiga kommentarer av den här typen:

”Och som med allt annat gäller det väl att vara tydlig med hur man vill ha det – både mamman och pappan. Människor har ju kommunikation som ett ypperligt verktyg för att komma överens om saker och ting”

Så tänker jag, jo självklart. Jag skriver under på att kommunikation är a och o i all mänsklig samvaro. Men den analysen, utan att se kontexten, är ändå så grund att vi slår ihjäl oss direkt om vi försöker dyka ner och förstå det svåra med att få jämställdhet att fungera i praktiken med enbart den förklaringsmodellen.

Jag pratar med och har mött så många kvinnor genom åren som mår så fruktansvärt dåligt. Som är utmattade, deprimerade och ångestfyllda. Som kämpar och gör allt för att räcka till. Som sköter barn, hem&hushåll. Som ser till att det finns ett varmt och välkomnade hem, som alltid ger det lilla extra i sina nära relationer.

Frågar, tröstar, lyssnar och ser andra.

Ger av kärlekskraft men dräneras på sin egen livsenergi.

Som försöker förstå varför de mår så dåligt, och till slut har anammat samhällets kvinnohatande diskurs:

”Det är ditt eget fel”.

Men vet ni vad, om vi slutar blunda för det skeva så ser vi att ingen människa är en ö. Att vara sin egen lyckas smed i ett kapitalistiskt, patriarkalt, heteronormativt och rasistiskt samhälle är ett skämt.

I helvete att kvinnors underordning är deras eget fel.

 

Relationer
                                                  
11 juli, 2016
2 comments

Hur män bör delta i kampen för jämställdhet

gammalthus

Det finns en sak som folk behöver förstå. Idag menar jag med folk, män. För att verkligen GÖRA skillnad är reflektion och SJÄLVRANNSAKAN alltid det första steget.

Om du är en man som just nu tänker att du vill leva efter ord som rättvisa, solidaritet, jämställdhet och jämlikhet vad är då det absolut bästa att göra? Vi kan spara den frågan en liten stund. Jag återkommer.

Jag träffar ganska många vänstervridna män (alltså i termer av politik) och en hel del akademikermän. En del skulle nog kalla sig feminister. Män kan ofta bli arga och upprörda över saker i det här samhället, ibland över ojämställdhet och sexism, mer sällan över statistik som visar vem som sorterar och viker tvätten eller planerar veckans matinköp. Oftast är det helt andra saker som män upprörs över. Som till exempel:

RELIGION!!! Religiösa människor! Det finns liksom ingen måtta över hur deras späda manskroppar kan börja skaka av ilska när de tänker på Gud, Jesus, präster och kyrkor. De kan hålla långa brandtal om hur alla krig i hela världen skulle upphöra om bara all religion utplånades. Inte helt sällan vill männen också i sin upprördhet berätta om hur det är RELIGIONENS fel att kvinnoförtryck har existerat och fortfarande existerar. Rasistmännen fokuserar förstås ofta främst på Islam, PK-männen är ofta lite mer svävande och generella när de upprörs över kyrkans enorma makt och inflytande i Sverige år 2016 (hahahaha).

VÅLDTÄKTSMÄN!!! Och gud förbjude PEDOFILER! Män som i vanliga fall verkar halvt vettiga är helt plötsligt pro plågsamma dödsstraff. Det duger inte heller med domstolar utan dödandet och lemlästandet skall ske för hand. ”Jag skulle skjuta, sänka honom i havet, kastrera etc”.

MODERATER!!! Liberala as! Blondinbella och alla hennes kvinnliga bloggarkompisar borde… borde… (näe de säger inte våldtas och skändas) skämmas över att de är sådana kapitalister. Handväskor, Botox och dyra bilar, så vidrigt. Sa alla männen och tittade sedan glatt vidare på Fotbolls-EM. (Apropå sjuka kapitalistiska system och vidrighet.)

