15 49.0138 8.38624 none 0 both 0 4000 1 0 horizontal https://www.jamstalldvardag.se 300 4000 -

25 mars, 2017
11 comments

Ensam är inte stark min son

Jag har tre barn. Två flickor och en pojke. Jag läser nästan dagligen i olika medier om pappor som blir feminister när de får en dotter, och det är väl bra, men ändå så fruktansvärt skevt på något sätt. Varför blir de inte feminister när de får en son?

Det skrivs också text efter text om hur tufft det är att vara ung tjej och så småningom kvinna i det här samhället. (Ja det är det). Inte alltför sällan är dock kontentan av texterna som skrivs:

  1. Ta ingen skit kära dotter.
  2. Var stark, tuff och framåt.
  3. Sluta sminka dig och ha inte rosa kläder med volanger. Obs! Mycket viktigt.

Absolut. Det kan säkert vara tänkvärt, men hur många gånger har jag inte samtidigt tänkt:

”Varför skriver ni inte bara att era döttrar helst ska bli som män? För det är ju det ni egentligen vill?”

Och innan ni nu går i taket. Nej egenskaperna ovan är såklart inte knutna till ett specifikt kön, men ni kan fan inte låtsas om som att traditionellt maskulint kodade beteenden och egenskaper inte är HIMLA EFTERSTRÄVANSVÄRDA OCH UPPHÖJDA. De värderas högre, eller inte bara högre, utan i det här samhället finns det ingenting annat som verkar värderas överhuvudtaget.

Det är synd. Jag drömmer mardrömmar om när vi fulländat det där samhället.

Ett samhälle där ingen tar skit, alla armbågar sig fram och är starka, tuffa och framåt. Där det är helt ok att tatuera sig, ha kepsen bak och fram och raka sig i ansiktet men inte på benen. Där färger som blått och svart är helt ok för kidz av alla kön men rosa, volanger och puffärmar istället  är totalförbjudna.

Tänk så härligt det kommer att bli. Alla bara lägger ner engagemanget för allt annat utom sig själv. Kärlekskneget vad är det liksom? Här är varje person en ö som får klara sig bäst den kan. Survival of the fittest. Ensam är stark, eller hur? Ingen kommer att gnälla om ansvar eller någon störig projektledarroll i hemmet. Bara låt allt bli som det blir.

FAN VAD BRA VI KOMMER ATT HA DET NÄR ALLA, OAVSETT KÖN ÄR SKÖNA SNUBBAR!!!

***

Näe men vet ni vad. Jag tror inte att lösningen på problemet är att tjejer blir lite mer som killar. Jag tror inte lösningen på problemet ens går att hitta i vår galet tvåkönsnormativa värld. Men fram till dess att vi lyckats skapa en jämlik och rättvis värld så känner jag att vi alla behöver skriva fler texter till våra söner. För vet ni vad? Anledningen att det är tufft att växa upp i den här världen beror på män. Det är tufft för alla oavsett kön. Pojkar och män utsätts för extremt mycket våld i det här samhället. De får så jäkla mycket skit om de gör ni vet, töntiga grejer som att plugga i skolan. När ska vi egentligen få läsa Gustav Fridolins bok:

”Duktiga pojkars revansch?”.

Män och pojkar får lära sig att det är ok att objektifiera och köpa sina medmänniskor. De får lära sig att någon annan tar hand om deras känslomässiga behov. De får lära sig att de är värda kärlek, men inte hur de ska ge tillbaka och inte hur de ska hålla relationer vid liv på egen hand. Det är synd tycker jag. Visst de har större chanser till både formell och informell makt, men priset är högt. För högt.

***

Jag vill avsluta det här inlägget med ett kort meddelande till min son, en liten och underbar person som ännu är fylld med kärlek, glädje och nyfikenhet inför livet:

  1. Det är helt ok att bli ledsen när någon är dum mot dig. Det är ok att vara skör, svag och att bli kränkt om någon kränker dig. Det är ok att söka skydd och tröst hos andra när du behöver det.
  2. På samma sätt som du ibland kommer att känna dig svag, ledsen och liten så gör andra människor också det. När du ser att någon i din närhet behöver tröst, en trygg famn, ett plåster på såren så kan du ge tillbaka. Ta hand om dina vänner. Ring och fråga hur de mår om de inte hör av sig.
  3. Kom alltid ihåg att ensam inte är stark. Det är tillsammans med andra som vi växer. Att vinna makt genom att trampa ner människor längs vägen kommer alltid ha ett pris som är för högt att betala.
  4. Du har aldrig någon rätt att behandla människor som varor, som saker eller något som går att köpa för ditt höga nöjes skull.
  5. Glöm aldrig att kärlek är att ta gemensamt ansvar. I relationer, samhället och livet i stort.
  6. Och till sist, obs viktigt! Om någon säger att allt är bra som det är nu. Kom ihåg att ingen är fri förrän alla är fria. Låt det bli en påminnelse om att vi ännu har en lång bit kvar att gå.

