Avsnitt 11 – Grattis för fan
Ja men hörni gänget, då var avsnitt 11 här!
Och säg för sjutton gubbar inte grattis på Internationella kvinnodagen till Johanna för då går hon i taket. Jag pratar lite om min feministiska resa, hästar och fördelen med att snöa in på saker. Måste också nämna att jag försöker leva efter Ediths Södergrans ord ”Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.”
Vill ni veta mer så får ni helt enkelt lyssna.
PÖSS & KRAM. <3
-2 Comments-
Jag lyssnade på första halvan imorse (min pendling är ett halvt avsnit i vardera riktning, ungefär) och en sak jag tänkte på var när ni pratade om makt. Att det inte är ”gå och byt blöja, kvinna!” utan en kontinuerlig process.
När en pratar om barn (föräldrapenning, VAB och vardaglig tillsyn) så faller det sig väldigt ofta att män aktivt tar hand om barn medan kvinnor passivt gör det. Det märks i det privata, men också i att FP ”minsann inte ska kvoteras, vi ska inte tvinga män att vara hemma”. För att män kan aktivt göra valet att vara hemma, medan kvinnor passivt gör det för att ”någon” måste göra det. Samma med VAB. Och ofta samma med sysslor och hobbies, män förväntas kunna lämna huset (fysiskt och/eller psykiskt) medan kvinnor förväntas att alltid ha med barnen eller i alla fall kunna släppa det hon håller på med.
Jaja, en tanke ni väckte hos mig på skogsvägarna i Skåne i morse.
Ja men exakt så är det ju Helena! Normer gör att exakt samma val tolkas väldigt olika (beroende på tex könet) hos den som utför handlingarna/ valen. Hoppas du gillade och har hunnit lyssna på andra halvan också 😀