15 49.0138 8.38624 none 0 both 0 4000 1 0 horizontal https://www.jamstalldvardag.se 300 4000 -

15 juli, 2016
2 comments

Glöm inte bort att bråka lite mer i vardagen

unnamed

Gårdagens inlägg fick också bli en debattartikel i Metro, kolla här!

Verkar som att igenkänningsfaktorn var hög, och naturligtvis vet ni också att det handlar om ett mönster som tyvärr förekommer för ofta. Män/pappor som vaktar eller tar hand ungarna när de har ork och lust men sen ”glömmer” när något annat verkar mer lockande eller när de helt enkelt inte känner för det. Män som låtsas att de inte vaknar av gråtande bebisar på nätterna, män som på trevliga grillfesten står och pratar med de andra männen på festen, män som ger upp nattningen direkt för att barnet är så ”mammigt”. De kan göra det. För det finns någon annan som känner sig 100% ansvarig hela tiden. Det är ojämställdhet och maktutövande på vardagsnivå.

Att vara lite för långsam, att vara lite för dålig på att ta initiativ. Att vänta så länge att den andre antingen behöver göra det själv (igen) alternativt behöver påminna eller fråga:

”Kan du hålla koll på barnet nu?” Och det värsta av allt (here it comes!).

Dubbelbestraffningen och dumgörandet som den passive parten då kan unna sig:

”Varför är du så tjatig?” ”Jag håller väl inte på och klagar på dig?” ”Jag säger inte åt dig vad du ska göra!”

Snälla kära ni som blir utsatta för det här. Berätta för den som utsätter er hur vidrigt det är att göra på det sättet. Det är maktutövande och förtryck. Glöm aldrig det! Glöm inte bort att uppmärksamma och reagera på orättvisa. Glöm helt enkelt inte bort att bråka lite mer i vardagen.

Idag har jag och Johan varit tillsammans i 16 år förresten. Vi har diskuterat, bråkat och förhandlat de här grejerna i lika många år. Så himla värt det! I kväll ska vi fira att vi fortfarande gillar varandra <3

Relationer
                                            
14 juli, 2016
12 comments

Att ALLTID vara den som stiger upp från filten

tuttar_small

Jag råkade se den här lite ”tokroliga” länken på uppskattat.se:

”15 anledningar till att barn inte kan lämnas ensamma med sina pappor”, ni kan kolla här.

Jag tänkte inte fördjupa mig i varför folk tycker det är roligt med bebisar som förnedras och sedan fotas och läggs ut på sociala medier. Jag tänkte inte fördjupa mig i varför folk tycker det är roligt med män i rollen som mindre vetande eller som någon slags empatilösa monster. Jag tänkte inte alls fördjupa mig i folks sinne för humor. Smaken är som baken-delad höhö.

Nej jag är faktiskt mest intresserad av rubriken. Den säger så mycket om synen på föräldraskap. Den säger allt om mammor som den primära föräldern och pappor som någon som hjälper till.

Jag försöker föreställa mig exakt samma ”tokroliga” foton med rubriken:

”15 anledningar till att barn inte kan lämnas ensamma med sina mammor”.

Jag försöker föreställa mig ett samhälle där män tar hand om sina barn dag som natt. Som bär, tröstar, matar i en flera år lång evighetsspiral. Som oroar sig för om de ska våga lämna över det mest värdefulla och älskade till en annan människa- mamman. Hon som bara tar över ibland. När han behöver en liten stunds vila.

Så är det ju liksom inte. Föräldraskap är så sjukt ojämställt.

I förrgår var vi och badade. Bredvid oss satt två familjer. Fyra vuxna och några riktigt små barn. Ettåringen i den ena familjen var så gullig som bara ettåringar kan vara och drogs hela tiden ner mot vattnet. Föräldrarna hade koll och ropade, men naturligtvis bryr sig inte en ettåring om det. Vill ni veta vem i familjen som gång, på gång, på gång, på gång till slut var den som fick stiga upp från filten och stoppa ettåringen från att hinna fram till vattnet? (Hundratusenkronorsfrågan!!)

Mamman i familjen. Såklart.

Den här lilla detaljen mäts inte i någon statistik. Den här lilla detaljen kanske kan tyckas obetydlig. Men det är fan droppen som urholkar stenen.

Att ALLTID vara den som stiger upp från filten.

