Jag läste en debattartikel häromdagen som väckte en del tankar. Inte så mycket ilska utan mer uppriktig förvåning över att en till synes välutbildad person uttalar sig om frågor som han uppenbarligen har ganska dålig koll på (jag skulle skämmas, men det är väl en annan sak, jag är inte en manlig psykiater och har kanske tränats in i (eller föddes jag sån?) att tänka mig för och ha ordentligt på fötterna innan jag ens öppnar munnen).

Redan rubriken är en klassiker och ett evigt debattämne, ni vet:

”Låt pojkar få vara pojkar och flickor få vara flickor”

Den där raden väcker frågor som vad exakt betyder det att en ”pojke ska få vara pojke”? Att en ”flicka ska vara flicka”? När jag hör det där får jag idéer och tankar där jag ser pojkar i rader med blå, små uniformer och välsnaggat hår. De leker bara med bilar, traktorer och de tycker om att skrika, brottas och slåss. I den andra raden står flickorna, i rosa små klänningar, med prydliga flätor och gulliga små dockor i sina vagnar. De viskar och fnittrar och tittar blygt ner i golvet ner någon tilltalar dem.

Jag vet inte hur mycket ni umgås med barn eller hänger i miljöer där barn vistas, men den här fantasin om barn som prydligt etiketterade efter två väsensskilda och evigt separerade kön har den överhuvudtaget existerat någonstans utom just i en särartsbiologistisk dröm?

***

Den andra frågan är om artikelförfattaren bara pratar om det som definieras som biologiskt kön? (Fast det gör han uppenbarligen inte för han nämner också ”manliga beteenden och uttryck”).

Hur som helst så behöver vi förhålla oss till en nutida och hyfsat modern definition version av kön för att överhuvudtaget ha någon trovärdighet i frågan, alltså kan vi inte prata om om kön som någon Graysk version där ”män är från Mars och kvinnor från Venus”. Det är så förenklat och felaktigt att vi antagligen får bättre information om personlighet och kön genom att läsa ett tre raders horoskop i en kvällstidning.

En hyfsat modern och uppdaterad version av kön kan se ut ungefär såhär:

• Biologiskt kön

Definieras utifrån inre och yttre könsorgan, könskromosomer och hormonnivåer. Biologiskt kön är inte bara två, utan bör ses som en skala där ingen är helt ’man’ eller helt ’kvinna’. All information om biologiskt kön går inte att få genom att se på en kropp, utan vilket biologiskt kön en har är en bedömning som läkare gör.

• Juridiskt kön

Det kön som står registrerat i folkbokföringen, i pass eller legitimation. Juridiskt kön framgår i Sverige också av näst sista siffran i personnumret. Alla barn som föds i Sverige tilldelas ett av två juridiska kön, baserat på deras biologiska kön.

• Könsidentitet

En persons självupplevda kön, det vill säga det kön man känner sig som (kvinna, ickebinär, man, transperson osv). Det biologiska och juridiska könet behöver inte säga någonting om en persons könsidentitet.

• Könsuttryck

Hur en person uttrycker sitt kön genom attribut som socialt, kulturellt och historiskt förknippas med könstillhörighet. Det kan vara sådant som kläder, frisyrer, kroppsspråk, socialt beteende med mera.

***

Det är inte helt tydligt vad artikelförfattaren egentligen pratar om? Han hänvisar till naturvetenskap och intar ståndpunkten att naturen & biologin styr allt och för min del får folk tro på vad de vill.

Men! Då blir det ju jättekonstigt att i samma andetag påstå att barn på ett enkelt sätt kan indoktrineras*

* läras upp, instrueras, politiskt påverkas, hjärntvättas

Det är verkligen mycket motsägelsefullt? Att något  som är determinerat och absolut förutbestämt tydligen så _otroligt_ lätt ändå kan påverkas? Någon som förstår hur det går ihop?

Jag undrar vidare om artikelförfattaren läst sammanställningen som hans egna kollegor publicerade tidigare i våras? Där det som fastslås med säkerhet är att utvecklingen av könsidentitet inte är fullständigt känd. Det finns fortfarande för många frågetecken för att kunna uttala sig tvärsäkert. Däremot finns det förstås hypoteser kring varför könsdysfori, icke-binär könsidentitet och generellt könsatypiska beteenden ökar över hela världen just nu. Det kan ju absolut vara någon genetisk förändring som hela världen genomgått samtidigt, men väldigt, väldigt många lutar nog snarare åt att minskad stigmatisering, diskriminering och patologiserande gör att människor överhuvudtaget har möjlighet att få vara som de är och har ett utrymme att sätta ord på det.

***

Men egentligen är för mig den stora frågan vad han egentligen vill med sin debattartikel? Artikelförfattaren verkar väldigt arg/irriterad rädd för att social påverkan ska förändra det som han med envishet påstår inte går att påverka (nu får jag en fantasi om hur han vaknar på natten kallsvettig och ångestfylld efter mardrömmar om hur de där prydliga raderna med barn blandas ihop!!)

Jag tror personligen, och det är kanske taskigt, att David inte gillar ämnen som historia, samhällsvetenskap, genusvetenskap, postmoderna teorier. Jag är ju ingen psykoanalytiker men om jag vore det skulle jag kanske misstänka att han kanske är rädd för sådant som han inte riktigt vet något om? Det där okända och farliga som vi människor genom årtusenden lärt oss att akta oss för. Men som sagt jag är inte psykoanalytiker utan en helt vanlig psykolog som de senaste 15 åren jobbat dagligen med att förstå mänsklig psykologi, beteenden, språk och kön.

Jag är också otroligt nyfiken av mig och skulle gärna fråga David vart han tycker att gränsen ska gå?

Ska tjejer få spela hockey och fotboll? Får de vara intresserade av traktorer? Hjärntvättade jag mina döttrar när de så himla gärna ville brottas och jag lät dem göra det? Får tjejer bära byxor? Ha kort hår? Får pojkar vara ointresserada av sport? Är det ok för dem att lägga pärlplattor? Är det hjärntvätt att låta pojkar ha kläder med valfria färger? Är det religiös och galen genusindoktrinering att inte tycka att det är ok med utagerande och våldsamma beteenden hos barn oavsett kön? Hur ska vi få vanligt folk att sluta hålla på och hjärntvätta varandra och sina barn hela tiden? Ska vi ha mallar och strikta lagar för att se till att föräldrar inte råkar experimentera med sina barn? Ska vi med hjälp av föräldraauktoritet som artikelförfattaren åker runt i landet och föreläser om se till att hela den här förlorade generationen av barn och ungdomar återupprättar de prydliga raderna?

Eller kan det vara så enkelt att den här artikeln är skriven av doktor stenålder och att hur högt han än skriker så är hans omoderna och förlegade synsätt, på samma sätt som dinosaurierna, en utdöende art.