All kärlek till dig, att både få och ge tillbaka <3 //Mamma

 

 

Feminism    Föräldraskap    Män och maskulinitet
                       
29 december, 2016
6 comments

Årets topp 5 för en mer jämställd vardag! Tips: Läs!

 

Så här i slutet av året känner jag att det är på sin plats med sammanfattning och utvärdering av läget. Vad kan då vara bättre än att titta på statistiken (ni vet ju att jag gillar sånt!). Vilka inlägg har ni läsare uppskattat (eller upprörts?) mest av? Jag listar helt enkelt de 5 mest lästa inläggen under året som gått.

På femte plats:

Skriver jag om alla kvinnor som försvarar och förklarar hur duktiga deras män är. Jag har till dagens datum aldrig mött en man som på samma sätt försvarat och förklarat hur fantastiska deras fruar/sambor/ kvinnor är. Tycker att ni alla kan tänka över det faktumet en liten stund. Läs ”Min fru är jättefin hon hjälper till med både tvätt och städning”

På fjärde plats:

Hela förklaringen till varför vi ska införa individualiserad föräldraförsäkring. (Nu!) Läs ”Tummen upp för jämställt föräldraskap! (Varför vi inte ska vänta 42 år till).

På tredje plats:

Hur vardagspatriarkatet skapas och återskapas gång på gång. Hur kvinnohatet internaliseras i människor av alla kön, genom vårt språk, tankar, känslor och beteenden. ”Män är sköna, kvinnor är tjatiga”. Någon som hört den förut? Läs ”Vardagspatriarkatet”

På andra plats:

Lite otippat blev det här inlägget om män som gråter, klagar och sörjer över hur feminismen förstör deras förhållanden väldigt populärt. I det här inlägget avslöjar jag också min mission med Jämställd vardag och varför jag aldrig kommer att acceptera att ojämställdhet ska vara det normala tillståndet. Vare sig i världen, på våra arbetsplatser eller i våra relationer. Läs ”Feminismen förstörde mitt förhållande”

Och till sist! Tadaaaaa! På ohotad förstaplats, detta första år för världens bästa blogg (ödmjukhet är inte min grej):

Om hur folk bekymrar sig över min MANS reaktioner på att jag har mage att skriva om OJÄMSTÄLLDA RELATIONER!!

”Men vad säger Johan? Blir han inte sur? Min man skulle aldrig gå med på att jag skrev på det sättet” (Läs här)

Alltså.

Låt 2017 bli året när kvinnor slutar släta över, försvara och förklara mäns beteenden.

Låt 2017 bli året när vi åtminstone vågar prata om jämställdhet och dess motsats ojämställdhet utan att vara rädda för vad ”män tycker om det”.

Hur fan ska vi annars kunna förändra någonting? Kom igen nu. Vi kan göra det.

Tillsammans. <3

 

Feminism    Föräldraskap    Livet    Män och maskulinitet    Psykologi    Relationer
                                                     
16 november, 2016
4 comments

Manshat?

img_0012-2

Morgonhimlen brinner när jag skjutsar barnen till skola och förskola. Jag har också turen att få se en räv nyfiket smyga och nosa i vägkanten. När den får syn på mig så försvinner den snabbt in i skogen igen. Vi är så många som delar den här planeten.

Om vi människor bara förstod vilket enormt ansvar som ligger på våra axlar.

Att ta hand om varandra och vårt gemensamma hem.

***

Jag läser igen om män som tycker att feminism handlar om manshat. De säger att det är feminismens grundpelare. Att hata på oskyldiga män.

Vi lever i ett samhälle där män står för nästan allt våld. När vi pratar om sexuellt våld är siffran runt 98%. Det är främst kvinnor som utsätts för sexuellt våld, men även män blir utsatta. Är det då de feministiska, manshatande kvinnorna som våldtar män? [Borde ju kunna vara en logisk slutsats.] Nej så är det inte. Statistiken visar att det främst är män som våldtar andra män.

När det gäller misshandel så visar statistiken att män, framförallt unga män absolut ligger i den värsta riskzonen. De uppger att de blir slagna av andra för dem oftast okända förövare.

Är det då de feministiska, manshatande kvinnorna som är ute på stan och misshandlar? [Borde ju kunna vara en logisk slutsats.] Nej så är det inte. Statistiken visar att det är män (oftast unga) som slår andra män.

Kvinnor blir också misshandlade. Men då ser mönstret annorlunda ut. Här handlar det inte så mycket om att unga kvinnor drar runt och slår varandra sönder och samman. Här handlar det om att kvinnor ofta blir slagna av män som de har en nära relation med. Förövaren är ofta också äldre. Ungefär en kvinna i månaden blir faktiskt misshandlad till döds av någon som påstod sig älska henne.

