Vi är inte jämställda. Vi är inte nöjda. Vi tänker inte vara tysta. Vi kommer aldrig att ge upp.

Så länge våra systrar inte får tala fritt, så länge våra arbetsinsatser värderas lägre, så länge våra kroppar utnyttjas för att män tycker sig ha rätt till dem, så länge våra barn tvingas in i snäva könsroller utan möjlighet att utvecklas så som de själva vill, så länge våra transsyskon knappt får existera, så länge vi fortfarande får skylla oss själva om vi bli våldtagna, så länge vi blir sjuka av att leva i relationer med män.

Vi är inte jämställda.

Så länge makten tillhör några få, så länge män fortsätter att lyfta män, så länge våra mödrar knappt kan leva på sina pensioner, så länge vi mördas av män som säger sig älska oss, så länge vi inte får arbeta heltid fastän vi kan och vill, så länge vi aldrig haft en kvinnlig statsminister, så länge vi insjuknar av att vi brytt oss för mycket, så länge våra systrar utnyttjas som krigsbyten och kidnappas och våldtas i konflikter, så länge en del straffas för vem de älskar.

Vi är inte nöjda.

Så länge vår ohälsa ignoreras och förminskas, så länge vi måste knyta våra nävar runt nycklarna i fickan när vi går ensamma, så länge vi översköljs av näthat så fort vi tar plats, så länge vi anses vara hysteriska när vi (med all rätt) blir arga, så länge våra unga systrar gifts bort, könsstympas och säljs, så länge våra kroppar recenseras och bedöms utifrån den manliga blicken, så länge det är en förlust att födas som kvinna.

Vi tänker inte vara tysta.

Allt hör ihop, det är en röd tråd som löper genom historien. Ett förtryck vävs ihop med ett annat och vi behöver nysta i varje del, samtidigt, för att kunna förändra. Och vet ni vad? Det behöver vi vara många för att göra, det är ett arbete som aldrig blir klart. Vi krossar patriarkatet med ett ord och en handling i taget, och när vi behöver vila gör vi det i vetskapen om att ingen människa är en ö. Vi kämpar tillsammans för att göra solidaritet till något mer än bara ett slitet ord. Rörelsen som startades långt före vi föddes kommer också att pågå långt efter vår död.

Idag är en bra dag att påminna oss om varför vi gör det. Alla de andra dagarna pågår slitet.
Vi kommer aldrig att ge upp.

// Irja och Sandra.