Andra saker män som läst en kurs i feminism och intersektionell analys inte borde göra (men som tyvärr har hänt) är att gå med i en feministisk grupp, bestående av kvinnor som vridit och vänt på sitt liv och andra kvinnors liv i säg… tjugo års tid och säga:

”Ni måste skärpa er! Er analys är kass och rasistisk. Lär er lite av Beyonce och gänget vettja”

Nu kommer svaret på frågan:

Fundera över vilka kvinnor du träffar i din vardag. Hur upprätthåller DU personligen förtryck i förhållande till kvinnor i din närhet. I hemmet, på din arbetsplats, i alla miljöer där du befinner dig.

Sluta vara arg och prata om alla andra. DU kan göra skillnad genom ditt sätt att agera.

Att lägga problemet utanför dig själv är bekvämt, men det ska inte vara bekvämt för då gör du fel.

Feminism
                             
2 juli, 2016
2 comments

Våra barns liv och framtid ska inte få avgöras på grund av deras kön.

Sandra och H

Dagarna bara springer förbi just nu.

Jag tittar på vårt minsta barn. Han som är fyra och snart fyller fem. Som älskar att spela på paddan och hoppa på studsmattan med sina storasyskon. Han som är så liten men ändå så stor. Nyss var han en bebis, nu har hans ben blivit långa och smala. När humlor, flugor eller spindlar kommer i hans synfält skriker han och springer. I går kramade han mig en lång stund och sa att han saknade vår hund Affe.

Jag skriver alltid om jämställdhet och feminism. En del tycker att det är problematiskt. Att jag är taskig mot män. För det finns ju så många som [inte gör allt det där]. De förstår inte. Det problematiska är att alltför många män [gör allt det där] och  att alltför många män vinner i makt men förlorar något annat.

Det som verkligen betyder något.

Nära relationer, kärlek, omtanke, sina barn, sina familjer.

Jag hör folk och föräldrar bortförklara och osynliggöra när små pojkar gör saker som inte är ok. När de slåss, hotar jämnåriga tjejkompisar, tar tjejer mellan benen och säger att tjejer är tråkiga och svaga. De beter sig illa när de förlorar en hockeymatch, när de får en ”dålig” tjej i sitt lag på gympan. Och ni har alla hört de språkliga och sorgliga ”sanningarna”:

”Boys will be boys” ”De är nog kära” eller ”Ja tänk att saker och ting aldrig förändras”

Men pojkarna är också offer. För strukturer, för vuxna som inte ser vårt ojämställda samhälle som ett problem. För vuxna som stoppar huvudet i sanden och tycker att allt är bra som det är. Som tycker att allt som har med flickor att göra är fjolligt och som tycker det är viktigt att pojkar lär sig att vara män. Män som inte kan prata, som inte visar känslor. Som våldtar, som slår och som tar livet av sig. Som känner sig ensamma men aldrig lärt sig att vårda relationer.

Jag skriver alltid om jämställdhet och feminism. En del tycker att det är problematiskt. För mig är det hoppfullt. För jag vet att saker och ting förändras hela tiden. Men aldrig av sig självt. Aldrig av tiden i sig, utan av människor som kämpar.

Jag vill att min lilla fyraåring och hans systrar ska få alla möjligheter i framtiden. Jag kommer aldrig att ge upp. De ska få växa upp i ett samhälle som för varje dag närmar sig målet.

Jämställdhet. Jämlikhet. Kärlek som inte har gränser.

Våra barns  liv och framtid ska inte få avgöras på grund av deras kön.

Feminism
                             
30 juni, 2016
3 comments

En mans rättighet

inte alla

Det är en sak jag måste skriva om. En av de här obekväma grejerna ni vet.

Det handlar om sex, sexualitet och romantiserad monogami. Det handlar som vanligt om kön och makt. För att tala klartext. Jag pratar otrohet, prostitution, objektifiering och sexuell exploatering av kvinnor generellt.