Hur ska vi förstå de här siffrorna?

Ja ett sätt är ju att köra antifeminist SD-analysen:

”BRÅ är inte tillförlitlig som källa, de är köpta av PK-maffian och nazifeministerna. Siffrorna borde visa att det EGENTLIGEN är kvinnor som är ute och våldtar och misshandlar folk. Det mörkas att en massa män blir ihjälslagna i sina hem varje månad! AV KVINNOR!!”

Den analysen ägs av manliga kommentatorer i kommentarstrådar på Aftonbladet, Norran, Avpixlat och Flashback.

En annan analys kan vara den här:

”Jo det är nog så testosteronet får män att bli mer aggressiva. Synd, men inget att göra åt. Naturen ni vet? Biologin som absolut inte går att kontrollera. Så tänk er för kvinnor!! Bär inte kläder som kan uppmuntra den djuriska våldtäktsmannen, då får ni skylla er själva. Lösning? Ehhh ingen aning. Jag forskar vidare på mina råttor nu.”

Den här analysen ägs av biologister och särartsfeminister. Lite deppig kan jag tycka. Inger inte så mycket hopp om förändring och tycks ofta glömma människors förmåga att skapa politiska system, demokratier, lagar och regler. Tycks också glömma att vi fått ett språk som gör oss förmögna att förhålla oss till konsekvenser som ligger utanför vårt eget omedelbara intresse. Vår problemlösningsförmåga är enorm. Att resignera och ge upp inför naturen har aldrig varit vår grej. Vi stretar emot. Verkar konstigt att vi i det här fallet bara skulle konstatera, utan att agera.

Den tredje analysen, skulle kunna låta såhär:

”Statistiken ser just nu för jävla sorgligt ut. Vad ska vi göra för att skapa förändring? Män är troligtvis inte mer våldsamma och onda än kvinnor av naturen, men något i vårt gemensamma sätt att leva och agera skapar utrymme som möjliggör för män att använda sig av våld som strategi. Kan vi prata om det? Kan vi uppmuntra barn och unga att förhålla sig till våld, sexualitet och kön på nya sätt? Kan vi gemensamt skapa bättre sätt att leva tillsammans?”

Det här skulle kunna vara en ganska klassisk feministisk analys. Jag kan verkligen inte förstå hur det kan tolkas som manshat?

Jag ser det som en tro på att människor, oavsett kön, har möjlighet att ta ansvar för sina handlingar och jobba för förändring. Använda sig av de unika verktyg som vi människor begåvats med.

För mig är feminism motsatsen till manshat.

För mig är feminism kärlek, solidaritet och en obändig tro på människors förmåga.

Feminism    Män och maskulinitet
                       
5 november, 2016
0 comment

Män som grupp existerar inte för mig

tagrals_small3

Ibland blir det så tydligt hur svårt det är att skilja på individ och gruppnivå. Det gäller inte bara folk i allmänhet, utan även sådana som jag tror ska ha någon slags grundläggande kompetens kring statistik och kunskapsbyggande.

Psykologer, som är den yrkesgrupp jag tillhör, tycker om och pratar gärna och länge om ”evidens”. Det betyder kort och lite förenklat att den behandling som kunskapsläget just nu statistiskt sett visar ge bäst effekt också är den som också i första hand bör användas i sjukvården. Det är viktigt och bra, folk ska inte bli lurade att lägga tiotusentals kronor för att bota svåra sjukdomar med kristaller. Bara som ett exempel.

Mumbojumbo, horoskop, hitte-på-terapier och annat är sådant som får de flesta psykologer att gå i taket. Psykologer gillar också ord som ”forskningsöversikter” och ”RCT- studier”, ni vet det är sådant som verkligen är vetenskapligt och beprövat med så pass finjusterade metoder som går att uppnå i dagsläget. Good shit helt enkelt.

Därför blir jag så himla förvånad när välutbildade människor totalt tappar fokus så fort ord som genus, kön strukturer, makt etc läggs till i analysen. Då verkar det för många bli helt omöjligt att förhålla sig till den allra mest grundläggande statistik?

”INTE ALLA MÄN” är ju till exempel bara exakt det jag tänkte genom hela psykologprogrammet varje gång vi hjärntvättades med ”så är män och si är kvinnor” typ såhär:

”Studier visar att pojkbarn föredrar bilar och flickbarn fjärilar. (Alla henbarn blev totalt osynliggjorda både statistiskt och psykologiskt. En annan diskussion, men för viktig för att INTE nämnas i sammanhanget.)”

