Alltså ni är helt underbara. Jag tycker så mycket om er. Ni som läser. Kloka, omtänksamma och vänliga människor. Jag är så stolt över att ni vill vara här med mig. Ta del av mina tankar & reflektioner över vardagens dilemman, svårigheter och glädjeämnen.

Tack för att ni ställde upp när jag bad om stöd.

När jag känner mig trött och ledsen igen så kan jag alltid återvända till all den  kärlek, omtanke och omsorg som ni gav mig under förra inlägget. Här och på FB. Många av er har också messat, mailat, PM:at eller hört av er på andra sätt. Jag är evigt tacksam.

Ville bara säga det.

Att vara feminist, kvinna och offentligt kritisera manssamhället och allt som kommer därtill innebär att tvingas vänja sig vid hot, hat och påhopp. Men det innebär också att få så mycket tillbaka. Utöver känslan att stå upp för rättvisa, stå upp för något som är viktigt för väldigt många fler än bara en själv. Så får jag också er. Ni som finns här bakom, framför och runt mig. Som tar emot mig när jag faller.

Avslutar med det här citatet som känns som mina egna ord, men som sagts och tänkts och känts av kvinnor som kämpat förut. Kvinnor som kämpar nu. Kvinnor som kommer att kämpa i framtiden. Som orkar bry sig. Som orkar vara obekväma för att någon måste vara det:

”Jag undrade alltid varför inte någon gjorde något åt det, tills jag insåg att JAG var någon.”

All kärlek <3