Nu kan jag föreställa mig hur ni tänker (”Men inte min Calle” ”Han skulle aldrig” ”Vi har ju nyss fått barn” ”Han älskar mig” ”Fan heller” ”Han är ju normal inte som andra män” ”osv” ). Ja det är helt ok att tänka så. Jag kan inte tvinga någon att förhålla sig till det här.

Men det finns statistik som talar sitt tydliga språk.

Ungefär var åttonde svensk man har gått till en prostituerad. Han är väldigt sällan en ensam, utstött och lite sexsugen man. Han är däremot väldigt ofta gift eller sammanboende med en kvinna. Han har jobb, han har inte alltför sällan små barn hemma. En familj som han säkert älskar men inte tillräckligt mycket för att lägga sina djupt inrotade patriarkala beteenden på hyllan. Objektifiering och makt. Att köpa det en vill ha.

En mans rättighet.

När kvinnor som jobbar med att sälja sex berättar om männen som är kunder så finns det ofta en samstämmighet i att det inte är utslagna, ensamma (eller funktionshindrade som det ibland framställs) utan tvärtom: Män med livspussel, VAB och stabila relationer. Bland de här kvinnorna, så skulle det jag säger nu inte vara någon nyhet, de förhåller sig till faktumet dagligen. Och jag har hört/läst intervjuer där även kvinnor som jobbar med att sälja sex framför en sorg (ilska, bitterhet) över att vi alla lever i den bluffen. Att män uppenbarligen har missförstått det som kan kallas en överenskommelse eller ett löfte. Att romantik som den beskrivs, som den skrivs och pratas, som den normativt förstås, också är en del av källan till att förtrycket kan fortgå.

Ingen vill ju se.

När det gäller otrohet så är det självklart smärtsamt både för kvinnor och män som blir utsatta. Att uppleva svek och lögner gör otroligt ont. Men även här finns det så många lager av ojämställdhet. I heterorelationer där kvinnor är gravida, föder barn, inte alltför sällan får både kropp och psyke sönderslitet. Så får det helt andra konsekvenser när mannen i förhållandet är otrogen.

Trots allt är kvinnor i mycket högre utsträckning föräldralediga, ekonomiskt och känslomässigt beroende av sina män. Otrohet som uppdagas när hon har fött familjens barn blir extra svårt för kvinnor, som redan är utsatta, att hantera.

Att överhuvudtaget överleva.

Och igen, män påverkas av att bli föräldrar, men det är en milsvid skillnad att bli en ”mamma” och att bli en ”pappa”. Som nybliven mamma handlar det om amning, läckande bröst, blödningar, hormonstormar, ansvarstagande, ensamhet när pappan går tillbaka till heltidsjobb efter 10 dagar. För en kvinna som blir förälder handlar det om att ge upp sin autonomi, att ge till någon annan (barnet) utan att få. Och det har vi tränats för och förstått under hela vårt liv. Barnen/barnet är vårt ansvar.

Det är liksom inget val, det är en premiss som hela vårt samhälle bygger på.

För honom, som är uppväxt i ett samhälle där han lärt sig att objektifiera och sexualisera kvinnor sedan barnsben är det inte lika självklart att en del av föräldrablivandet handlar om att isolera sig med en bebis. För honom handlar det om att ­_eventuellt_ ta en del av ansvaret.

Eller inte särskilt mycket alls. Kan ju vara roligare att göra annat.

Som att vara ute och träffa kompisar. Ligga med någon annan. Spela dator dygnet runt. Köpa en tjej. Åka på resor. Hänga med grabbarna. Ta en öl. Träna lite extra. Porrsurfa. Jobba övertid. Göra karriär.

Att vara man och kvinna i dagens samhälle är inte samma sak.

Vi behöver förstå det för att också kunna jobba med förändring.

Och som vanligt: Inte alla män. Men tyvärr på tok för många.

