Kvinnor som påtalar orättvisor och vägrar att vara den normativt självuppoffrande får inte alltför sällan höra, av både sin partner och andra, att de är:
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
“Tjatiga, gnälliga, otrevliga, bittra, känslokalla, konstiga, surfittor, regeringen, kärringar, manipulativa, falska, stämningsförstörare” och så vidare i all oändlighet.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Ja det är klart, då kostar det ganska mycket energi att inte bara resa sig upp och göra det själv.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Igen. ?
~ Reklam för egen verksamhet ~
”Jag förstår inte att Lasse är så stressad, han gör väl inget särskilt?” ?
Såhär låter det tyvärr alltför ofta på våra arbetsplatser.
För många arbetsgivare är det självklart med skyddsronder & riskanalyser när det gäller den fysiska arbetsmiljön medan det känns krångligt och svårt att förhålla sig och arbeta systematisk med den sociala & organisatoriska arbetsmiljön.
Det är det hög tid att ändra på! För vet ni vad?
INGEN SKA BEHÖVA BLI SKADAD ELLER DRABBAS AV OHÄLSA PGA. SIN ARBETSMILJÖ‼️
✔️Idag är psykisk ohälsa den vanligaste orsaken till sjukskrivning i arbetslivet.
✔️Vi har redan goda kunskaper om frisk- och riskfaktorer i arbetsmiljö.
✔️Erfarenheten visar att det med kunskap och tidiga insatser går att förebygga stressrelaterad ohälsa i arbetsmiljön.
✔️Förebyggande arbete är både mer humant och kostnadseffektivt än eftervårdande arbete och åtgärder för återgång i arbete.
✔️ Vi behöver bara lära oss att omsätta kunskapen i praktiken!
OBS! Lasse ÄR stressad. ?
⭐️ Ta reda på vad han behöver för att kunna må bra istället för att skuldbelägga.
? Vill ni höra mig prata om de här sakerna hos er?
Förfrågningar via ?sandra@actnowpsykologi.se.
Under alla år jag skrivit om jämställdhet i vardagen så har det blivit väldigt tydligt med hur vårt sätt att prata om och förklara skälen till ojämställdhet i sig är djupt påverkade av just… ojämställdhet. Könsmaktsordningen påverkar vårt sätt att tänka och när vi söker lösningar på problemet så befäster vi exakt samma förhatliga strukturer som vi så gärna vill förändra. Till exempel är det alltid någon som vill förklara problemet med bristande jämställdhet i hem, relationer och föräldraskap med att kvinnor generellt har för ”höga krav.”
Vi måste sluta upprepa den s.k ”sanningen”.
Om två eller fler vuxna personer lever under samma spelar det liksom ingen roll om ni bestämt er för att:
Skita i att städa, skita i att tvätta, skita i att fira högtider, skita i att ta hand om varandra och andra – alltså lika bra att jag sammanfattar allt på en gång: Skita i ALLT obetalt arbete och bara njuuuuta. Dels är det ju helt orealistiskt och dels är det ett väldigt sorgligt (och samtida) sätt att föreställa sig våra gemensamma liv.
Problem nummer två är dessutom att det är en myt. Kvinnor som grupp har gjort massiva beteendeförändringar under de senaste decennierna, de förvärvsarbetar mer och städar väsentligt mindre. Män som grupp har gjort minimala beteendeförändringar. De förändringar som trots allt skett har en tydlig koppling till lagstiftning och reformer på samhällsnivå. (Mest kopplat till föräldraskap och mindre till omsorg om våra hem).
Så generellt sett är problemet INTE ALLS att kvinnor som grupp har för höga krav. Problemet är att män som grupp INTE gjort motsvarande förändringar, det vill säga de har inte axlat det jobb och ansvar som behövs göras för att få vår vardag, våra hem, vårt samhälle och våra liv att gå runt. De har inte gått in i hemmen i motsvarande omfattning som kvinnor gått ut ur hemmen. Och det har i sig skapat en brist på resursen tid. Tid har tagits från något som behövs göras men som systematiskt osynliggjorts och nedvärderats.