Jag skrev ett arbete om pappor i min examensuppsats på psykologprogrammet, i sammanfattningen står det såhär:

”Resultatet visar att pappornas föräldraskap, präglas av stort handlingsutrymme, flexibilitet och möjligheter att själva välja grad av delaktighet. Detta står i kontrast och relation till antaganden om moderskapets villkorslösa, ständigt närvarande föräldraskap.”

Se er omkring. Titta på familjer med små barn. De där små som måste vaktas hela tiden. Jag lovar att ni kommer att se den lite akademiska torra texten ovan, levas och göras i praktiken. Gång på gång.

Att ALLTID vara den som stiger upp från filten. Det är höjden av ojämställt föräldraskap.

 

Föräldraskap
                                            
11 juli, 2016
2 comments

Hur män bör delta i kampen för jämställdhet

gammalthus

Det finns en sak som folk behöver förstå. Idag menar jag med folk, män. För att verkligen GÖRA skillnad är reflektion och SJÄLVRANNSAKAN alltid det första steget.

Om du är en man som just nu tänker att du vill leva efter ord som rättvisa, solidaritet, jämställdhet och jämlikhet vad är då det absolut bästa att göra? Vi kan spara den frågan en liten stund. Jag återkommer.

Jag träffar ganska många vänstervridna män (alltså i termer av politik) och en hel del akademikermän. En del skulle nog kalla sig feminister. Män kan ofta bli arga och upprörda över saker i det här samhället, ibland över ojämställdhet och sexism, mer sällan över statistik som visar vem som sorterar och viker tvätten eller planerar veckans matinköp. Oftast är det helt andra saker som män upprörs över. Som till exempel:

RELIGION!!! Religiösa människor! Det finns liksom ingen måtta över hur deras späda manskroppar kan börja skaka av ilska när de tänker på Gud, Jesus, präster och kyrkor. De kan hålla långa brandtal om hur alla krig i hela världen skulle upphöra om bara all religion utplånades. Inte helt sällan vill männen också i sin upprördhet berätta om hur det är RELIGIONENS fel att kvinnoförtryck har existerat och fortfarande existerar. Rasistmännen fokuserar förstås ofta främst på Islam, PK-männen är ofta lite mer svävande och generella när de upprörs över kyrkans enorma makt och inflytande i Sverige år 2016 (hahahaha).

VÅLDTÄKTSMÄN!!! Och gud förbjude PEDOFILER! Män som i vanliga fall verkar halvt vettiga är helt plötsligt pro plågsamma dödsstraff. Det duger inte heller med domstolar utan dödandet och lemlästandet skall ske för hand. ”Jag skulle skjuta, sänka honom i havet, kastrera etc”.

MODERATER!!! Liberala as! Blondinbella och alla hennes kvinnliga bloggarkompisar borde… borde… (näe de säger inte våldtas och skändas) skämmas över att de är sådana kapitalister. Handväskor, Botox och dyra bilar, så vidrigt. Sa alla männen och tittade sedan glatt vidare på Fotbolls-EM. (Apropå sjuka kapitalistiska system och vidrighet.)

Andra saker män som läst en kurs i feminism och intersektionell analys inte borde göra (men som tyvärr har hänt) är att gå med i en feministisk grupp, bestående av kvinnor som vridit och vänt på sitt liv och andra kvinnors liv i säg… tjugo års tid och säga:

”Ni måste skärpa er! Er analys är kass och rasistisk. Lär er lite av Beyonce och gänget vettja”

Nu kommer svaret på frågan:

Fundera över vilka kvinnor du träffar i din vardag. Hur upprätthåller DU personligen förtryck i förhållande till kvinnor i din närhet. I hemmet, på din arbetsplats, i alla miljöer där du befinner dig.

Sluta vara arg och prata om alla andra. DU kan göra skillnad genom ditt sätt att agera.

Att lägga problemet utanför dig själv är bekvämt, men det ska inte vara bekvämt för då gör du fel.

Feminism
                             
6 juli, 2016
0 comment

Till alla som är eller ska bli pappor!

pappa

I dag ska ni få några grundläggande tips&råd om föräldraskap:

1. Människor av alla kön har exakt samma förutsättningar att ta hand om en bebis. Det vill säga, det är något vi människor lär oss efter hand. Kvinnor har till exempel, ingen inbyggd handbok i bebisskötsel eller förmåga till omsorg. Det är en del av föräldraskapet att lära sig, oavsett om det känns jobbigt, svårt och läskigt eller ej.