Män och maskulinitet
                                                                 
29 juni, 2016
16 comments

Detta är en lögn beställd av genusfittor. //Mikael-man nr.18

spindelnät

SCB, Statistiska centralbyrån delar mycket bra information. Som till exempel den här informationen ”Olika inkomst för lika utbildning” artikeln belyser dagsaktuell statistisk som visar att kvinnor  fem år efter examen i genomsnitt har ungefär 25 procent lägre arbetsinkomst än män som läst en lika lång utbildning. I introt till artikeln ges bland annat förklaringen att det främst beror på att kvinnodominerade utbildningar leder till låga inkomster. Men det lyfts även fram statistik som visar att kvinnor tjänar mindre än män även bland personer som läst exakt samma utbildning.

I artikeln lyfts en mängd andra faktorer också fram, som att kvinnor i högre utsträckning är hemma med barn, jobbar deltid, vabbar.

Ni vet de klassiska strukturella problemen är det gäller kön i vårt samhälle.

Alla de här  faktorerna: Att kvinnor tar hand om hem& barn. Att kvinnor lönediskrimineras. Att arbetsmarknaden är oerhört könssegrerad och att det som män traditionellt och i nutid pysslat med värderas högre.

Leder bland annat till att:  Män tjänar mer pengar under en livstid. SCB pratar om grupper och om stora strukturella problem. Pengar är en oerhört konkret maktfaktor. Det är ett klassamhälle baserat på kön. Ni är med? Och så tänker vi såhär:

DAGS ATT GÖRA NÅGOT ÅT SAKEN VA? Vi föreställer oss hur alla svenska (jämställda och härliga) män fundera över vad kan vi göra? Vad kan jag göra? Är inte det här orättvist? Eller åtminstone kanske de suckar över morgonkaffet och säger att nästa generation nog kan hantera strukturell diskriminering och orättvisor på ett bättre sätt.

Hahahahahahahaha jag skojar. Nu ska ni få veta hur män reagerar när någon (i det här fallet SCB) ens vågar viska ordet: (ojämställt).

Helt vanligt kommentarsfält SCB:

Oseriöst av SCB att försöka skapa opinion. //Ludvig-man nr.1

Om kvinnor slutade tro på lögnen att de får lägre lön om de är kvinnor så skulle de garanterat få upp sina löner. //Glenn-man nr.2

Kan någon med säkerhet tala om för mej vilken summa man räknar på. //Börje-man nr.3

Man kan inte jämföra olika löner olika utbildningar , ty den som studerat mer än i 5 minuter vet att kraven mellan tex Bibliotekarie o tekn fysiker är avgrundsdjup . Olika löner lika utbildning borde vara kriminellt ! //Johan-man nr.4

Beror på bransch, prestation, etc. Börja mäta prestation så vi en gång för alla blir av med denna sjuka jämställdhets diskussion. // Per Stefan- man nr.5

Aldrig hört talas eller varit på ett jobb där det är olika lön för olika kön. Om det ena könet tjänar mindre skulle vi väl BARA ha kvinnor eller män på en arbetsplats. Kan bero på att mer män är karriärsgalen och väljer andra jobb. Finns ju låg/hög avlönade utbildningar med samma längd på utbildningen. //Mikael-man nr.6

Vilken chock att en systemvetare har mer i lön än en förskollärare? Men vi kan köra på att lönen ska vara likadan oavsett vilket yrke det gäller, statligt, kommunalt eller vad som helst

Lenin och Stalin hade nog förespråkat ngt liknande //Rikard-man nr.7

Jag är väldigt intresserad, men jag tror inte dessa variablar är med:
* yrke
* arbetad tid
* arbetad tid per dag
* mamma/pappaledig
* position inom sitt yrke
* arbetad övertid överlag
(Som i sin tur leder till visat engagemang samt ställa upp för företaget)
* Engageman
* 48% av män ber om högre lön vid löneförhandlig
Medan endast 28% av kvinnorna ber om högre lön vid förhandling.