Om vi skulle fortsätta lösa problemet på samma sätt som vi hittills gjort betyder det att kvinnor borde jobba ännu mer och städa ännu mindre. Kvinnor borde tänka mer på sig själva och mycket mindre på andra. Om vi fortsätter tänka på och förklara problemet som kopplat till kvinnor så kommer vi att fullända det patriarkala systemet. Där ingen någonsin har ork/ kraft/ tid till något annat än att tänka på sig själv. Det är samtidens religion där vi tillber individualismen och självständigheten som det enda eftersträvansvärda och rimliga sättet att leva.
Så det relevanta är alltså inte i den exakta nivån för hur just er familj har det. Problemet ligger i dynamiken som uppstår på samhällsnivå när nödvändiga funktioner förringas. Det obetalda arbetet. Vardagens kamp. Städning och tvätt. Omsorg och vård. Barn, gamla och sjuka som behöver tid. Vi behöver ALLA ställa oss frågan:
Vem som ska göra det, när och hur?
Samt vad som blir konsekvensen om ingen någonsin känner för att göra det. ❤️
?Avsnitt 17. Muller i leden ⚡️?⚡️
Låt oss behålla inställningen att vi kan förändra världen – i det stora och det lilla. Undertiden vi gör det gnäller vi bland annat över män som bara pratar om sig själva. ? Sandra tar detta steget längre och gör ett lyckat socialt experiment. ??
Vi fokuserar på vad som är viktigt och känner pepp över att vi inte står ensamma i feminismens kamp. Vi mobiliserar oss och går samman. Det mullrar i leden. Vi kan inte gå tillbaka till det som var. ❤️✊
Glad sommar önskar Sandra och Johanna. ???
Lyssna tex här eller där poddar finns!
Ooops hade visst glömt att posta denna. Nytt avsnitt ju, lyssna tex här!
Äntligen nytt avsnitt och idag tar vi oss an ämnet ojämställd stress.
Sjukskrivningstalen för stress och utmattning är höga och kvinnor drabbas hårdast.
Men misströsta inte! Som vanligt har en man lösningen på en av vår tids största folkhälsoutmaningar och samhällsproblem. Korka upp Riojan så kör vi!
(Glöm inte att Jämställd vardag nu OCKSÅ finns på Instagram, så följ där för dagliga uppdateringar på temat @jamstalldvardag.)
Kolla in mig och Johan i senaste numret av tidningen Amelia (ni får dock blunda er förbi alla knäppa bantningstips och konstigheter som de håller på med i den tidningen ?).
En viktig poäng för mig med att ställa upp på den här typen av intervjuer är att jag tycker att det är viktigt att avdramatisera att det kan vara ganska roddigt och slitsamt att få ihop vardagen för alla. Vi har ju dessutom haft som mål att leva jämställt och jag vill verkligen poängtera att jämställdhet är något som aktivt behövs göras i vardagen och inte något som ”är”. Den viktigaste kunskapen när det gäller jämställdhet är att så fort saker får ”bli som de blir” så tenderar de att bli normativa, dvs ojämställdhet är det normala och vill ni göra annorlunda så får ni lova att jobba lite mer för det. OCH det här är inte heller rocket science – Självklart lever människor som har en uttalad ambition att leva jämställt mer jämställt än de som inte gör det.
En sak till också, det handlar alltså inte om att:
Du har tydligen män som är kassa på att hantera planering i din närmsta miljö, och du drar därefter slutsatsen att män generellt är kassa på planeringen. Jag lever i en miljö där det är tvärt om, men jag ser det mer som att individ X är sämre på att diskutera och planera, utan att blanda in kön.”
Så fort en pratar om ojämställdhet, statistik, grupp och strukturer aka samhällsproblem kommer någon (man) och gör det till en individuell fråga:
“DU har tydligen män som är kassa på att hantera planering i din närmsta miljö, och DU drar därefter slutsatsen att män generellt är kassa på planeringen.”
Det här är en väldigt vanlig strategi, att lägga skulden hos enskilda kvinnor (i det här fallet mig) för att ha valt att umgås/ leva med fel män. Det är också ett sätt att dra ner sakfrågan till att handla om min person eller personer i min närhet, som att det vore helt omöjligt att prata om generella relationella svårigheter utifrån statistik och kunskap. Det är också ett sätt att skuld- och skambelägga: “Varför ser du inte till att välja Bra Män TM”. Ok, för det första så kan ju aldrig kvinnor skuldbeläggas för något som män GÖR eller inte GÖR (oavsett närmiljö eller ej).