2. En nyfödd bebis behöver omsorg, närhet och mat. Om ni i er familj ammar så kan du som pappa alltså fortfarande bidra med två av tre grundläggande funktioner. Om ni väljer att flaskmata kan ni dela på allt. Om ditt barn har dig som förälder har det rätt att känna sig trygg med dig.

3. Du som är pappa är precis lika ansvarig för ert barn från dag ett. Att barnmorskor från stenåldern pratar om att du som pappa ska ”hjälpa mamman” istället för att aktivt delta i omsorgen om bebisen bör du låta gå in genom ena örat och ut genom andra.

4. Föräldraledigheten är för övrigt till för att fördelas så jämt som möjligt, den är INTE till för att du ska förlänga din semester med några veckor på sommaren.

5. Bli inte en av de papporna vars barn i en undersökning berättar att de hellre vänder sig till INGEN ALLS än till sin pappa för att prata. (Kamratposten 2008, N=5700 barn mellan 8-12 år.)

6. Ifrågasätt dina tankar och ditt inlärda beteende som säger åt dig förakta allt som förknippas med kvinnor/flickor. Det är inte mindre coolt med rosa än med svart. Det är inte mindre värt att leka med dockor än att spela fotboll. OBS! Att detta gäller dina barn oavsett kön.

7. Se till att böcker du läser, filmer ni tittar på, datorspel ni spelar har karaktärer av alla kön. Speciellt viktigt om du får en son. Han behöver få lära sig att se tjejer/kvinnor som en lika stor och viktig del av mänskligheten som pojkar/män.

8. Om du (gud förbjude) skulle råka vara på fest med barn och familj, glöm inte helt plötsligt bort din föräldraroll. Det är INTE ok att sitta och prata och dricka öl med polarna när den andre föräldern har full koll på barnet.

9. Det är varje förälders ansvar att se till att barnet har rena kläder i rätt storlek. Det sker INTE genom en magisk klädfe som kommer på natten. Om du inte har fixat det betyder att någon annan måste göra det.

10. Krama om dina barn varje dag, pussa dem godnatt och berätta att du älskar dem oavsett vad som händer. Att du har valt att sätta dem till världen. Att de är ditt ansvar så länge du lever och andas.

Föräldraskap
                                      
3 juli, 2016
0 comment

Skriv själv kära du!

kväll

Igår var det fest. En massa män anordnar varje år en fest som känns väldigt… som att en massa män anordnar en fest. Det var trevligt.

Men det finns en sak som är lite mindre trevlig när det gäller män som läser det jag eller andra kvinnor skriver.

Det är männen som av OMTANKE berättar hur dåligt vi skriver. (Nu tänker jag inte på de galna fradgadreglande männen som våldtäktshotar till höger och vänster-de finns ju också).

Jag har sett det i flera sammanhang och även råkat ut för det själv flera gånger. Typ såhär:

-Jag skriver ett av mina inlägg- Man läser- Man säger:

  1. Åh vad tråkigt att du skrämmer bort läsare [skriv lite bättre om män tack!]
  2. Åh vad tråkigt att du aldrig kommer att kunna nå ut till DE SOM VERKLIGEN behöver det [skriv lite bättre om män tack!]
  3.  Åh vad tråkigt att du skrev att män våldtar nu tappade jag lusten att hjälpa till [skriv lite bättre om män tack!]
  4. Åh vad tråkigt att du inte förstår att jag bara vill hjälpa dig [skriv lite bättre om män tack!]

Om du är en man som just nu läser och känner ett helt omättligt behov av att berätta för kvinnor hur de ska (eller inte ska) skriva så har jag bara ett tips:

SKRIV SJÄLV KÄRA DU!

Det finns oändliga möjligheter att starta bloggar, hemsidor eller bara skriva i en dagbok. Om du redan har alla svaren, och vet exakt hur alla i hela världen ska nås på bästa sätt. Bara kör i gång vettja. Men skriv inte en till mansplainande kommentar här eller någon annanstans. För vet du vad?

Alla vill bara spy på dig och dina självgoda ”reflektioner”. Det är du och dina små tankar om hur kvinnor BORDE skriva som är problemet. Jag är ledsen att behöva vara så hård i tonen, men det verkar lite svårt att nå fram.

Tack på förhand//Sandra

Feminism
                          
2 juli, 2016
2 comments

Våra barns liv och framtid ska inte få avgöras på grund av deras kön.

Sandra och H

Dagarna bara springer förbi just nu.

