Innan vi förändrar något måste allt vara förändrat…
Jag vill berätta en sak för några av er. Föräldraförsäkringen är inte Messias.
Föräldraförsäkringen kan inte lösa våld, alkoholism, omsorgssvikt, klassamhället, psykiatriska tillstånd, sorger och bedrövelser.
Föräldraförsäkringen kan inte ersätta socialtjänst, psykiatri, beroendevård eller ensam sköta alla välfärdsfrågor.
Det är verkligen höga krav som ställs på en reform som handlar om att ge människor som blir föräldrar (oavsett kön) betalt för att kunna vara hemma med sitt barn under en period i livet. En skattefinansierad gemensam försäkring.
En fantastisk förmån.
Att föräldraförsäkringen bör vara modern, könsneutralt formulerad, främja jämställdhet och utgå från en grundsyn på människor som kapabla att ta ansvar för sitt barn borde ju inte vara så provocerande?
Att en person (i det här fallet jag) som ägnat nästan hela sitt liv, och numera också yrkesliv, åt att främja och verka för jämställdhet inom såväl samhället, arbetslivet, men också i hemmet, relationer och föräldraskap tycker att det är en bra idé borde ju inte komma som en chock för någon?
Det är också så himla speciellt när folk som aldrig engagerar sig i något vare sig jämställda löner, en jämställd arbetsmarknad, eller ett jämställt samhälle, helt plötsligt är här och engagerar sig EXTREMT mycket. Folk som aldrig bemödat sig om att skriva en kommentar under alla de år och tillfällen som jag lyft just de frågorna . Personer som aldrig peppat, stöttat eller överhuvudtaget synts till, men plötsligt kommer hit och vill berätta saker för mig som jag ägnat åtminstone de senaste åren åt att aktivt lyfta offentligt. Gång på gång. Trots att det stundtals har ett extremt högt pris. Det vet ni ju egentligen? Att vara kvinna och offentligt kämpa för saker som jämställdhet, rättvisa och omtanke har ett högt pris.
Ofattbart nog.
Känner mig trött just nu. Men också tacksam. För tillsammans kan vi förändra allt.
Ett steg i taget. ❤️