Många vill få frågan om ojämställdhet att framstå som ett “allmänt tyckande”. Ofta från folk som har noll koll på hur statistiken för obetalt hemarbete ser ut, och då frånsäger sig då till exempel all kunskap som baseras på statistik och kvantitativ forskning (som ju görs på gruppnivå).
En av de mest obehagliga konsekvenserna av att ständigt lägga över skulden på individer är att det också används PÅ EXAKT SAMMA SÄTT för att förklara gigantiska strukturella samhällsproblem som tex våld i nära relationer och våldtäkter: “DU väljer fel män” “DU umgås med fel män” “DU har befunnit dig i fel sammanhang, på fel plats och på fel tid”. Och så vidare.
Det är djupt problematiskt och ett klassiskt exempel som visar på makten i språket. För att citera min favoritpoet:
Den viktigaste saken sparar jag till sist:
NU FINNS JÄMSTÄLLD VARDAG PÅ INSTAGRAM!!! Det är där det händer så börja följ mig där nu @jamstalldvardag. Och TIPSA alla ni känner om att börja följa där istället.
Facebook är för övrigt sämst, fick ännu ett bevis på det exakt nu när jag postade ett tal från 1985, av en död socialdemokratisk politiker. Han pratar om vardagen: Gemenskap, livet i det stora och lilla, vikten av solidaritet och jämlikhet. Ett superfint brandtal som jag önskar att någon politiker ville plocka upp i vår samtid. Men direkt kommer någon in i kommentarsfältet och ba: Så himla dåligt att posta socialdemokratisk propaganda… blablabla väldigt olämpligt på en sida som handlar om Jämställd vardag. Jag svarar såhär:
Tycker du (oavsett politisk tillhörighet) att välfärd, solidaritet och jämlikhet är oerhört provocerande begrepp så ber jag dig ödmjukast att avfölja.
Fördriv denna långa fredag med att ifrågasätta mäns sexualitet som normen för all sexualitet. Bli förbannade över det faktum att kvinnor ses som objekt och verktyg som ska stå till förfogande för mäns behov.
Hör oss prata om kapitalismen och patriarkatet i dess vidrigaste form.
En dag för lidande helt enkelt.
allt som gjorts. Sedan dokumentären om Josefin ledde till att glöden som pyr åter flammade upp till full kraft har jag tänkt på det här:
Det här korta notisen publicerades samma dag som en kvällstidning skrev om Josefins liv & dokumentären. Det här var dagen innan folk blev för ”bråkiga” för vissa. I kvällstidningsartikeln nämndes inte ett ord om våldet eller misshandeln.
Inte. Ett. Ord.
Om inte några börjat höja sina röster (för att höras) hade det ÄNNU en gång stannat här.
En notis. En tystnad. Ett samhälleligt samförstånd. Någon dog. En kvinna. Igen. Faktiskt var tredje vecka. Här. Nu.
Jag kan knappt skriva orden. Smärtan är för stor. Min sorg och förtvivlan över att det får pågå blir övermäktig. Hon dog. En kvinna. En människa. Hon slogs ihjäl i sitt hem. Med en hantel. Låt oss aldrig tystna igen. Låt oss ALDRIG tystna igen.
Instagramfeminister. Akademiska feminister. Vardagsfeminister. Arga feminister. Historiska feminister. Nutida feminister. Framtida feminister.
Ni är älskade. Vi är älskade. Brinn och fortsätt brinna.
Det är så mycket känslor på gång i det det här avsnittet. Vi funderar över varför en arg kvinna anses vara hysterisk, när en arg man bara ”sätter ner foten”. Jag har en spaning om att det eventuellt nästan är värre att män inte verkar få fnittra och vara riktigt jäkla tokglada än att de inte gråter. Rent generellt är män som är helt omedvetna om sitt eget känsloliv en belastning både för sig själva och människor runt om dem. Fick just nu en idé: Affektsskola för medelålders män på hälsocentralerna??! Kom ihåg vart ni hörde det först.