Jag tittar på vårt minsta barn. Han som är fyra och snart fyller fem. Som älskar att spela på paddan och hoppa på studsmattan med sina storasyskon. Han som är så liten men ändå så stor. Nyss var han en bebis, nu har hans ben blivit långa och smala. När humlor, flugor eller spindlar kommer i hans synfält skriker han och springer. I går kramade han mig en lång stund och sa att han saknade vår hund Affe.

Jag skriver alltid om jämställdhet och feminism. En del tycker att det är problematiskt. Att jag är taskig mot män. För det finns ju så många som [inte gör allt det där]. De förstår inte. Det problematiska är att alltför många män [gör allt det där] och  att alltför många män vinner i makt men förlorar något annat.

Det som verkligen betyder något.

Nära relationer, kärlek, omtanke, sina barn, sina familjer.

Jag hör folk och föräldrar bortförklara och osynliggöra när små pojkar gör saker som inte är ok. När de slåss, hotar jämnåriga tjejkompisar, tar tjejer mellan benen och säger att tjejer är tråkiga och svaga. De beter sig illa när de förlorar en hockeymatch, när de får en ”dålig” tjej i sitt lag på gympan. Och ni har alla hört de språkliga och sorgliga ”sanningarna”:

”Boys will be boys” ”De är nog kära” eller ”Ja tänk att saker och ting aldrig förändras”

Men pojkarna är också offer. För strukturer, för vuxna som inte ser vårt ojämställda samhälle som ett problem. För vuxna som stoppar huvudet i sanden och tycker att allt är bra som det är. Som tycker att allt som har med flickor att göra är fjolligt och som tycker det är viktigt att pojkar lär sig att vara män. Män som inte kan prata, som inte visar känslor. Som våldtar, som slår och som tar livet av sig. Som känner sig ensamma men aldrig lärt sig att vårda relationer.

Jag skriver alltid om jämställdhet och feminism. En del tycker att det är problematiskt. För mig är det hoppfullt. För jag vet att saker och ting förändras hela tiden. Men aldrig av sig självt. Aldrig av tiden i sig, utan av människor som kämpar.

Jag vill att min lilla fyraåring och hans systrar ska få alla möjligheter i framtiden. Jag kommer aldrig att ge upp. De ska få växa upp i ett samhälle som för varje dag närmar sig målet.

Jämställdhet. Jämlikhet. Kärlek som inte har gränser.

Våra barns  liv och framtid ska inte få avgöras på grund av deras kön.

Feminism
                             
30 juni, 2016
3 comments

En mans rättighet

inte alla

Det är en sak jag måste skriva om. En av de här obekväma grejerna ni vet.

Det handlar om sex, sexualitet och romantiserad monogami. Det handlar som vanligt om kön och makt. För att tala klartext. Jag pratar otrohet, prostitution, objektifiering och sexuell exploatering av kvinnor generellt.

Nu kan jag föreställa mig hur ni tänker (”Men inte min Calle” ”Han skulle aldrig” ”Vi har ju nyss fått barn” ”Han älskar mig” ”Fan heller” ”Han är ju normal inte som andra män” ”osv” ). Ja det är helt ok att tänka så. Jag kan inte tvinga någon att förhålla sig till det här.

Men det finns statistik som talar sitt tydliga språk.

Ungefär var åttonde svensk man har gått till en prostituerad. Han är väldigt sällan en ensam, utstött och lite sexsugen man. Han är däremot väldigt ofta gift eller sammanboende med en kvinna. Han har jobb, han har inte alltför sällan små barn hemma. En familj som han säkert älskar men inte tillräckligt mycket för att lägga sina djupt inrotade patriarkala beteenden på hyllan. Objektifiering och makt. Att köpa det en vill ha.

En mans rättighet.

När kvinnor som jobbar med att sälja sex berättar om männen som är kunder så finns det ofta en samstämmighet i att det inte är utslagna, ensamma (eller funktionshindrade som det ibland framställs) utan tvärtom: Män med livspussel, VAB och stabila relationer. Bland de här kvinnorna, så skulle det jag säger nu inte vara någon nyhet, de förhåller sig till faktumet dagligen. Och jag har hört/läst intervjuer där även kvinnor som jobbar med att sälja sex framför en sorg (ilska, bitterhet) över att vi alla lever i den bluffen. Att män uppenbarligen har missförstått det som kan kallas en överenskommelse eller ett löfte. Att romantik som den beskrivs, som den skrivs och pratas, som den normativt förstås, också är en del av källan till att förtrycket kan fortgå.

Ingen vill ju se.