Det som saknades då tyckte jag var fortsättningen av siffrorna (Varför är det så liksom? Och varför är det just det här vi mäter? Hur tänker vi (ni) runt de här siffrorna? Varför används den här förklaringsmodellen och inte den här? osv). Men jag lyckades ju ändå fatta att det också kan finnas någon slags nytta med att räkna och mäta under hyfsat kontrollerade former. Alltså säger jag sällan ”inte alla män” nuförtiden. Vare sig jag håller med eller ej. Det är helt enkelt ofta ganska irrelevant, och alla som läst statistik vet (eller borde veta) att det finns överlappningar och att saker som att ”män generellt sett är längre än kvinnor” inte betyder att män som är korta INTE existerar. Det betyder inte heller att du kan skrika att påståendet ”män är generellt sett längre än kvinnor” är falsk PK-propaganda bara för att du själv är man och har en två centimeter längre kvinnlig partner.

Men såhär gör folk konstigt nog ofta så fort ämnet kön pratas om i termer av genus, jämställdhet eller makt. Som en person i en psykologgrupp nära mig utbrast:

”Men gruppen män existerar inte för mig!!”

Alltså. Folk är så himla konstiga. Jag brukar fundera på hur jag ska kunna uttrycka mig för att beskriva HUR konstigt det är att helt plötsligt slänga ur sig en sådan grej. Jag tänker också att jag måste komma på någon lika korkat att säga på samma ”sköna sätt” i ett liknande sammanhang… hmm…kanske:

”Men gruppen sjuka som blev bättre av den här behandlingen existerar inte för mig!!”

Den logiska slutsatsen kan då inte heller bli något annat än det här:

”Kristaller och fågelfrön är bästa sättet att behandla depressioner. Så nu kan ni ta er evidens och köra upp i röven vettja.”

Av någon anledning tror jag inte att den kommentaren skulle uppskattas i en psykologgrupp nära mig. Men lite kul ändå?

Feminism    Psykologi
                             
25 augusti, 2016
2 comments

Hipp hipp hurra!!

tusen1

Vaknade upp den här morgonen till faktumet att Jämställd vardag nu har 1000 följare på Facebook! Hurra för det! Hurra för er!

Jag ser också att de jämställda, trevliga männen hittat hit och deltar i diskussionen på ett konstruktiv och reflekterande sätt. *Obs! Ironi*

Men ni vet ju att det inte är dem jag skriver för.

Jag skriver för er.

Alla ni som kämpar och tror att förändring är möjligt. Som försöker hitta nya sätt att leva och som är villiga att reflektera över er roll i det lilla och det stora. Som är intresserade av att förstå hur människor, oavsett kön, kan påverka sin egen och andras situation.

Kvinnor som inte längre orkar bära allting själva. Män som inte förgås av skuld, utan tar ansvar.

Tillsammans kan vi förändra världen, samhället och vardagen.

Den fina illustrationen är gjort av världens bästa partner in crime:

Johan Lindström/Joxon design <3

Livet
                                         
6 juli, 2016
0 comment

Till alla som är eller ska bli pappor!

pappa

I dag ska ni få några grundläggande tips&råd om föräldraskap:

1. Människor av alla kön har exakt samma förutsättningar att ta hand om en bebis. Det vill säga, det är något vi människor lär oss efter hand. Kvinnor har till exempel, ingen inbyggd handbok i bebisskötsel eller förmåga till omsorg. Det är en del av föräldraskapet att lära sig, oavsett om det känns jobbigt, svårt och läskigt eller ej.

2. En nyfödd bebis behöver omsorg, närhet och mat. Om ni i er familj ammar så kan du som pappa alltså fortfarande bidra med två av tre grundläggande funktioner. Om ni väljer att flaskmata kan ni dela på allt. Om ditt barn har dig som förälder har det rätt att känna sig trygg med dig.

3. Du som är pappa är precis lika ansvarig för ert barn från dag ett. Att barnmorskor från stenåldern pratar om att du som pappa ska ”hjälpa mamman” istället för att aktivt delta i omsorgen om bebisen bör du låta gå in genom ena örat och ut genom andra.

4. Föräldraledigheten är för övrigt till för att fördelas så jämt som möjligt, den är INTE till för att du ska förlänga din semester med några veckor på sommaren.

5. Bli inte en av de papporna vars barn i en undersökning berättar att de hellre vänder sig till INGEN ALLS än till sin pappa för att prata. (Kamratposten 2008, N=5700 barn mellan 8-12 år.)

6. Ifrågasätt dina tankar och ditt inlärda beteende som säger åt dig förakta allt som förknippas med kvinnor/flickor. Det är inte mindre coolt med rosa än med svart. Det är inte mindre värt att leka med dockor än att spela fotboll. OBS! Att detta gäller dina barn oavsett kön.

7. Se till att böcker du läser, filmer ni tittar på, datorspel ni spelar har karaktärer av alla kön. Speciellt viktigt om du får en son. Han behöver få lära sig att se tjejer/kvinnor som en lika stor och viktig del av mänskligheten som pojkar/män.

