15 49.0138 8.38624 none 0 both 0 4000 1 0 horizontal https://www.jamstalldvardag.se 300 4000 -

11 mars, 2018
2 comments

Tänk om män fungerar annorlunda

 

Jag tycker att det är så himla roligt att Jonas är lite dragen på lördagskvällen och tänker till runt sin favoritblogg, nej jag menar hatblogg, nej favorit .. äsch han lägger i alla fall tid på att läsa den och det är mer än de flesta gör. Tack för det Jonte.

Hur som helst så skriver Jonas mycket ”citat-tecken” och lyfter tänkvärda funderingar av typen:

”TÄNK OM MÄN FUNGERAR ANNORLUNDA?!”

Ja tänk om Jonas. Vad ska vi göra då? Vad vill du göra? Alltså. Förutom att  läsa feministbloggar och vara lite dragen och skriva kommentarer sena lördagsnätter?

Vad drömmer du om? Hur ser dina visioner ut? Vart vill du nå?

Jag bara undrar. Jag bara undrar. Om ”mitt” recept inte fungerar. Vad gör vi då?

Feminism    Livet    Män och maskulinitet
12 januari, 2018
4 comments

Tystnaden & smärtan

-24 grader.

Det är märkligt hur tyst allting blir när kylan tar över. Som att till och med ljuden fryser bort. I tystnaden blir knarret av skorna mot snön det enda som hörs. Den korta stunden som krävs för att ta av sig vantarna och dra fram kameran får konsekvenser som känns. Smärta.

Men den är övergående. Som tur är.

Inte som tystnaden som allt för länge har legat över vårt gemensamma samhälle.

Inte som smärtan över allt lidande som osynliggjorts under så lång tid.

En av de saker som gör allra mest ont med vårt ojämställda samhälle är att män någonstans på vägen till vuxna människor sakta men säkert lär sig att objektifiera och dehumanisera kvinnor.

Hur de lär sig att tänka att vissa människor är en vara. Ett ting. Någonting som är till för att användas. Köpas. För deras höga nöjes skull. Länsstyrelsen i fyra län här i norra Sverige släppte en rapport om prostitution för några veckor sedan. Där kunde bland annat det här läsas:

”Den allra vanligaste åldern hos dessa personer var mellan 21 och 24 år. Siffrorna bekräftas av informanterna då de i sitt arbete främst haft kontakt med kvinnor i 20–25 års ålder.

Några som inte syns i siffrorna är utsatta barn och ungdomar. Informanterna berättar att de arbetat med fall där den utsatta misstänks vara under 18 år och att det vid era tillfällen nns misstanke om att kvinnorna i annonser/ profiler har lägre ålder än den angivna. Länsstyrelsens kartläggning från 2016 visar också på flera fall där ensamkommande flyktingbarn misstänks vara utsatta. Informanterna tar upp att efterfrågan är stor på så unga tjejer som möjligt, samtidigt som annonsörerna vet om att det är riskabelt att i annonser skriva ut en lägre ålder än 18 år då polisen är extra uppmärksamma på brott mot barn.” (Läs hela rapporten här.)

Kan ni _på riktigt_ ta in att det finns män som har vuxit upp och någonstans på vägen lärt sig att det är ok, inte bara att köpa andra människor, utan också lärt sig att sexualisera och tända på så unga tjejer som det bara är möjligt? Utan att reflektera över hur galet och misogynt det är?

Kan ni förstå att de här männen inte är några utomjordingar utan att de går omkring bland oss som helt vanliga kollegor, kompisar, pappor, bröder, pojkvänner, sambos och makar. Det går inte att se vilka de är. Och de är inga monster. Det är helt vanliga pojkar som vuxit upp till män och lärt sig att det är ok att plåga, förnedra, köpa, knulla, njuta av makten att få göra vad som helst med en annan människa för att det ska kännas skönt i snoppen en liten stund.

Den smärtan går inte över.

Den tystnaden behöver bli till en orkan av ljud som inte går att ignorera.

Feminism    Livet    Män och maskulinitet
                       
2 januari, 2018
6 comments

Män som mår dåligt

Kvinnor som blir svårt sjuka i utmattning känner inte alltför sällan skuld och skam. Över att inte ha klarat av livet som en borde ha gjort. Eller över att inte längre kunna vara en tillräckligt god mamma, fru, kompis, relationsarbetare, kärleksknegare, städare, inredare, karriärist, vältränad, smart. etc. etc. etc.