När det gäller otrohet så är det självklart smärtsamt både för kvinnor och män som blir utsatta. Att uppleva svek och lögner gör otroligt ont. Men även här finns det så många lager av ojämställdhet. I heterorelationer där kvinnor är gravida, föder barn, inte alltför sällan får både kropp och psyke sönderslitet. Så får det helt andra konsekvenser när mannen i förhållandet är otrogen.

Trots allt är kvinnor i mycket högre utsträckning föräldralediga, ekonomiskt och känslomässigt beroende av sina män. Otrohet som uppdagas när hon har fött familjens barn blir extra svårt för kvinnor, som redan är utsatta, att hantera.

Att överhuvudtaget överleva.

Och igen, män påverkas av att bli föräldrar, men det är en milsvid skillnad att bli en ”mamma” och att bli en ”pappa”. Som nybliven mamma handlar det om amning, läckande bröst, blödningar, hormonstormar, ansvarstagande, ensamhet när pappan går tillbaka till heltidsjobb efter 10 dagar. För en kvinna som blir förälder handlar det om att ge upp sin autonomi, att ge till någon annan (barnet) utan att få. Och det har vi tränats för och förstått under hela vårt liv. Barnen/barnet är vårt ansvar.

Det är liksom inget val, det är en premiss som hela vårt samhälle bygger på.

För honom, som är uppväxt i ett samhälle där han lärt sig att objektifiera och sexualisera kvinnor sedan barnsben är det inte lika självklart att en del av föräldrablivandet handlar om att isolera sig med en bebis. För honom handlar det om att ­_eventuellt_ ta en del av ansvaret.

Eller inte särskilt mycket alls. Kan ju vara roligare att göra annat.

Som att vara ute och träffa kompisar. Ligga med någon annan. Spela dator dygnet runt. Köpa en tjej. Åka på resor. Hänga med grabbarna. Ta en öl. Träna lite extra. Porrsurfa. Jobba övertid. Göra karriär.

Att vara man och kvinna i dagens samhälle är inte samma sak.

Vi behöver förstå det för att också kunna jobba med förändring.

Och som vanligt: Inte alla män. Men tyvärr på tok för många.

Män och maskulinitet
                                                                 
29 juni, 2016
16 comments

Detta är en lögn beställd av genusfittor. //Mikael-man nr.18

spindelnät

SCB, Statistiska centralbyrån delar mycket bra information. Som till exempel den här informationen ”Olika inkomst för lika utbildning” artikeln belyser dagsaktuell statistisk som visar att kvinnor  fem år efter examen i genomsnitt har ungefär 25 procent lägre arbetsinkomst än män som läst en lika lång utbildning. I introt till artikeln ges bland annat förklaringen att det främst beror på att kvinnodominerade utbildningar leder till låga inkomster. Men det lyfts även fram statistik som visar att kvinnor tjänar mindre än män även bland personer som läst exakt samma utbildning.

I artikeln lyfts en mängd andra faktorer också fram, som att kvinnor i högre utsträckning är hemma med barn, jobbar deltid, vabbar.

Ni vet de klassiska strukturella problemen är det gäller kön i vårt samhälle.

Alla de här  faktorerna: Att kvinnor tar hand om hem& barn. Att kvinnor lönediskrimineras. Att arbetsmarknaden är oerhört könssegrerad och att det som män traditionellt och i nutid pysslat med värderas högre.

Leder bland annat till att:  Män tjänar mer pengar under en livstid. SCB pratar om grupper och om stora strukturella problem. Pengar är en oerhört konkret maktfaktor. Det är ett klassamhälle baserat på kön. Ni är med? Och så tänker vi såhär:

DAGS ATT GÖRA NÅGOT ÅT SAKEN VA? Vi föreställer oss hur alla svenska (jämställda och härliga) män fundera över vad kan vi göra? Vad kan jag göra? Är inte det här orättvist? Eller åtminstone kanske de suckar över morgonkaffet och säger att nästa generation nog kan hantera strukturell diskriminering och orättvisor på ett bättre sätt.

Hahahahahahahaha jag skojar. Nu ska ni få veta hur män reagerar när någon (i det här fallet SCB) ens vågar viska ordet: (ojämställt).

