Att två personer ska leva tillsammans under samma tak och att den ena ska utnyttja den andra, det är ju motsatsen till kärlek. Man behöver prata om det utifrån temat rättvisa, säger Sandra Lindström.

Att vara den som tar mest ansvar för hem och familj är krävande. Dels tar allt det praktiska arbetet tid, men ansvaret tar även psykisk kraft. Och en hel del arbete syns inte ens. Det handlar om projektledarrollen och all planering som faktiskt behövs för att vardagslivet ska rulla på. Allt från att veta när barnen behöver nya kläder till att hålla koll på när sotaren ska komma. 
– Vi har en slags romantisk bild av hur livet tillsammans med en annan människa ska vara och att allt arbete som ska göras i vardagen ska lösas på ett magiskt sätt. Att vi ska kunna fördela och veta vad som ska göras utan att prata om det. Så skulle man ju inte göra på en arbetsplats, där vet alla vilka arbetsuppgifter de har, säger psykologen Sandra Lindström, som driver ”Jämställd vardag” och föreläser om den ojämställda stressen. 

Blev intervjuad i Expressen Hälsoliv på temat jämställdhet i relationer.

Sen hände det som inte alltför sällan händer när jag skriver om vikten av att försöka leva schysst, jämställt och rättvist med sin partner.

Så jag skrev ett svar.

Jag brukar ibland dagdrömma om att kunna sitta och pyssla med lite ditt och datt, inte känna något som helst ansvar för någonting, och att min partner har koll på allt (hela tiden) och frågar mig:
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
“Sandra orkar du sticka och handla? Jag har redan planerat, gjort en lista och fixar middagen. Tänkte att jag kan dammsuga, tvätta och ta hand om barnen under tiden du är på affären. Känns det ok för dig?”
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Och jag bara:
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
“Ja men SJÄLVKLART gör jag det. Inga problem vännen! Puss puss.”
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
OBS VIKTIGT! I den här dagdrömmen ingår också att _alla_ tycker att jag är en härlig, skön och glad tjej och att min partner är himla lyckligt lottad som har en sådan JÄMSTÄLLD FRU.

Jag tänker på hur illa livet i det här samhället gör kvinnor.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Jag tänker också att det enda sättet att vända på den här spiralen är att hitta styrka i varandra. Vi måste organisera oss och hitta rimligare sätt att prata och tänka än att ständigt komma fram till att det är ”vårt eget fel”. Även om vi inte kan förändra hela samhället från en dag till en annan så kan vi ändra vårt förhållningssätt.Vi kan hitta bättre förklaringsmodeller:
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Sådana som ger oss styrka istället för självhat. Som ger oss kamplust istället för skam. 
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
En sak till om det obetalda arbetet och att det ENDA RIMLIGA självklart är att dela på bördorna och ansvaret. 
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Om du märker att du lever med en blodigel snarare än en partner. Att människan som påstår sig älska dig fullständigt skiter i era överenskommelser och inte visar minsta vilja till att göra ett rättvist liv tillsammans kanske det kan hjälpa dig att ta ett rationellt beslut:
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Fortsätta leva med den här själviska idioten och göra allt själv – Eller dags att lämna?
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Och, om lämna inte är ett alternativ, så är det hög tid att du åtminstone slutar skuldbelägga dig själv och lägger SKAMMEN DÄR DEN HÖR HEMMA, dvs hos den part som INTE tänker göra sin del av ansvaret och låtsas att det är fine. 
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Det är aldrig ditt fel. Oavsett vad man säger.  
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Jag vill att du ska veta det och du ska veta att jag vet. Du är inte ensam. ❤️?

Att göra överenskommelser kring det obetalda arbetet är viktigt:
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Dels handlar det om ren pragmatism, alltså oavsett vad folk tycker om att fördela arbetet i hemmet, så kommer det att vara hundra gånger lättare om alla vet som vad som behövs göras, när och hur.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
MEN överenskommelserna handlar också väldigt mycket om att synliggöra motståndsstrategier. För tyvärr kan framförallt män i gemensamma hem och relationer fortfarande använda sig av en viss typ av sägningar som kvinnor ALDRIG skulle komma undan med.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Ni vet hur det kan låta när en man “glömt” att plocka undan, byta blöjor, gå ut med hunden, bädda sängen, sortera tvätten, hålla koll på födelsedagarna:
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
“Men det visste jag inte, hur skulle jag kunna veta…?”
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
“Oj det hade jag glömt bort….”
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
“Jag förstod inte att det var SÅ HIMLA VIKTIGT (för dig). Sorry för fan.”
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
De tydliga överenskommelserna handlar, utöver det praktiska, om att förstöra de här klassiska och normativa motståndstrategierna. För nej, det är inte bara en olycklig slump att så många män inte såg, inte visste, inte förstod eller glömde gång på gång. (Det är så ojämställdhet görs i praktiken.) När en gemensam och uttalad överenskommelse bryts blir det mycket svårare att använda sig av de här sägningarna. Har en och samma person glömt något mer än två gånger så är det dags att hitta strategier för att lösa problemet istället för att fortsätta med meningslösa ursäkter. ??‍♂️