Är genuint glad över att allt fler börjar förstå vad prostitution faktiskt handlar om. Och vad det INTE handlar om, som till exempel att:

1. Se till att mäns enorma och omättbara behov av andra att använda människor som sexvaror tillfredsställs (passa er flickor, om vi inte har de ”andra kvinnorna” kommer vi att börja våldta utan urskiljning).
2. Att stackars utstötte, ledsne och i princip supersnälla Nisse också måste ”få ha sex”. (Stackars utstötte Nisse har knappast råd, dessutom är män som köper ofta både småbarnsfäder och i relationer. Lusten att få förnedra, äga och göra exakt vad en vill fungerar ju inte alltid med människor som en ser på som just… en människa).

Sven-Axel Månsson, professor emeritus i socialt arbete, skriver klokt och nyanserat om frågan här.

Han sätter fingret på det som är och alltid har varit prostitutionens kärna: Det manliga privilegiet, att objektifiera och tycka sig kunna äga kvinnor och deras kroppar. (Nej det kan de inte, deras patriarkala tankevärld är en av det här samhällets mest vidriga konstruktioner).

Jag blir så fruktansvärt förbannad på män(niskor) som rycker till försvar för prostitution och låtsas att det handlar om helt andra saker, som att en bara har en så himla härlig sexualliberal syn på världen. Som att det är taskigt mot kvinnor (och andra utsatta) att kritisera mäns syn på rätten att köpa sex. Jag säger det nu och en gång för alla:

Er föraktar jag mest av alla.

Ni som låtsas att ni egentligen för någon annans talan (”Ja ALLTSÅ jag gillar inte prostitution men…).

Er påhittade värld där alla män(niskor) är goda, enhörningar och regnbågar och romantiska föreställningar a la Moulin Rouge är på riktigt.

Det är ett enormt svek. Det är ett sätt att legalisera och upprätthålla manlighetens allra mest destruktiva sidor, tron att vissa människor är till salu och andra inte. Tron att det någonsin kan komma något gott ur slaveri och förtryck.

Tron att det går att fortsätta på det här sättet.