Det finns oändliga möjligheter att med hjälp av lite internaliserat kvinnohat basha oss själva sönder och samman. Med både möjliga och helt omöjliga krav.

Män som mår dåligt pratar i radio om kollegor:

“Jag ska dra en yxa i fittan på Åsa Linderborg […] Jag ska munknulla ihjäl henne. Jag ska knulla henne tills hon kvävs. Och sen ska jag spruta henne i ansiktet när hon är död. Horan ska dö! […] Jag vill att hon ska sitta på en sådan där liten båt i Medelhavet och bli våldtagen medan hennes man tittar på.” (Kristoffer ”Kringlan” Svensson.)

Eller skriver på Twitter och funderar över sådana här saker:

”Jag tror kvinnans fitta är skön ungefär 15 minuter efter rigor mortis, förutsatt att hon är kåt medan man mördar henne.” ”Att kvinnor mest av allt är skräp är ingen åsikt jag har, det är livserfarenhet. Jag kan bevisa detta. Hänsynslösa självupptagna grisfittor.” (och så vidare… Jonas Inde.)

Eller går på fest och visar könet och kallar folk för ”horor & slampor.” (Anders Borg.)

Eller bara allmänt skriva, göra, tycka, känna och göra lite hur som helst. Lite överallt. Hemma. På jobbet. På krogen. På Facebook. På torget. I skolan. Det finns oändliga möjligheter att med hjälp av lite externaliserat kvinnohat skrika ut sina tankar så fort det tar ont inuti:

”Aj det tar ont, det värker i själen. Vad ska jag göra? Jo jag tänker på att döda och våldta kvinnor och så använder jag ordet fitta och/eller hora  JÄTTEMYCKET…” *Ångestlindring de luxe.)

Ja men alltså ni vet hur det är.

Den ojämställda stressen    Feminism    Män och maskulinitet
31 december, 2017
2 comments

Nu Krossar Vi Patriarkatet För Gott Nytt Års Skull

Nästa år har jag en massa mål, idéer och visioner. Men nummer 1 är som alltid:

KROSSA PATRIARKATET!!! Dag för dag. Steg för steg.

Och vet ni vad? Det finns ingen människa som är en ö. Alltså gör vi det tillsammans.

Kärlek & kamp. På återseende 2018.

Den ojämställda stressen    Feminism    Föräldraskap    Företagande och yrkesliv    Livet    Män och maskulinitet    Psykologi    Relationer
                                                                                            
30 december, 2017
2 comments

En helt vanlig morgon

Det är en lugn lördagmorgon. Hela familjen är samlad, barnen ligger i soffan och Johan sitter och skissar vid köksbordet.

Jag dricker kaffe och kollar lite bloggar.

Så läser jag det här inlägget av Krickelin (Kristin Lagerqvist). Det känns som ett slag i magen. Jag försöker säga något till Johan som sitter mittemot:

”Det är det här som gör mig så upprörd när folk skämtar om #metoo... rösten bryts och tårarna väller fram. Jag ursäktar mig och säger att jag är för upprörd för att kunna fortsätta. Går upp på övervåningen en stund. Sätter mig på sängen och gråter av ilska, frustration och sorg.

Jag tänker på det här. När jag skrev gårdagens inlägg. Hur män pratar om metoo i alla möjliga sammanhang utan att ha förstått någonting. De tror att det är samma sak  som att prata väder och vind eller vad de åt till middag. För de här männen är att prata om metoo ingenting mer än ord. Som någon slags intressant teori som ska diskuteras. De förstår inte hur många av oss som går omkring med PTSD-symptom, ångest och sorg. Väl dolda hemligheter och trauman av olika slag.

Hur den här hösten har gett hopp om förändring, för första gången i vårt samhälles historia. Men samtidigt rivit upp sår hos så många av oss.

Ärr som ni inte ser men som finns under våra kläder, i våra själar, i våra minnen och tankar även när vi gjort vårt bästa för att glömma.

Ärren som en får av att ha vuxit upp och av att leva som kvinna i det här samhället.

