Alla män förtrycker.

Den där meningen väcker så mycket ilska och inte alltför sällan vågor av hat och hot med grovt patriarkala inslag. (Ni vet redan hur det låter, eller hur? Om inte, gå in i valfritt kommentarsfält där män raljerar, äcklas och hånar kvinnor som försöker förklara varför jämställdhet & jämlikhet är en rätt schysst grej i ett demokratiskt samhälle.)

Meningen ovan väcker andra känslor också, som skam och förvirring. ”Men jag har väl aldrig förtryckt någon?” ”Jag gör ju mitt bästa och jag har hört att jag är en schysst snubbe.”

Båda de här reaktionerna skulle jag säga beror på begreppsförvirring och brist på kunskap om hur makt reproduceras. Människor generellt har inte koll på sådant och det tycker jag är synd. Det blir så svårt att förstå sig själv och sin omvärld när en går omkring och ser på begreppet makt som att det handlar om en kung eller diktator som under mer eller mindre allvarliga hot ser till att alla lyder minsta vink: ”Gå och hämta min mantel nu.. annars! (halshuggning).”

Makt kan dels handla om väldigt konkreta och mätbara faktorer som ekonomisk, materiell och politisk makt. Vilka som äger och förvaltar kapitalet i samhället eller vilka som styr landet. Vilka som sitter i reella  maktpositioner. Här har vi väldigt konkreta siffror på hur långt ifrån jämställdhet vi tyvärr ännu befinner oss. I vårt land är det män, män, män som sitter på kapital och konkreta maktpositioner. Det är vanligare att en VD i ett börsnoterat företag heter Johan än att en VD är kvinna. Politiskt har vi kämpat för att få till en jämn fördelning, men vi har fortfarande aldrig haft en kvinnlig statsminister och samtliga partier har ett specifikt kvinnoförbund men inget motsvarande mansförbund. Tänk er så härligt och normbrytande det skulle vara att höra ”S-männen” föra fram krav på individualiserad FP och ökade anslag för att bryta kopplingen män och våld. (När kommer det att hända? Kanske aldrig?)

Men även om den typen av makt är viktig så vill jag idag prata mer om makten som finns i relationer mellan människor. I språket, vårt sätt att tala, tänka och göra. I vardagspraktiken. I normer. Det är först när vi pratar om och förstår makt på det sättet som den här meningen kan anses självklar istället för provocerande:

Alla män förtrycker.

Normer upprätthåller maktförhållanden och erbjuder utrymme, synlighet och trygghet för de som följer normen. Det män gör anses vara det normala, riktiga och det förstår ju alla med lite sunt förnuft. Det är därför det aldrig har behövts något mansförbund, män pratar om allmänmänskliga frågor och i kvinnoförbunden pratas ”minoritetsfrågor” (Så kallade kvinnofrågor har historiskt sett och även idag setts som just minoritetsfrågor trots att kvinnor då är ungefär 50% av befolkningen. Det är sjukt eller hur?)

Att tillhöra en normgrupp innebär alltid privilegier och med dem kommer ansvar. Ni vet ett privilegium är att aldrig behöva fundera på och definiera sig utifrån sitt kön. Jag är ganska säker på att det är en del av det som väcker ilska hos män när vi pratar om män som grupp. De är så oerhört ovana att behöva definieras och beskrivas utifrån sin könstillhörighet, de är ju MÄNNISKOR.

Men till sist är det också lite extra svårt att förstå det här med ALLA män. Det blir ju så oerhört hotande och väcker frågor som:

”Är jag ond? Är jag dålig? Bär jag på en kollektiv skuld för något som jag aldrig gjort?”

Om en ser på makt och förtryck på det här sättet. Som att det skulle handla om att vara ond, dålig eller behöva bära på en kollektiv skuld då förstår jag att en reagerar med ilska. Men problemet är ju att det inte alls är det som är poängen. Vad är då poängen? Jo poängen är att om du vandrar genom världen i tron om att du är rakt igenom härlig och god så kommer du troligtvis att reproducera mer förtryck än någon som reflekterat över sina egna beteenden, sätt att prata, sätt att se på världen.

Människor som slänger ur sig sköna saker som:

”Jag ser inte kön jag ser bara individer!” kommer absolut att göra mer förtryck än den som ser att kön ALLTID har betydelse i ett ojämställt samhälle. När du som man går tillbaka till ditt heltidsjobb 10 dagar efter att ditt barn fötts, funderar du då på om samma sak skulle vara möjlig att göra för en kvinnlig partner? När du som man säger att du aldrig märkt någon sexism, tafs eller våldtäkter har du då reflekterat över att något som du gör får kvinnor i din närhet att inte våga/vilja dela med sig till dig? Har du som man överhuvudtaget några vänner som är kvinnor? Tycker du att det är möjligt för människor av olika kön att vara nära vänner? Om svaret är nej, vad får dig att tänka så?

Tycker du att det är jobbigt med kvinnor som tjatar om jämställdhet i tid och otid? Tycker du att det känns överdrivet? Tänker du att kvinnor saknar humor? Ägnar du mer tid åt att störa dig på människor som kämpar för jämställdhet än faktum som att kvinnor över hela världen och även i Sverige, dödas, misshandlas och våldtas av män. Män. Män. Män.

När du tänker att er fördelning av hushållsarbete säkert är ok annars borde hon väl säga till, har du då förstått att det är ditt ansvar att fråga om det verkligen känns så för henne också? När du sitter kvar på jobbet en kvart extra och tänker att det är väl inget att tjata om. Har du då upplevt frustrationen i att hantera ett trött, hungrigt, grinigt barn dygnet runt i flera, flera månader eller år? Har du känt den där känslan av att du går sönder om inte den andre föräldern håller det den lovat?

Har du som jämställd man, gjort en lista över allt arbete som behöver genomföras i ett hem. Satt dig ner med din partner och frågat: ”Hur ska vi fördela det här på bästa möjliga sätt? Har jag glömt något? Finns det saker som du upplever att du gör och som jag inte ens märker?”

Om du inte svarar ja på den här frågan, så kanske du förstår vad poängen är. Du upprätthåller också förtryck. Inte för att du är ond eller vill göra din partner illa. Men för att du är en man och därmed har ett större utrymme att ”glömma bort” ”göra det senare” eller inte alls tänka på de här sakerna. Du har inte aktivt tränats in i en roll där du känner dig ansvarig eller intresserad av att ägna tid/ tankekraft/ energi åt att försöka förändra dynamiken i din familj/ relation.

Det är ditt privilegium.

Du är en del av en struktur som håller kvinnor på plats. Du är en av alla män.