8. Om du (gud förbjude) skulle råka vara på fest med barn och familj, glöm inte helt plötsligt bort din föräldraroll. Det är INTE ok att sitta och prata och dricka öl med polarna när den andre föräldern har full koll på barnet.

9. Det är varje förälders ansvar att se till att barnet har rena kläder i rätt storlek. Det sker INTE genom en magisk klädfe som kommer på natten. Om du inte har fixat det betyder att någon annan måste göra det.

10. Krama om dina barn varje dag, pussa dem godnatt och berätta att du älskar dem oavsett vad som händer. Att du har valt att sätta dem till världen. Att de är ditt ansvar så länge du lever och andas.

Föräldraskap
                                      
2 juli, 2016
2 comments

Våra barns liv och framtid ska inte få avgöras på grund av deras kön.

Sandra och H

Dagarna bara springer förbi just nu.

Jag tittar på vårt minsta barn. Han som är fyra och snart fyller fem. Som älskar att spela på paddan och hoppa på studsmattan med sina storasyskon. Han som är så liten men ändå så stor. Nyss var han en bebis, nu har hans ben blivit långa och smala. När humlor, flugor eller spindlar kommer i hans synfält skriker han och springer. I går kramade han mig en lång stund och sa att han saknade vår hund Affe.

Jag skriver alltid om jämställdhet och feminism. En del tycker att det är problematiskt. Att jag är taskig mot män. För det finns ju så många som [inte gör allt det där]. De förstår inte. Det problematiska är att alltför många män [gör allt det där] och  att alltför många män vinner i makt men förlorar något annat.

Det som verkligen betyder något.

Nära relationer, kärlek, omtanke, sina barn, sina familjer.

Jag hör folk och föräldrar bortförklara och osynliggöra när små pojkar gör saker som inte är ok. När de slåss, hotar jämnåriga tjejkompisar, tar tjejer mellan benen och säger att tjejer är tråkiga och svaga. De beter sig illa när de förlorar en hockeymatch, när de får en ”dålig” tjej i sitt lag på gympan. Och ni har alla hört de språkliga och sorgliga ”sanningarna”:

”Boys will be boys” ”De är nog kära” eller ”Ja tänk att saker och ting aldrig förändras”

Men pojkarna är också offer. För strukturer, för vuxna som inte ser vårt ojämställda samhälle som ett problem. För vuxna som stoppar huvudet i sanden och tycker att allt är bra som det är. Som tycker att allt som har med flickor att göra är fjolligt och som tycker det är viktigt att pojkar lär sig att vara män. Män som inte kan prata, som inte visar känslor. Som våldtar, som slår och som tar livet av sig. Som känner sig ensamma men aldrig lärt sig att vårda relationer.

Jag skriver alltid om jämställdhet och feminism. En del tycker att det är problematiskt. För mig är det hoppfullt. För jag vet att saker och ting förändras hela tiden. Men aldrig av sig självt. Aldrig av tiden i sig, utan av människor som kämpar.

Jag vill att min lilla fyraåring och hans systrar ska få alla möjligheter i framtiden. Jag kommer aldrig att ge upp. De ska få växa upp i ett samhälle som för varje dag närmar sig målet.

Jämställdhet. Jämlikhet. Kärlek som inte har gränser.

Våra barns  liv och framtid ska inte få avgöras på grund av deras kön.

Feminism
                             
29 juni, 2016
16 comments

Detta är en lögn beställd av genusfittor. //Mikael-man nr.18

spindelnät

SCB, Statistiska centralbyrån delar mycket bra information. Som till exempel den här informationen ”Olika inkomst för lika utbildning” artikeln belyser dagsaktuell statistisk som visar att kvinnor  fem år efter examen i genomsnitt har ungefär 25 procent lägre arbetsinkomst än män som läst en lika lång utbildning. I introt till artikeln ges bland annat förklaringen att det främst beror på att kvinnodominerade utbildningar leder till låga inkomster. Men det lyfts även fram statistik som visar att kvinnor tjänar mindre än män även bland personer som läst exakt samma utbildning.

I artikeln lyfts en mängd andra faktorer också fram, som att kvinnor i högre utsträckning är hemma med barn, jobbar deltid, vabbar.

Ni vet de klassiska strukturella problemen är det gäller kön i vårt samhälle.

Alla de här  faktorerna: Att kvinnor tar hand om hem& barn. Att kvinnor lönediskrimineras. Att arbetsmarknaden är oerhört könssegrerad och att det som män traditionellt och i nutid pysslat med värderas högre.