Kan ni förstå hur det känns att bearbeta och hantera det här och samtidigt höra någon på ett drygt och fullständigt känslokallt sätt säga:

”Det här med miitooo har blivit ganska överdrivet tycker JAG. Det går ju inte längre att skämta om någonting. Nu har min arbetskamrater börjat säga åt mig när jag pratar och skämtar i lunchrummet, det tycker jag är taskigt.”

Kan vi, och ni, tänka på tex Kristins upplevelser nästa gång ni hör något liknande:

”Kniven mot strupen. Kudden över ansiktet när sista andetaget dras. Telefonsladden virad runt strupen. Spela död. Enda sättet att överleva. Jag var åter där. Helt plötsligt var jag där – Ett liv jag flytt från i 18 år. Då det var det enda självklara – för att överleva. Fly och lägga fem år av daglig våldtäkt bakom mig.”

All styrka & kärlek till dig Krickelin som delar med dig. Du är inte ensam. Det är sådana här erfarenheter som vi bär med oss när vi hör er raljera i fikarummet, på krogen, hemma vid middagen, i FB-grupper, under utbildningsdagar. Faktiskt precis vart som helst. En del människor verkar inte ha några spärrar överhuvudtaget.

Jag bär med mig både egna och andras erfarenheter av våld, våldtäkter, sexuella övergrepp varje dag.

De finns där, som en del av mitt yrke, men också som en del av mitt egna liv och erfarenheter.

Jag har under många år funderat på hur det ens kan vara möjligt att ett samhälle kan ha en sådan mörk sida utan att det verkligen lyfts upp som ett samhällsproblem. Hur det är möjligt att låta kvinnojourerna leva på  ideellt engagemang istället för att vara statligt finansierade myndigheter. Hur män tycker att det är ok att betala för att våldta medmänniskor. Hur män kan betala för att sitta och titta på unga kvinnor som utsätts för extremt sexuellt våld och säga att det inte skadar någon. Hur kvinnor behandlas som varor och objekt. (Vilken kvinna ska du klicka in på i kväll, nr. 1, nr. 2, nr. 3, nr. 4 eller nr. 52? Hela nätet är en stor dagligvarubutik där kvinnor för er inte är mer än ett paket spagetti eller en mjölkliter.)

Jag är så tränad i att hålla god min och inte förstöra stämningen i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Jag hjälper män som inte klarar av att kommunicera genom att nicka, le och ställa följdfrågor på rätt ställen.

Nu får det fan vara nog med det.

Det här var en helt vanlig morgon, men ingenting är sig längre likt.

Feminism    Livet    Män och maskulinitet
                             
20 december, 2017
2 comments

Det är män som måste förändra sig

Jag var i Piteå och föreläste i måndagskväll. Supermysigt, vi höll till i en biosalong med popcornätande publik (!) haha det är då en kan känna sig som entertainment 4-real.

Tidigt på tisdagsmorgon blev jag sedan intervjuad av P4 Norrbotten, om den ojämställda stressen. Ni kan lyssna på klippet här.

Jag fick under intervjun en fråga: ”Om det är mäns eller kvinnor ansvar att fixa till ojämställdheten.” Jag sa det då och jag säger det nu:

DET ÄR MÄN SOM MÅSTE FÖRÄNDRA SIG!!

Ok? Är alla med på det eller är det någon som har invändningar? Hoppas inte.

Förresten så vill jag också utropa:

ÄNTLIGEN!

Angående förslag om förbättrad, förnyad och mer jämställd föräldraförsäkring.

Nu måste jag ut och fixa julgranen.

Den ojämställda stressen    Livet    Män och maskulinitet
26 november, 2017
2 comments

Kavla upp ärmarna & jobba på

Oj vilken aktivitet som pågår här inne på bloggen just nu.

Jag själv kämpar med min återhämtning genom att vara ute i skogen så mycket som möjligt med min kära pälsboll <3

Under helgen har över 100.000 personer klickat in här och läst mitt förra inlägg.

För mig som har skrivit om & jobbat med de här frågorna (sexuellt våld & trakasserier samt sexism & objektifiering som en av grundbultarna i det patriarkala förtrycket) i många års tid blir det så uppenbart hur kort det kollektiva minnet ibland verkar vara? Hur oerhört få personer som överhuvudtaget velat beröra de här frågorna. Hur okunskapen fortfarande regerar.

