I går så var det julbak för hela slanten. Jag är delaktig genom att äta deg och titta på. Johan och barnen är de som levererar det färdiga resultatet. För er som inte redan vet det kan jag berätta att december är en av min favoritmånader på året och att julmys är ungefär lika viktigt som syret jag andas.. hahaha ja jag vet det är lite sjukt och det är ok att titulera mig som julfanatiker.

***

Gårdagens ämne lockade fram en manskommentar som gjorde min poäng övertydlig, genom att jämföra prostitution med att köra taxi. Det förstår väl alla att det är precis likvärdiga yrkesverksamheter, att köra bil är ju sjukt stigmatiserat i dessa tider av miljötänk. Äh nu raljerar jag igen. Det stör mig bara att folk låtsas vara mer korkade än de är för att försöka lägga fram helt poänglösa poänger. Och så är det i 97% av fallen män som gör det. Jag funderar (kanske lite för ofta) på hur det går till när pojkar/ män lär sig alla de här osmickrande beteenden som de uppenbarligen lyckas harva sig fram med genom livet ganska succesfully? Jag tänker också att det finns vissa klassiska ”mansbeteenden” som kan vara ganska bra ibland (till exempel att tro att någon är intresserad av dig och det du säger, ett visst mått av autonomi och självständighet) men i övrigt känns det bara som att de mer traditionellt ”kvinnliga” beteendena är det som håller ihop hela vårt samhälle (relationsbyggande, empati, omtanke om andra, fundera och agera utifrån andras behov och inte bara sina egna, ta hand om hem och barn osv osv).

Jag vet att flera av er som läser är med mig på spåret att det är viktigare att uppvärdera och synliggöra beteenden som traditionellt sett nedvärderats och osynliggjorts (pga kopplingen till femininitet) snarare än att försöka få alla människor att agera enligt det normativa idealet. Ibland brukar jag tänka på vilket fruktansvärt vidrigt samhälle vi skulle få om alla agerade enligt traditionell, stereotyp mansroll. Jag har ju hört män berätta om till exempel arbetsplatser där ingen ens hälsar på morgonen, ingen frågar hur du mår eller om dina barn. Bara ett genuint ointresse. Ingen orkar diska ur sin kaffekopp eller bry sig om svärmar av bananflugor i köket. Samtalen är inga samtal utan bara en räcka monologer.

Det är inte konstigt att män mår så himla dåligt, super och tar livet av sig i högre utsträckning än kvinnor. Den där värdelösa stereotypa mansrollen är ju så mycket motsatsen till…. liv.

Glädje, intresse, nyfikenhet. Vänskap och relationer. Att stanna upp och bara titta på människor omkring dig.

Se snöflingorna falla på marken, känna doften av nybakade bullar och krama om dina barn.

Jag är 100% säker på att alla människor, oavsett kön skulle få ett bättre liv i ett jämställt och jämlikt samhälle. Den övertygelsen är anledningen till att jag skriver, idag också.