Leder bland annat till att:  Män tjänar mer pengar under en livstid. SCB pratar om grupper och om stora strukturella problem. Pengar är en oerhört konkret maktfaktor. Det är ett klassamhälle baserat på kön. Ni är med? Och så tänker vi såhär:

DAGS ATT GÖRA NÅGOT ÅT SAKEN VA? Vi föreställer oss hur alla svenska (jämställda och härliga) män fundera över vad kan vi göra? Vad kan jag göra? Är inte det här orättvist? Eller åtminstone kanske de suckar över morgonkaffet och säger att nästa generation nog kan hantera strukturell diskriminering och orättvisor på ett bättre sätt.

Hahahahahahahaha jag skojar. Nu ska ni få veta hur män reagerar när någon (i det här fallet SCB) ens vågar viska ordet: (ojämställt).

Helt vanligt kommentarsfält SCB:

Oseriöst av SCB att försöka skapa opinion. //Ludvig-man nr.1

Om kvinnor slutade tro på lögnen att de får lägre lön om de är kvinnor så skulle de garanterat få upp sina löner. //Glenn-man nr.2

Kan någon med säkerhet tala om för mej vilken summa man räknar på. //Börje-man nr.3

Man kan inte jämföra olika löner olika utbildningar , ty den som studerat mer än i 5 minuter vet att kraven mellan tex Bibliotekarie o tekn fysiker är avgrundsdjup . Olika löner lika utbildning borde vara kriminellt ! //Johan-man nr.4

Beror på bransch, prestation, etc. Börja mäta prestation så vi en gång för alla blir av med denna sjuka jämställdhets diskussion. // Per Stefan- man nr.5

Aldrig hört talas eller varit på ett jobb där det är olika lön för olika kön. Om det ena könet tjänar mindre skulle vi väl BARA ha kvinnor eller män på en arbetsplats. Kan bero på att mer män är karriärsgalen och väljer andra jobb. Finns ju låg/hög avlönade utbildningar med samma längd på utbildningen. //Mikael-man nr.6

Vilken chock att en systemvetare har mer i lön än en förskollärare? Men vi kan köra på att lönen ska vara likadan oavsett vilket yrke det gäller, statligt, kommunalt eller vad som helst

Lenin och Stalin hade nog förespråkat ngt liknande //Rikard-man nr.7

Jag är väldigt intresserad, men jag tror inte dessa variablar är med:
* yrke
* arbetad tid
* arbetad tid per dag
* mamma/pappaledig
* position inom sitt yrke
* arbetad övertid överlag
(Som i sin tur leder till visat engagemang samt ställa upp för företaget)
* Engageman
* 48% av män ber om högre lön vid löneförhandlig
Medan endast 28% av kvinnorna ber om högre lön vid förhandling.

Har säkerligen missat ganska mycket, men det är nästintill omöjligt att göra en studie med allt detta inräknat i ekvationerna. Det har gjorts några, där man kommer fram till att den riktiga löneskillnaden är runt 1-3%, och den kallas ”den oförklarlige löneskillnade” för det finns ingen riktig variabel som förklarar varför. Men troligtvis variablar som inte går att mäta, t.ex. personlighet.
Sann jämnställdhet kan ENDAST byggas på grunden till sanningen //Tim-man nr.8

Fast var det inte do eller någon som gjorde en undersökning om detta och märkte att skillnanden inte var speciellt stor när man räknade timlön eftersom män snittade på 26 timmar mer i månaden? Sen är inte högre utbildning någon form av garanti för mer lön, lönen baseras fortfarande på tillgång och efterfrågan precis som alltid. //Dennis-man nr.9

Spännande, spelar du bara korkad eller är du så pass efter att du inte förstår vad en analogi är eller hur man kännetecknar den? Och att sjukavdelningar runt om i Sverige stänger låter spännande! Har du lust länka till några artiklar där det här händer i privat sektor? Eller inte gäller under vissa specifika perioder? //Dennis svar till kvinna

Och att man har läst samma, eller lika lång utbildning betyder att man efter utbildningen gör samma arbete? //Daniel-man nr.10

När sedan blev utbildning med samma längd, en lika dan utbildning?

Så en utbildning som Förskolelärare jämförs med en utbildning som elektronikingenjör eftersom båda utbildningarna på pappret är 180hp. Att den ena utbildningen inkluderar praktik, och den andra exkluderar. Den ena utbildningen har bara grundläggande behörighetskrav, medan den andra har nästan fulla behörighetskrav. Den ena utbildningen kräver att man pluggar dag som natt, tentor, rapporter och labbar, medan den andra ger gott om utrymme för att fika.

Sedan säger SCB att utbildningarna är lika… Nej de är de inte. Om utbildningarna nu är så lika, varför väljer då inte kvinnor utbildningarna som ger höst lön?