Hur människor, ofta av rädsla och obehag, snarare än av elakhet fortsätter slåss med näbbar och klor för att upprätthålla vårt tysta samhällskontrakt:

[Tig. Bär skammen inom dig. Berätta inte. Det skadar. Män kan bli ledsna om de får höra oss säga det här. Män som blir ledsna och sårade kan fort bli farliga män. Vårt samhälle bygger på att kvinnor inte aktivt och verbalt gör motstånd. Vi ska skämmas. Varför prata om det här överhuvudtaget. Osv. Aka tystnadskulturen.]

I februari det här året spelade jag in det här korta klippet i relation till de oerhört sexistiska kort som helt obekymrat såldes i en ICA-butik:

 

Det är här vi behöver börja jobbet. Med jargongen, det sexistiska snacket & skämtandet. Samt normaliseringen av detsamma. Om jag skulle gå ut och och säga:

”Våldtäkter är dåliga.”

Så finns det i princip ingen som skulle ropa:

”Nähädu Sandra! Våldtäkter är bra!”

Eller hur? Men ingen föds till våldtäktsman.

Vi behöver jobba med här frågorna genom att se oss runt i vår EGEN vardag. Vår egen miljö. Med andra glasögon och sedan aktivt jobba med frågorna långt, långt, långt innan någon blir sexuellt trakasserad på sin arbetsplats. Blir dödad i sitt hem. Tvingas förhålla sig till synen på kvinnor som objekt i offentliga miljöer.

Nu kavlar vi upp ärmarna och fortsätter det här viktiga jobbet. Tillsammans.

Feminism    Män och maskulinitet    Psykologi
                                               
24 november, 2017
115 comments

Så himla märkligt att kvinnor inte gjort något åt saken tidigare

Angående #Metoo.

”Det är så himla MÄRKLIGT att kvinnor inte har sagt ifrån/ anmält eller gjort något åt saken tidigare?”

Någon som hört den kommentaren eller liknande senaste tiden? Jag tänkte istället för att implodera av ilska, vara pedagogisk, och påminna om hur det ser ut i det här samhället och hur saker aldrig är svartvita utan så komplexa att det nästan är omöjligt att greppa.

Någon som minns Linnea 14 år? Som blev våldtagen av sin skolkamrat Oskar på en skoltoalett. Som anmälde. Minns ni om reaktionen blev så här:

”Åh så himla bra gjort Linnea! Vad modig du är & så viktigt att anmäla våldtäkter!!”

Nej ni kan inte minnas det eftersom det som hände var det här:

Linnea förlorade sina vänner och vuxenvärlden vände henne ryggen. Rykten började florera i samhället där Linnea bodde. Rykten som sa att Linnea ljög och att Oskar var oskyldig. Men Oskar var skyldig och blev dömd för våldtäkt. Det fanns liksom ingen tvekan så här berättade Oskar själv i de inledande polisförhören:

”Han säger att Linnea bad honom att sluta fem eller sex gånger, men att han ändå satte sig på hennes armar för att hon inte skulle kunna komma loss, och att han bände upp hennes käke för att tvinga henne till oralsex.

Ur förhöret med Oskar:
– Jag började onanera och så sköt jag ju satsen i ansiktet på henne. Sen efter det så släppte jag henne.

Polisen: Kan du bedöma hur många gånger hon sa sluta?
– Fem gånger kanske, fem-sex gånger, säger Oskar.”

***

Vad hände då? Minns ni?  Sa folk:

”Åh så himla bra gjort Linnea! Vad modig du är & så viktigt att anmäla våldtäkter!!”

Nej det hände inte. Det som hände var det här:

Över 2000 personer skrev på ett upprop för att fria honom och på Facebook bildades en grupp med över 4000 medlemmar som bland annat skrev de här sakerna om Linnea:

”Fyfan för äckliga fjortisluder som vill ha pengar och uppmärksamhet.”

”Det är sånt här som gör att jag skäms över att vara tjej. Att anmäla någon bara för att hämnas tyder på enorma psykiska problem. Hon borde få psykvård.”

Ok. Det var en liten påminnelse om hur ”enkelt” och ”lättvindigt” det är att anmäla för våldtäkt. I det här fallet för OVANLIGHETENS skull med en våldtäktsman som till och med erkänt. Läs mer om Bjästafallet här.

