GÄSTINLÄGG skribent Irja Berntson.

“Men måste du vara så känslig? Vad du överreagerar! Ingen i hela världen bryr sig om det där lika mycket som du!”
Så gott som alla kvinnor som lever i en heterorelation har någon gång tänkt tanken, ja vad tusan är det för fel på MIG? Varför ser jag hela tiden det han inte ser, varför bryr jag mig mer om dessa saker, är jag verkligen överdrivet noggrann/pedant/tjatig? Och visst, alla individer är olika och har olika krav och behov och ofta har kvinnor i större utsträckning uppfostrats att ta ansvar och hålla ordning. Men när en tar en titt på hur det ser ut hemma hos par så finns där ofta ett mönster; han beter sig på icke önskvärt vis, hon kritiserar beteendet, han vänder det emot henne så att hon känner sig gnällig, tjatig, galen.

Fenomenet kallas gaslighting och är en härskarteknik, som ibland även benämns som psykisk misshandel. Låter det hårt? Well, om du befinner dig i ett sammanhang där dina känslor och behov ständigt beskrivs som överdrivna, orimliga och onödiga, då mår du snart ganska dåligt. Och här kommer disclaimern som är kutym i alla feministiska uttalanden för att undvika en shitstorm: Tycker jag att alla män som vill att partners sänker kraven utövar gaslighting och därmed är misshandlare? Nej, såklart inte, men om vi inte ser på beteendet som del av en struktur så missar vi en faktor av den bristande jämställdheten i hemmet.

Själva ordet gaslighting kommer från filmen Gasljus (engelska: Gaslight) från 1944. Ingrid Bergman, som oscarbelönades för rollen, spelar en arvtagerska vars man försöker få henne förklarad sinnessjuk och inspärrad på mentalsjukhus. Genom att manipulera hennes omgivning och hävda att hon endast inbillar sig saker driver han henne sakta men säkert in i galenskap.

Grundprincipen för gaslighting är att en person handlar (eller underlåter att handla) på något sätt som skapar en reaktion hos den andre. Reaktionen kan vara till exempel ilska, sorg eller frustration. När reaktionen uppstår, försöker personen som orsakat den att få ‘offret’ att känna sig obekvämt och osäkert med sin egen reaktion genom att hävda och bete sig som att ‘offrets’ känslor är irrationella och onormala. Ett annat klassiskt exempel på gaslighting är att undvika ansvar för sina egna handlingar genom att skylla på ‘offrets’ uppfattning av den; “jag är ledsen om du uppfattade det jag gjorde som dumt”. Detta märks till exempel ofta i officiella personers så kallade pudlar, där uttalas sällan en ursäkt för den egna handlingen utan enbart att andra uppenbarligen inte förmådde förstå intentionen, hur luddig den än må vara. Ett ‘sorry, but not sorry helt enkelt.

Att vilja ducka ansvar och förneka något dumt vi råkat säga eller göra är ytterst mänskligt och har nog hänt de allra flesta, men det här handlar såklart om systematisering. När det blir en del av kommunikationen. Och det är tyvärr väldigt, väldigt vanligt. Och så börjar kvinnan tvivla. På sig själv, sina känslor och på sina behov. Mannen, som är den som genom sina handlingar – eller icke-handlingar – orsakat situationen, sitter med trumf på hand och hon backar och förminskar sig själv för att inte orsaka mer obehag. För vem vill vara en gnatkärring?

Så, hur vet du då att du utsätts för gaslighting? Några tecken kan vara att du ständigt tvivlar på dig själv och ifrågasätter dina känslor och behov, du ställer dig ofta frågan ‘är det jag som är överkänslig?’, det är alltid du som ber om ursäkt (‘förlåt för att jag blev sur/upprörd när du….’) och du börjar låta bli att ta upp saker som irriterar dig/påverkar dig negativt för du orkar inte bli utsatt för beskyllning om gnäll och tjat.

Genom att ha den insikten i ryggen att det ÄR en välkänd härskarteknik, kan du inte bara genomskåda gaslightaren utan även skydda dig från den. Vänd argumenten tillbaka: “Det blir väldigt svårt att utveckla relationen när du inte tar mina känslor på allvar”. Om det sedan kan bli en konstruktiv diskussion om parternas skilda behov eller vad det nu kan handla om, är det ju toppen, men låt det inte stanna vid att det är fel på dig som reagerar. En systematisk gaslightare har byggt upp ett ypperligt försvar, men nu är det dags att genomskåda och belysa det, förhoppningsvis öppnar det upp helt nya möjligheter för en jämställd kommunikation!

I stunder av tvivel, minns Rihannas bevingade ord: “Never underestimate a man’s ability to make you feel guilty for his mistakes.”