Seriöst. : Det är ingen gåta för folk som går ut gymnasiet att ingenjörer tjänar mer än förskolelärare. //Mattias-man nr.11

Då jag har jobbat på ett par vårdinrättningar så vet jag hur pass mycket sjuksköterskor jobbar. Framförallt är det en enorm överskattning av sin egen arbetsinsats väldigt vanligt. Jag tror inte, JAG VET. //Mer av Mattias

Varför väljer kvinnor då jobb med lägre lön? //Magnus-man nr.12

SCB, varför redovisar ni inte den troligtvis intressantaste analysen: Vad är inkomstskillnaden mellan könen när statistiskt justerad för annat som bevisligen påverkar inkomsten (tänker främst på hur mycket vi faktiskt arbetar). Den här ofärdiga analysen missleder debatten.

Bevisligen känner ni till detta (ni nämner det t.o.m. i er text) men gör inte den självklara analysen. Varför? // John-man nr.13

Varför denna flumkommentar Maria? Med hög sannolikhet är det ett mycket komplext samspel mellan skillnader i socialisering och underliggande biologiska skillnader som besvarar din första fråga. Din andra fråga är bara ett falskt försök att reducera ner denna komplexitet till, hör och häpna, att män generellt skulle vara mer ekonomiskt själviska.

Här är dock ämnet presumptivt orättvis inkomst trots samma utbildning, med tydligt fokus på kön från SCB. Den intressanta – och faktiskt besvarbara frågan – är då om det faktiskt är orättvist eller inte mellan könen på den punkten, och SCB lämnar en ofärdig analys som istället för att bringa klarhet göder genuskrigandet. //Mer av John när han bemöter kvinna som funderar över faktorn föräldraledighet

Ni har inte tänkt på att det kan handla om INDIVIDUELLA val, så som deltid, mer ledigt etc? //Linus-man nr.15

Sara, det står inkomst. Lär dig skillnaden på lön och inkomst.

Birgitta: Myt? Jag ser gärna en källa på det. //Mer av Linus, han svarar kvinnor i kommentarsfältet.

Inte för att vara sån men vissa saker här är bara för dumma för att lämnas obesvarade.. män och kvinnor är olika. De tänker olika, de är bra på olika saker och de skiljer sig åt biologiskt.
Nervtrådarna i hjärnan hos en man är inte likadant kopplade som hos en kvinna, samt att kropparna skiljer sig åt när det gäller muskelmassa osv. Enligt studier av hjärnan så är mäns hjärnor kopplade på ett sätt som gör att vi har bättre förutsättningar när det gäller logiskt tänkande, matematik, koordination osv. Kvinnor å andra sidan har bättre förutsättningar än män när det gäller sociala färdigheter, språk, empati osv. Detta är naturligtvis generaliserat och visst finns det många som är duktiga inom allt möjligt oavsett om man är man eller kvinna. //Stefan-man nr.16

Men nu gör du ju kvinnan till offer under samhällets struktur. Det är ju det jag försöker förklara att man inte ska hamna i. Varje person måste sätta upp sina krav på tillvaron och anpassa sina handlingar efter det. Ingen människa kan säga att någon annan har tvingat dem att ta en lön, ett jobb, ett liv. Det är val man gör dag för dag som påverkar hur livet ser ut och det är ett ansvar man har själv. Har någon gett en person för lite lön så är det ju för att den personen accepterat den lönen. //Magnus-man nr.17

Detta är en lögn beställd av genusfittor. //Mikael-man nr.18

Sedan har jag aldrig hört att man betalar för utbildningens längd… varför skulle man göra det? Man betalar efter tillgång och efterfrågan, och finns det för många bibliotekarier, ja, då är inte lönen så hög. Har man problem med lönen i ett kvinnodominerat yrke – välj då ett mansdominerat! //Bengt-Erik-man nr.19

Tack för den Bengt-Erik och alla ni andra 18 män! Ni har verkligen hjälpt oss att se hur kompakt motståndet kvinnor möter varje dag ser ut.

Vad vi än säger vad vi än gör. Vad vi än känner och hur vi än försöker. Så är ni där. Och säger:

NEJ! Det är fel. NEJ! Du hittar på. NEJ! Jag tror inte. JAG VET. (citat Mattias-man nr.11).

Män och maskulinitet
                                            
23 juni, 2016
0 comment

Män som offer och män som tar ansvar

dimma

Läser den här krönikan av Henrik Torehammar och tänker att de där männen förlorar så mycket på vägen. Förmågan att se kvinnor som vänner, jämlikar, människor. Förmågan att reflektera över sig själv i relation till andra. Förmågan till empati, omsorg och kärlek. De ser på sig själva som offer och i någon mån är de naturligtvis också det. För en rigid och stereotyp mansroll, som bygger på avståndstagande och makt.

Jag ägnar inte så mycket tankar och energi åt de där männen. Jag gläds snarare åt alla de initiativ som vuxit fram på senare år som Män för jämställdhet, Huskurage och Under kevlaret för att nämna några.