I vanliga fall frias ju våldtäktsmän för att de inte:

  1. Förstår ett nej. De kanske trodde att det var ett rollspel. (Hon skrek ”Nej!” och ”Sluta!” men han tänkte att hon ville ha lite ”dominanssex” så han körde på ändå.)
  2. Förstår ett nej. De kanske trodde att hon var  blyg. (Allmänt känd som ”Flaskvåldtäkten”. Tre män våldtog en ung kvinna med en vinflaska tills hon började blöda. Hennes försök att streta emot tolkades av rätten och männen som att hon var ”blyg & lite tveksam”.)
  3. Har koll på ålder. De kanske trodde att hon var äldre. (Han var 27 år och hon var 13 år. Han friades på grund av att hennes kropp ansågs ”välutvecklad för hennes ålder” så han KUNDE JU INTE VETA. Tänk på det nästa gång ni vill handla snus och behöver visa leg. Att våldta trettonåringar utan att ha koll på deras ålder är tydligen ok i det här samhället men inte att sälja snus till någon som är minderårig.)
  4. Förstod att hon var paralyserad av skräck (Han trodde att hon sov när han våldtog henne och om HON HADE SOVIT  och inte drabbats av frozen fright så hade han kunnat dömas.)

Ok. Och nu har vi BARA pratat de grövsta brotten. Om våldtäktskulturens yttersta konsekvenser.

Om vi istället funderar ett varv på sexismen som omger oss hela tiden. Tafs, kränkningar, olämpliga skämt, olämpliga närmanden.

VARFÖR SÄGER INTE KVINNOR IFRÅN? SÄTTER GRÄNSER?

I maj 2016 hände det här på akuten i mitt närområde. En kvinnlig polis anmäler en läkare. Såhär beskriver polisen vad läkaren sagt till den våldsutsatta kvinnan:

”Så han har slagit dig med en flaska så att du har fått tre bulor? Han nöjde sig med det? Då var han ju ganska måttlig.”

Polisen upplever att läkaren har en nedvärderande ton mot kvinnan, som upplever situationen som obehaglig. Hon upplever även att läkaren sitter för nära kvinnan, som han satt sig framför med benen i en v-formation runt henne.

Polisen som närvarar vid läkarundersökningen skriver i en premomoria att hon tänkte: ”Det här händer inte. En läkare talar inte på det här sättet till en kvinna som i två års tid varit utsatt för våld och kränkningar.”

Så här svarar sedan läkaren på anmälan i en intervju i vår lokaltidning Norran:

Det handlar om ditt bemötande. Du säger ”Då var han ju ganska måttlig.”

– Det finns väl en vänlig ironi i den kommentaren, hon har en buckla på huvudet och jag skulle ta reda på vad det berodde på.

Polisen upplevde det inte som vänligt.

– Nej, men poliskvinnan var en idiot. Jag har åratals erfarenhet av arbete med utsatta människor, inte minst flyktingar. Jag gör mig inte lustig i onödan, det handlar om att knyta mänsklig kontakt. Den här flickan förstod inte ens vad hon gjorde där, det var polisen som släpat dit henne.

Många ser nog poliser som trovärdiga vittnen.

– Den här poliskvinnan var dyngkorkad tänkte jag. Varför sa hon inget i undersökningsrummet? Man måste sitta nära och ha ögonkontakt, inte minst för att få veta om hon ljuger.

Har du lätt för att reta upp folk?

– Inte jag, de ska fan inte vara i närheten av mig när jag jobbar. Vid akuten ses distriktsläkarna som springpojkar som ska utföra jobb åt dem.

[…]

Du ser ingen poäng i att vara extra försiktig med en våldsutsatt kvinna?

(Nu reser sig Roger Karlsson från sitt skrivbord, drar sin stol närmare reportern så att de sitter mitt mot varandra. Han drar med kraft reporterns stol mot sig så att deras ansikten är nära.)

– Så här nära måste man sitta när man gör en undersökning.

Du är ganska stor i jämförelse med mig. Om jag var en våldsutsatt kvinna skulle jag säkert uppleva det här som hotfullt. Ska inte du som läkare ta hänsyn till sådant?

– Det är väl inte mitt fel, ska du lägga det ansvaret på mig? Då får hon väl ta det till det feministiska partiet. Jag tog stor hänsyn i det här fallet. (Läs hela reportaget här).

***

Vad händer med den här läkaren?