Helt vanligt kommentarsfält SCB:

Oseriöst av SCB att försöka skapa opinion. //Ludvig-man nr.1

Om kvinnor slutade tro på lögnen att de får lägre lön om de är kvinnor så skulle de garanterat få upp sina löner. //Glenn-man nr.2

Kan någon med säkerhet tala om för mej vilken summa man räknar på. //Börje-man nr.3

Man kan inte jämföra olika löner olika utbildningar , ty den som studerat mer än i 5 minuter vet att kraven mellan tex Bibliotekarie o tekn fysiker är avgrundsdjup . Olika löner lika utbildning borde vara kriminellt ! //Johan-man nr.4

Beror på bransch, prestation, etc. Börja mäta prestation så vi en gång för alla blir av med denna sjuka jämställdhets diskussion. // Per Stefan- man nr.5

Aldrig hört talas eller varit på ett jobb där det är olika lön för olika kön. Om det ena könet tjänar mindre skulle vi väl BARA ha kvinnor eller män på en arbetsplats. Kan bero på att mer män är karriärsgalen och väljer andra jobb. Finns ju låg/hög avlönade utbildningar med samma längd på utbildningen. //Mikael-man nr.6

Vilken chock att en systemvetare har mer i lön än en förskollärare? Men vi kan köra på att lönen ska vara likadan oavsett vilket yrke det gäller, statligt, kommunalt eller vad som helst

Lenin och Stalin hade nog förespråkat ngt liknande //Rikard-man nr.7

Jag är väldigt intresserad, men jag tror inte dessa variablar är med:
* yrke
* arbetad tid
* arbetad tid per dag
* mamma/pappaledig
* position inom sitt yrke
* arbetad övertid överlag
(Som i sin tur leder till visat engagemang samt ställa upp för företaget)
* Engageman
* 48% av män ber om högre lön vid löneförhandlig
Medan endast 28% av kvinnorna ber om högre lön vid förhandling.

Har säkerligen missat ganska mycket, men det är nästintill omöjligt att göra en studie med allt detta inräknat i ekvationerna. Det har gjorts några, där man kommer fram till att den riktiga löneskillnaden är runt 1-3%, och den kallas ”den oförklarlige löneskillnade” för det finns ingen riktig variabel som förklarar varför. Men troligtvis variablar som inte går att mäta, t.ex. personlighet.
Sann jämnställdhet kan ENDAST byggas på grunden till sanningen //Tim-man nr.8

Fast var det inte do eller någon som gjorde en undersökning om detta och märkte att skillnanden inte var speciellt stor när man räknade timlön eftersom män snittade på 26 timmar mer i månaden? Sen är inte högre utbildning någon form av garanti för mer lön, lönen baseras fortfarande på tillgång och efterfrågan precis som alltid. //Dennis-man nr.9

Spännande, spelar du bara korkad eller är du så pass efter att du inte förstår vad en analogi är eller hur man kännetecknar den? Och att sjukavdelningar runt om i Sverige stänger låter spännande! Har du lust länka till några artiklar där det här händer i privat sektor? Eller inte gäller under vissa specifika perioder? //Dennis svar till kvinna

Och att man har läst samma, eller lika lång utbildning betyder att man efter utbildningen gör samma arbete? //Daniel-man nr.10

När sedan blev utbildning med samma längd, en lika dan utbildning?

Så en utbildning som Förskolelärare jämförs med en utbildning som elektronikingenjör eftersom båda utbildningarna på pappret är 180hp. Att den ena utbildningen inkluderar praktik, och den andra exkluderar. Den ena utbildningen har bara grundläggande behörighetskrav, medan den andra har nästan fulla behörighetskrav. Den ena utbildningen kräver att man pluggar dag som natt, tentor, rapporter och labbar, medan den andra ger gott om utrymme för att fika.

Sedan säger SCB att utbildningarna är lika… Nej de är de inte. Om utbildningarna nu är så lika, varför väljer då inte kvinnor utbildningarna som ger höst lön?

Seriöst. : Det är ingen gåta för folk som går ut gymnasiet att ingenjörer tjänar mer än förskolelärare. //Mattias-man nr.11

Då jag har jobbat på ett par vårdinrättningar så vet jag hur pass mycket sjuksköterskor jobbar. Framförallt är det en enorm överskattning av sin egen arbetsinsats väldigt vanligt. Jag tror inte, JAG VET. //Mer av Mattias

Varför väljer kvinnor då jobb med lägre lön? //Magnus-man nr.12

SCB, varför redovisar ni inte den troligtvis intressantaste analysen: Vad är inkomstskillnaden mellan könen när statistiskt justerad för annat som bevisligen påverkar inkomsten (tänker främst på hur mycket vi faktiskt arbetar). Den här ofärdiga analysen missleder debatten.