Det finns så många människor (av alla kön) som vill ta ansvar för vårt gemensamma samhälle. Som vill förändra. Jag tror på oss.

Nu blir det en liten midsommarpaus här på bloggen.

Men nästa vecka är jag tillbaka. Med fredagsfrågan på temat projektledarrollen i familjen och andra ämnen. Som alltid med fokus på jämställdhet.  Jag håller också på och planerar för höstens föreläsningar. Kommer att göra en 90 minuters föreläsning på temat ”jämställda relationer” tänkte börja köra en liten testomgång med ett fåtal ställen för att se hur stort intresset är. Om du har tankar om att det skulle finnas ett extra stort intresse i just din stad, maila eller kommentera gärna förslag!

Ha det fint och hoppas ni får en underbar midsommar!

 

 

 

Män och maskulinitet
                                   
22 juni, 2016
10 comments

Feminismens syfte och begränsningar

disk

Idag tänkte jag skriva lite om min syn på feminism. Ni är ju ändå så sjukt svårflörtade. (Men näe bara skit i att kommentera då vettja… hehe jag är inte alls bitter ;))

En av de saker jag funderat på är feminismen generellt, hur viktig den är för att kunna uppnå jämställdhet. Och hur mångfacetterad den kan vara när vi dessutom adderar en intersektionell analys.

Men jag känner också en oro över att en del verkar tro att feminism är någon slags Messias som inte BARA ska vara ett verktyg för att nå jämställdhet, utan ett verktyg för att uppnå ALLT!

Eftersom feminister ofta är benägna att lyssna på, och försöka förstå, historier av förtryck, ofta kanske har förstått betydelsen av att inte ta tolkningsföreträde i miljöer där privilegier gör dig till en del av förtrycket, och helt enkelt inte vill vara samma slags douchebags som antifeminister eller jämställdister så finns också en fara att vi glömmer bort grundpremissen. Det vill säga, feminism som ett verktyg för att nå JÄMSTÄLLDHET

[jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Jämställdhet är närbesläktat med jämlikhet. Medan jämlikhet rör alla människors lika värde är jämställdhet emellertid förbehållet förhållandet mellan könen.]

Jämställdhet ligger alltså i förtrycket mellan könen, det strukturella förtryck som innebär att män som GRUPP (obs!) förtrycker kvinnor som grupp. Det finns också speciella utmaningar med just förtrycket mellan könen, dels är män/kvinnor ungefär 50/50 (jag skriver ungefär för det finns också en hel del människor som inte identifierar sig med de binära könen) dels lever många i heterosexuella förhållanden, dvs. med individer ur den förtryckande gruppen.

Det dilemmat, att vi lever nära, och faktiskt älskar de individer som ingår i strukturen som förtrycker oss gör det hela än mer komplicerat. Men även om vi inte är heterosexuella, även om vi inte definierar oss som man eller kvinna så påverkas vi av att män som grupp genom historien och nu totalt har dominerat hela vårt samhälle, vår värld. Den patriarkala maktordningen finns ju alltid närvarande, även när dimensioner som klass, etnicitet, sexualitet tas med i analysen. Den skär genom allt.

Och det får vi inte glömma bort.

I vår iver att lyssna på alla individer får vi inte glömma grunden, att det är ett strukturellt förtryck vi pratar om. Om det försvinner på vägen är vi inne i ett så ultraliberalt superindividualistiskt tänk att vi lika gärna kan slänga all kamp mot strukturer på soptippen. Jag är så otroligt medveten om hur många människor som lider och kämpar på med sina liv så gott de kan. Lidandet, sorgerna, förlusterna, ilskan, skammen är inte kopplat till vare sig kön eller någon annan dimension.

Vi är alla människor.

Men tillbaka till feminismen. Den är i grunden alltså bara ett verktyg för att minska ojämställdhet mellan könen. Hur vi använder oss av och förstår det verktyget  kommer naturligtvis att påverkas av en mängd andra faktorer, som vart vi är födda, vad vi har upplevt, vilka andra förtryckande strukturer vi måste förhålla oss till. Jag tror inte att det alltid går att vara överens, jag märker hur de andra förtryckande strukturerna ibland verkligen ställer till det. När någon pratar om betydelsen av färger på kläder, raljerar om ”idioterna som klär sina barn i små könsuniformer” så skymtas ofta också ett illa dolt klassförakt upp till ytan. Men samtidigt så är könsuniformerna oerhört problematiskt för alla som inte vill eller kan passa in i den binära, statiska uppdelningen av kön.

Det är komplicerat, jag påstår absolut inte något annat, och jag älskar att feminismen är dynamisk, levande och mångfacetterad. Men den löser inte alla problem.

Det är inte syftet och har aldrig varit.

Feminism
                                            
1 2 3
Om