  1. Han blir tagen ur tjänst med omedelbar verkan.
  2. Han blir av med sin legitimation.
  3. Alla anser det självklart att en sådan här man inte ska jobba i närheten av människor.

Nej det händer inte. Den här manliga läkaren är typ den enda läkaren de har i det lilla samhället Jörn. Så de vill ha kvar honom. Hur skulle ni göra? Ingen läkare alls där ni bor eller en galen sexistläkare? Svaret är fan inte självklart. Eller om ni säger att det är självklart har ni aldrig bott i glesbygd och stått inför det valet. Han jobbade hur som helst kvar i flera år efter det här tillfället.

Alla vet. Ingen gör något. Eller jo några höjer sina röster. Flera anmäler för andra typer av övertramp. Men samhället sanktionerar och underlättar för läkare som begår fel efter fel eftersom de anses vara helt ovärderliga och oersättliga.

***

På vuxenpsykiatrin här i Skellefteå fanns det också en läkare när jag jobbade. Han hade något slags tvångsmässigt behov av att tafsa på kvinnliga kollegor. Jag tror att det snackades med honom om att han ”inte skulle göra så”. Men vad jag vet hände inte mycket mer. Ni vet det är ju så himla svårt att ersätta läkare. Skötaren som skrev lite mindre positivt om sin arbetsgivare på Facebook fick dock avsked med omedelbar verkan.

Det ÄR skillnad på person och person.

Jag är med i en FB-grupp för psykologer och jag vet att några av er läser här. Tänkte bara berätta lite som berör vår yrkeskår.

När jag läste på psykologiska institutionen i Umeå (åren 2004-2009) dominerades den där korridoren av så mycket sexism och vidrig kultur att det inte ens går att förstå att det är sant. Det var ett gäng manliga doktorander som var helt gränslösa och andra äldre manliga lärarkollegor som höll dem om ryggen.

Allt det här som pågick urartade till sist totalt på en gemensam fest med studenter & lärare.

Det begicks både grova verbala övertramp & sexuella trakasserier på festen.

MEN VARFÖR SÄGER INTE KVINNOR NÅGOT? ANMÄLER? BLABLABLA.

Det gjorde flera stycken efter den här festen. Pratade med institutionsansvariga, försökte få till en förändring och konsekvenser. Resultatet: Inte mycket.

Jag kollade i går kväll på nätet vilken personal som är kvar . Och många av de där männen sitter fortfarande tryggt i den där korridoren. Kanske pratar om #Metoo och hur förskräckligt det är. Om journalister, kändisar, kulturpersonligheter och anda ställen där de verkar ha problem.

Kontenta av det här sjuuuukt långa inlägget:

När kvinnor har försökt lyfta, anmäla, påpeka och förändra så har ALDRIG konsekvensen blivit hyllningar & tacksamhet utan snarare hot & hat. Förakt & social utstötning. Fått en stämpel som galen, omöjlig att jobba med.

Vi pratar om en samhällsnorm, en struktur och ett tyst kontrakt som ALLA påverkas av. Så sluta för fan att kasta sten i glashus.

Våldtäktskulturen och den patriarkala logiken gör att ingen kvinna någonsin kan vinna.

Feminism    Livet    Män och maskulinitet
                                   
21 november, 2017
4 comments

Män som sparar på ord

Det är något med män som sparar på ord som vore de små guldklimpar. De gömmer dem djupt ner i fickan och har inte i onödan tänkt dela med sig av dem till någon annan.

Det är deras rikedom. Deras privilegium.

Och så blir kvinnor till sambandscentraler. Projektledare och logistikansvariga.

Fy fan vad jobbigt & otacksamt det jobbet är:

”Hur tänker du runt middagen?” ”Hur tänker du runt kalaset på fredag?” Hur tänker du runt [insert valfritt.]”

Mannen: ”Varför behöver du veta det?”

Ok varför behöver en person som bor under samma tak veta hur dagens logistik ska lösas?

Varför behöver det överhuvudtaget pratas i en familj där miljoner små detaljer & vardagsdilemman behöver fixas varje dag. Året runt.

Därför att det är schysst. Därför att om du till exempel förmedlar:

”Jag har planerat & tänkt igenom vad vi ska äta till middag. När jag ska handla & laga den samtidigt som barnen ska tas om hand. Lunchen ställas fram & stökas bort. Hunden rastas & matas. Jag tänker att vi gör så här, det blir praktiskt & smidigt för alla i familjen. Känns det ok för dig?”