Har säkerligen missat ganska mycket, men det är nästintill omöjligt att göra en studie med allt detta inräknat i ekvationerna. Det har gjorts några, där man kommer fram till att den riktiga löneskillnaden är runt 1-3%, och den kallas ”den oförklarlige löneskillnade” för det finns ingen riktig variabel som förklarar varför. Men troligtvis variablar som inte går att mäta, t.ex. personlighet.
Sann jämnställdhet kan ENDAST byggas på grunden till sanningen //Tim-man nr.8

Fast var det inte do eller någon som gjorde en undersökning om detta och märkte att skillnanden inte var speciellt stor när man räknade timlön eftersom män snittade på 26 timmar mer i månaden? Sen är inte högre utbildning någon form av garanti för mer lön, lönen baseras fortfarande på tillgång och efterfrågan precis som alltid. //Dennis-man nr.9

Spännande, spelar du bara korkad eller är du så pass efter att du inte förstår vad en analogi är eller hur man kännetecknar den? Och att sjukavdelningar runt om i Sverige stänger låter spännande! Har du lust länka till några artiklar där det här händer i privat sektor? Eller inte gäller under vissa specifika perioder? //Dennis svar till kvinna

Och att man har läst samma, eller lika lång utbildning betyder att man efter utbildningen gör samma arbete? //Daniel-man nr.10

När sedan blev utbildning med samma längd, en lika dan utbildning?

Så en utbildning som Förskolelärare jämförs med en utbildning som elektronikingenjör eftersom båda utbildningarna på pappret är 180hp. Att den ena utbildningen inkluderar praktik, och den andra exkluderar. Den ena utbildningen har bara grundläggande behörighetskrav, medan den andra har nästan fulla behörighetskrav. Den ena utbildningen kräver att man pluggar dag som natt, tentor, rapporter och labbar, medan den andra ger gott om utrymme för att fika.

Sedan säger SCB att utbildningarna är lika… Nej de är de inte. Om utbildningarna nu är så lika, varför väljer då inte kvinnor utbildningarna som ger höst lön?

Seriöst. : Det är ingen gåta för folk som går ut gymnasiet att ingenjörer tjänar mer än förskolelärare. //Mattias-man nr.11

Då jag har jobbat på ett par vårdinrättningar så vet jag hur pass mycket sjuksköterskor jobbar. Framförallt är det en enorm överskattning av sin egen arbetsinsats väldigt vanligt. Jag tror inte, JAG VET. //Mer av Mattias

Varför väljer kvinnor då jobb med lägre lön? //Magnus-man nr.12

SCB, varför redovisar ni inte den troligtvis intressantaste analysen: Vad är inkomstskillnaden mellan könen när statistiskt justerad för annat som bevisligen påverkar inkomsten (tänker främst på hur mycket vi faktiskt arbetar). Den här ofärdiga analysen missleder debatten.

Bevisligen känner ni till detta (ni nämner det t.o.m. i er text) men gör inte den självklara analysen. Varför? // John-man nr.13

Varför denna flumkommentar Maria? Med hög sannolikhet är det ett mycket komplext samspel mellan skillnader i socialisering och underliggande biologiska skillnader som besvarar din första fråga. Din andra fråga är bara ett falskt försök att reducera ner denna komplexitet till, hör och häpna, att män generellt skulle vara mer ekonomiskt själviska.

Här är dock ämnet presumptivt orättvis inkomst trots samma utbildning, med tydligt fokus på kön från SCB. Den intressanta – och faktiskt besvarbara frågan – är då om det faktiskt är orättvist eller inte mellan könen på den punkten, och SCB lämnar en ofärdig analys som istället för att bringa klarhet göder genuskrigandet. //Mer av John när han bemöter kvinna som funderar över faktorn föräldraledighet

Ni har inte tänkt på att det kan handla om INDIVIDUELLA val, så som deltid, mer ledigt etc? //Linus-man nr.15

Sara, det står inkomst. Lär dig skillnaden på lön och inkomst.