Bevisligen känner ni till detta (ni nämner det t.o.m. i er text) men gör inte den självklara analysen. Varför? // John-man nr.13

Varför denna flumkommentar Maria? Med hög sannolikhet är det ett mycket komplext samspel mellan skillnader i socialisering och underliggande biologiska skillnader som besvarar din första fråga. Din andra fråga är bara ett falskt försök att reducera ner denna komplexitet till, hör och häpna, att män generellt skulle vara mer ekonomiskt själviska.

Här är dock ämnet presumptivt orättvis inkomst trots samma utbildning, med tydligt fokus på kön från SCB. Den intressanta – och faktiskt besvarbara frågan – är då om det faktiskt är orättvist eller inte mellan könen på den punkten, och SCB lämnar en ofärdig analys som istället för att bringa klarhet göder genuskrigandet. //Mer av John när han bemöter kvinna som funderar över faktorn föräldraledighet

Ni har inte tänkt på att det kan handla om INDIVIDUELLA val, så som deltid, mer ledigt etc? //Linus-man nr.15

Sara, det står inkomst. Lär dig skillnaden på lön och inkomst.

Birgitta: Myt? Jag ser gärna en källa på det. //Mer av Linus, han svarar kvinnor i kommentarsfältet.

Inte för att vara sån men vissa saker här är bara för dumma för att lämnas obesvarade.. män och kvinnor är olika. De tänker olika, de är bra på olika saker och de skiljer sig åt biologiskt.
Nervtrådarna i hjärnan hos en man är inte likadant kopplade som hos en kvinna, samt att kropparna skiljer sig åt när det gäller muskelmassa osv. Enligt studier av hjärnan så är mäns hjärnor kopplade på ett sätt som gör att vi har bättre förutsättningar när det gäller logiskt tänkande, matematik, koordination osv. Kvinnor å andra sidan har bättre förutsättningar än män när det gäller sociala färdigheter, språk, empati osv. Detta är naturligtvis generaliserat och visst finns det många som är duktiga inom allt möjligt oavsett om man är man eller kvinna. //Stefan-man nr.16

Men nu gör du ju kvinnan till offer under samhällets struktur. Det är ju det jag försöker förklara att man inte ska hamna i. Varje person måste sätta upp sina krav på tillvaron och anpassa sina handlingar efter det. Ingen människa kan säga att någon annan har tvingat dem att ta en lön, ett jobb, ett liv. Det är val man gör dag för dag som påverkar hur livet ser ut och det är ett ansvar man har själv. Har någon gett en person för lite lön så är det ju för att den personen accepterat den lönen. //Magnus-man nr.17

Detta är en lögn beställd av genusfittor. //Mikael-man nr.18

Sedan har jag aldrig hört att man betalar för utbildningens längd… varför skulle man göra det? Man betalar efter tillgång och efterfrågan, och finns det för många bibliotekarier, ja, då är inte lönen så hög. Har man problem med lönen i ett kvinnodominerat yrke – välj då ett mansdominerat! //Bengt-Erik-man nr.19

Tack för den Bengt-Erik och alla ni andra 18 män! Ni har verkligen hjälpt oss att se hur kompakt motståndet kvinnor möter varje dag ser ut.

Vad vi än säger vad vi än gör. Vad vi än känner och hur vi än försöker. Så är ni där. Och säger:

NEJ! Det är fel. NEJ! Du hittar på. NEJ! Jag tror inte. JAG VET. (citat Mattias-man nr.11).

Män och maskulinitet
                                            
23 juni, 2016
0 comment

Män som offer och män som tar ansvar

dimma

Läser den här krönikan av Henrik Torehammar och tänker att de där männen förlorar så mycket på vägen. Förmågan att se kvinnor som vänner, jämlikar, människor. Förmågan att reflektera över sig själv i relation till andra. Förmågan till empati, omsorg och kärlek. De ser på sig själva som offer och i någon mån är de naturligtvis också det. För en rigid och stereotyp mansroll, som bygger på avståndstagande och makt.

Jag ägnar inte så mycket tankar och energi åt de där männen. Jag gläds snarare åt alla de initiativ som vuxit fram på senare år som Män för jämställdhet, Huskurage och Under kevlaret för att nämna några.

Det finns så många människor (av alla kön) som vill ta ansvar för vårt gemensamma samhälle. Som vill förändra. Jag tror på oss.

Nu blir det en liten midsommarpaus här på bloggen.

