Ett litet tips till män i juletider
Nu är det snart jul. Högtiden då kvinnor går på knäna och män passivt tittar på.
***
Sällan blir traditionella könsroller och ojämställda mönster så tydliga som just vid högtider.
Någon ”smart” snubbe kom på att kvinnor alltid ska vara så ”himla duktiga” och har på tok för mycket ”inre krav” och om de bara lärde sig tagga ner och säga nej så skulle problemet med julstressen vara ur världen. Hahahahahahahahahaha.
Tillåt mig presentera julen när kvinnor ”lärde sig” att säga nej:
Jag vet inte hur det känns för er. Men för att få en hyfsat trevlig jul känns det väl snarare som att i en familj med två vuxna är det nog bättre om ”någon” insåg att delat ansvar är dubbelt så trevligt. Om alla bara säger nej hela tiden så blir det inte mycket kvar av sådant som vi människor ändå tenderar att gilla (trivsel, mys, gemenskap och glädjen i att faktiskt aktivt ha gjort något för någon annan).
En mycket klok kvinna och forskare sa en gång att hon skämdes över att de för flera år sedan haft träning/behandling med utmattade kvinnor som gick ut på att de skulle sluta ta hand om andra. De skulle lära sig att säga nej. (Nej jag vill inte städa, tvätta, handla mat, laga mat, leta efter saker, hjälpa barn med läxor, sätta upp gardiner, tända ljus, torka av bordet, rensa ur gammal mat ur kylen, påminna barn om läxor, påminna män om att ”hjälpa till”, plocka upp saker från golvet, bära tidningar till pappersinsamlingen, hälsa på min gamla mamma, skjutsa barn till träningar, plocka fram den vackra julduken, komma ihåg att lämna in lappar om ledighet, skruva fast dörrhandtag som lossnat, bädda sängen, byta sängkläder, rensa ur garderoben, städa igen, tvätta igen, vika och lägga på rätt ställe, handla och laga mat igen……. and so it goes on.)
Hon berättade också att all forskning visar på motsatsen, människor mår som bäst när de gör prosociala beteenden.
Alltså ger omsorg, tar ansvar och omsätter ord som empati och omtanke i praktiken.
Om några av oss (statistiskt sett kvinnor) ska börja säga nej och vi fortfarande vill leva i en någorlunda trivsam miljö (som många trots allt verkar uppskatta) så behöver andra (statistiskt sett män) aktivt kliva fram och säga:
”JA! Jag har funderat på det här med jul, min kära vän och partner. Jag har till och med gjort en lista där vi fördelar ansvaret och allt som behövs göras för att julen ska bli bra. Känns det här ok för dig? Ska vi stryka eller lägga till något?”
Jag tycker att det här skulle vara ett så mycket BÄTTRE och mer relevant förslag.
Smarte stressforskarsnubben borde ha tänkt på det här INNAN han som vanligt använde ord som gör ojämställdhet till kvinnors individuella problem.