Birgitta: Myt? Jag ser gärna en källa på det. //Mer av Linus, han svarar kvinnor i kommentarsfältet.

Inte för att vara sån men vissa saker här är bara för dumma för att lämnas obesvarade.. män och kvinnor är olika. De tänker olika, de är bra på olika saker och de skiljer sig åt biologiskt.
Nervtrådarna i hjärnan hos en man är inte likadant kopplade som hos en kvinna, samt att kropparna skiljer sig åt när det gäller muskelmassa osv. Enligt studier av hjärnan så är mäns hjärnor kopplade på ett sätt som gör att vi har bättre förutsättningar när det gäller logiskt tänkande, matematik, koordination osv. Kvinnor å andra sidan har bättre förutsättningar än män när det gäller sociala färdigheter, språk, empati osv. Detta är naturligtvis generaliserat och visst finns det många som är duktiga inom allt möjligt oavsett om man är man eller kvinna. //Stefan-man nr.16

Men nu gör du ju kvinnan till offer under samhällets struktur. Det är ju det jag försöker förklara att man inte ska hamna i. Varje person måste sätta upp sina krav på tillvaron och anpassa sina handlingar efter det. Ingen människa kan säga att någon annan har tvingat dem att ta en lön, ett jobb, ett liv. Det är val man gör dag för dag som påverkar hur livet ser ut och det är ett ansvar man har själv. Har någon gett en person för lite lön så är det ju för att den personen accepterat den lönen. //Magnus-man nr.17

Detta är en lögn beställd av genusfittor. //Mikael-man nr.18

Sedan har jag aldrig hört att man betalar för utbildningens längd… varför skulle man göra det? Man betalar efter tillgång och efterfrågan, och finns det för många bibliotekarier, ja, då är inte lönen så hög. Har man problem med lönen i ett kvinnodominerat yrke – välj då ett mansdominerat! //Bengt-Erik-man nr.19

Tack för den Bengt-Erik och alla ni andra 18 män! Ni har verkligen hjälpt oss att se hur kompakt motståndet kvinnor möter varje dag ser ut.

Vad vi än säger vad vi än gör. Vad vi än känner och hur vi än försöker. Så är ni där. Och säger:

NEJ! Det är fel. NEJ! Du hittar på. NEJ! Jag tror inte. JAG VET. (citat Mattias-man nr.11).

Män och maskulinitet
                                            
23 juni, 2016
0 comment

Män som offer och män som tar ansvar

dimma

Läser den här krönikan av Henrik Torehammar och tänker att de där männen förlorar så mycket på vägen. Förmågan att se kvinnor som vänner, jämlikar, människor. Förmågan att reflektera över sig själv i relation till andra. Förmågan till empati, omsorg och kärlek. De ser på sig själva som offer och i någon mån är de naturligtvis också det. För en rigid och stereotyp mansroll, som bygger på avståndstagande och makt.

Jag ägnar inte så mycket tankar och energi åt de där männen. Jag gläds snarare åt alla de initiativ som vuxit fram på senare år som Män för jämställdhet, Huskurage och Under kevlaret för att nämna några.

Det finns så många människor (av alla kön) som vill ta ansvar för vårt gemensamma samhälle. Som vill förändra. Jag tror på oss.

Nu blir det en liten midsommarpaus här på bloggen.

Men nästa vecka är jag tillbaka. Med fredagsfrågan på temat projektledarrollen i familjen och andra ämnen. Som alltid med fokus på jämställdhet.  Jag håller också på och planerar för höstens föreläsningar. Kommer att göra en 90 minuters föreläsning på temat ”jämställda relationer” tänkte börja köra en liten testomgång med ett fåtal ställen för att se hur stort intresset är. Om du har tankar om att det skulle finnas ett extra stort intresse i just din stad, maila eller kommentera gärna förslag!

Ha det fint och hoppas ni får en underbar midsommar!

 

 

 

Män och maskulinitet
                                   
1 … 9 10 11 12
Om