Men nästa vecka är jag tillbaka. Med fredagsfrågan på temat projektledarrollen i familjen och andra ämnen. Som alltid med fokus på jämställdhet.  Jag håller också på och planerar för höstens föreläsningar. Kommer att göra en 90 minuters föreläsning på temat ”jämställda relationer” tänkte börja köra en liten testomgång med ett fåtal ställen för att se hur stort intresset är. Om du har tankar om att det skulle finnas ett extra stort intresse i just din stad, maila eller kommentera gärna förslag!

Ha det fint och hoppas ni får en underbar midsommar!

 

 

 

Män och maskulinitet
                                   
22 juni, 2016
10 comments

Feminismens syfte och begränsningar

disk

Idag tänkte jag skriva lite om min syn på feminism. Ni är ju ändå så sjukt svårflörtade. (Men näe bara skit i att kommentera då vettja… hehe jag är inte alls bitter ;))

En av de saker jag funderat på är feminismen generellt, hur viktig den är för att kunna uppnå jämställdhet. Och hur mångfacetterad den kan vara när vi dessutom adderar en intersektionell analys.

Men jag känner också en oro över att en del verkar tro att feminism är någon slags Messias som inte BARA ska vara ett verktyg för att nå jämställdhet, utan ett verktyg för att uppnå ALLT!

Eftersom feminister ofta är benägna att lyssna på, och försöka förstå, historier av förtryck, ofta kanske har förstått betydelsen av att inte ta tolkningsföreträde i miljöer där privilegier gör dig till en del av förtrycket, och helt enkelt inte vill vara samma slags douchebags som antifeminister eller jämställdister så finns också en fara att vi glömmer bort grundpremissen. Det vill säga, feminism som ett verktyg för att nå JÄMSTÄLLDHET

[jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Jämställdhet är närbesläktat med jämlikhet. Medan jämlikhet rör alla människors lika värde är jämställdhet emellertid förbehållet förhållandet mellan könen.]

Jämställdhet ligger alltså i förtrycket mellan könen, det strukturella förtryck som innebär att män som GRUPP (obs!) förtrycker kvinnor som grupp. Det finns också speciella utmaningar med just förtrycket mellan könen, dels är män/kvinnor ungefär 50/50 (jag skriver ungefär för det finns också en hel del människor som inte identifierar sig med de binära könen) dels lever många i heterosexuella förhållanden, dvs. med individer ur den förtryckande gruppen.

Det dilemmat, att vi lever nära, och faktiskt älskar de individer som ingår i strukturen som förtrycker oss gör det hela än mer komplicerat. Men även om vi inte är heterosexuella, även om vi inte definierar oss som man eller kvinna så påverkas vi av att män som grupp genom historien och nu totalt har dominerat hela vårt samhälle, vår värld. Den patriarkala maktordningen finns ju alltid närvarande, även när dimensioner som klass, etnicitet, sexualitet tas med i analysen. Den skär genom allt.

Och det får vi inte glömma bort.

I vår iver att lyssna på alla individer får vi inte glömma grunden, att det är ett strukturellt förtryck vi pratar om. Om det försvinner på vägen är vi inne i ett så ultraliberalt superindividualistiskt tänk att vi lika gärna kan slänga all kamp mot strukturer på soptippen. Jag är så otroligt medveten om hur många människor som lider och kämpar på med sina liv så gott de kan. Lidandet, sorgerna, förlusterna, ilskan, skammen är inte kopplat till vare sig kön eller någon annan dimension.

Vi är alla människor.

Men tillbaka till feminismen. Den är i grunden alltså bara ett verktyg för att minska ojämställdhet mellan könen. Hur vi använder oss av och förstår det verktyget  kommer naturligtvis att påverkas av en mängd andra faktorer, som vart vi är födda, vad vi har upplevt, vilka andra förtryckande strukturer vi måste förhålla oss till. Jag tror inte att det alltid går att vara överens, jag märker hur de andra förtryckande strukturerna ibland verkligen ställer till det. När någon pratar om betydelsen av färger på kläder, raljerar om ”idioterna som klär sina barn i små könsuniformer” så skymtas ofta också ett illa dolt klassförakt upp till ytan. Men samtidigt så är könsuniformerna oerhört problematiskt för alla som inte vill eller kan passa in i den binära, statiska uppdelningen av kön.

Det är komplicerat, jag påstår absolut inte något annat, och jag älskar att feminismen är dynamisk, levande och mångfacetterad. Men den löser inte alla problem.

Det är inte syftet och har aldrig varit.

Feminism
                                            
1 … 3 4 5 6
Om