Då när du gör det. Då lyfter du ansvarsbördan & stressen från den andre personens axlar.

Då kan den andre parten slippa ägna energi & tankekraft åt just den programpunkten på det eviga slitet. Att ta hänsyn till andras behov är så viktigt när vi ska organisera ett gemensamt liv. Det handlar inte om att ta fram en dammsugare och pliktskyldigt dra den ett varv runt huset. Det handlar om att samtidigt fundera över om det just nu finns annat som är högre prioriterat.

Det handlar om att fråga upp och ta ansvar inte bara för sitt eget utan också för övriga i familjen. Det handlar om att ingen av oss är tankeläsare. Om disken står kvar på bordet. Om ingen aktivt tagit upp frågan om maten. Om ingen ringt och bokat tid hos tandläkaren. Så är det helt omöjligt för någon i din närhet att veta att du tänkte:

”Jag gör det där sen.”

Män som suckar. Himlar med ögonen. Pressar fram ett ansträngt svar när det gäller helt normala vardagsfrågor.

Bara skärp er. Orden tar inte slut.

Det är faktiskt tvärtom. Ju mer du tränar på att verbalisera. Ta ansvar. Projektleda.

Desto bättre blir du på det.

Den ojämställda stressen    Män och maskulinitet    Relationer
                                            
20 november, 2017
3 comments

Lyckan i att skotta snö

Måndag morgon. Känns lite som lugnet efter stormen.

I går morse träffade jag den här vackra älgen när jag var ute med Chili. Hon låg och vilade på stigen med sina två kalvar och när jag kom så reste hon sig snabbt.

Gav mig en blick och vände sedan och sprang in i skogen.

I går så republicerade jag dagen till ära den gamla klassikern ”Vardagstips till män” på min FB-sida. Den blir alltid populär. Jag & Johan har pratat om att göra en print av den och sälja. (Det har ju vissa som Calle redan gjort ;)). Det skulle vara kul om folk kunde sätta den på kylskåpet som en påminnelse. Om att förtryck & ojämställdhet, motstånd och härskartekniker i det gemensamma hemmet faktiskt är motsatsen till kärlek.

Som vanligt dyker det i samband med att jag skriver om de traditionellt kvinnliga ansvarsområdena upp människor som oroar sig över de traditionellt manliga ansvarsområdena och hur orättvist det är att jag inte pratar om vem som ska:

  1. Ta hand om bilen.
  2. Göra utomhussysslor (skotta & klippa gräsmattor m.m).

Vet inte hur det är för er, men här i vår familj har jag tagit över allt som har med bilen att göra och eftersom vi bor i ett hus på landet så skottar jag också ganska mycket snö nu på vintern. Jag skulle lätt kunna sköta om 10 bilar, besiktning och däckbyten. Det skulle ALDRIG kunna jämföras med det djävulska sisyfosarbete [trälgöra, evighetsgöra] som det innebär att städa, plocka undan, bädda sängar, tvätta och SAMTIDIGT fundera på vad ungarna ska äta till lunch eller middag. Ta hand om en bebis dygnet runt.  Ja men alltså ni vet? Den som på riktigt pratar om att ta hand om en bil på något sätt skulle kunna jämföras med det här har uppenbarligen aldrig någonsin varit tvungen att rodda hela hem & familjeprojektet AB.

Alternativt inte fattat hur blåst den är som gått på myten att det är SVÅRT och TIDSKRÄVANDE och TRÅKIGT att ta hand om bilen. Det är hur enkelt som helst. Jag råder er alla att byta ut till exempel tvätten i en trebarnsfamilj mot bilomhändertagandet.

Att gå ut & skotta snö efter middagen istället för att plocka bort från bordet, plocka i och ur diskmaskinen, torka av bordet, göra matlådor och SAMTIDIGT avvärja tredje världskriget mellan barnen samt svara på frågor om vart det finns rena byxor är för övrigt RENA HIMMELRIKET.

Älskar att skotta snö. Motion, utomhusvistelse & mindfulness i ett.

Den ojämställda stressen    Feminism    Livet    Män och maskulinitet    Relationer
1 … 3 4 5 … 9
Om