Att ALLTID vara den som stiger upp från filten
Jag råkade se den här lite ”tokroliga” länken på uppskattat.se:
”15 anledningar till att barn inte kan lämnas ensamma med sina pappor”, ni kan kolla här.
Jag tänkte inte fördjupa mig i varför folk tycker det är roligt med bebisar som förnedras och sedan fotas och läggs ut på sociala medier. Jag tänkte inte fördjupa mig i varför folk tycker det är roligt med män i rollen som mindre vetande eller som någon slags empatilösa monster. Jag tänkte inte alls fördjupa mig i folks sinne för humor. Smaken är som baken-delad höhö.
Nej jag är faktiskt mest intresserad av rubriken. Den säger så mycket om synen på föräldraskap. Den säger allt om mammor som den primära föräldern och pappor som någon som hjälper till.
Jag försöker föreställa mig exakt samma ”tokroliga” foton med rubriken:
”15 anledningar till att barn inte kan lämnas ensamma med sina mammor”.
Jag försöker föreställa mig ett samhälle där män tar hand om sina barn dag som natt. Som bär, tröstar, matar i en flera år lång evighetsspiral. Som oroar sig för om de ska våga lämna över det mest värdefulla och älskade till en annan människa- mamman. Hon som bara tar över ibland. När han behöver en liten stunds vila.
Så är det ju liksom inte. Föräldraskap är så sjukt ojämställt.
I förrgår var vi och badade. Bredvid oss satt två familjer. Fyra vuxna och några riktigt små barn. Ettåringen i den ena familjen var så gullig som bara ettåringar kan vara och drogs hela tiden ner mot vattnet. Föräldrarna hade koll och ropade, men naturligtvis bryr sig inte en ettåring om det. Vill ni veta vem i familjen som gång, på gång, på gång, på gång till slut var den som fick stiga upp från filten och stoppa ettåringen från att hinna fram till vattnet? (Hundratusenkronorsfrågan!!)
Mamman i familjen. Såklart.
Den här lilla detaljen mäts inte i någon statistik. Den här lilla detaljen kanske kan tyckas obetydlig. Men det är fan droppen som urholkar stenen.
Att ALLTID vara den som stiger upp från filten.
Jag skrev ett arbete om pappor i min examensuppsats på psykologprogrammet, i sammanfattningen står det såhär:
”Resultatet visar att pappornas föräldraskap, präglas av stort handlingsutrymme, flexibilitet och möjligheter att själva välja grad av delaktighet. Detta står i kontrast och relation till antaganden om moderskapets villkorslösa, ständigt närvarande föräldraskap.”
Se er omkring. Titta på familjer med små barn. De där små som måste vaktas hela tiden. Jag lovar att ni kommer att se den lite akademiska torra texten ovan, levas och göras i praktiken. Gång på gång.
Att ALLTID vara den som stiger upp från filten. Det är höjden av ojämställt föräldraskap.
-12 Comments-
Jättebra text! Om en dessutom försöker uppnå jämställdhet även på denna nivå blir en extremt motarbetad av omgivningen. Jag och mina barns pappa har fått höra allt från att jag är lat till att han är kuvad. Det verkar vara otroligt svårt för människor att hantera pappor som är lika aktiva som mammor förväntas vara.
Tack Rebecca! Ja jag håller med, det är inte lätt att försöka leva jämställt i ett samhälle som bygger på så mycket ojämställdhet. Men helt klart värt det ändå, alternativet är inget alternativ helt enkelt 🙂
Mycket bra skrivet. Belöningen man får som ”jämställd förälder” är den bästa. Man får barn som har lika starka band till båda föräldrarna.
Tack Ronn! Ja så är det <3
Jag försöker få min sambo (pappan) att förstå det här. Men jag får alltid tillbaka att det är för att jag är mycket snabbare än han, han hinner inte reagera innan jag redan har gjort. Och när jag blir irriterad för att det alltid är jag som ”reser mig från filten” får jag höra att jag inte har något tålamod med den som inte är lika snabb som jag. Det blir som ett ”chicken race” där barnet kryper mot vattnet och jag försöker tåla mig så länge som möjligt för att ge honom chansen att resa sig…
Åh precis så!!! Känner igen mig på pricken!
Och detsamma till dig Sanna <3 (läs mitt svar till Josefin)
Josefin det kryper i mig av ilska när jag hör hur din sambo beter sig. Att vänta ut den andre och att vara passiv är en medveten maktstrategi, den som känner sig mest ansvarig (i 98% av fallen mammor) är inte beredd att vänta ut den andre. Hälsa din sambo från mig att han får skärpa sig 😉 Kram <3
Och de män som kliver upp från filten är sååå ”duktig”..
Eller hur Majsan… *suck*
Men de som alltid glöms bort är faktiskt de många pappor som bryr sig om sina barn, de som leker med dem, de som tar med dem på äventyr, de som badar MED dem och inte ligger på någon filt, de som läser god natt saga och de som serverar frukost.
Senast igår såg jag ett tio tal kvinnor ligga på filt och bättra på solbrännan medans pappor byggde sandslott och badade med sina barn. Jag och min fru byggde vi också och våra barn fick genast besök av ensamma nyfikna stackars barn vars föräldrar låg på filt och solade..
Hej Johan! Ja självklart finns det män som reser sig från filtar, leker med och nattar sina barn. Som är föräldrar helt enkelt. Jag tänker däremot att de papporna _sällan_ glöms bort utan istället oftast lyfts fram som väldigt ”bra pappor”. För kvinnor anses det liksom självklart att de ska ta ansvar. Det är i princip aldrig någon lyfter fram mammor som bryr sig om sina barn, leker med dem, tar dem på äventyr, badar med dem, läser godnattsaga, serverar frukost osv som särskilt bra mammor. De är mammor helt enkelt.
Jag lyfter dessutom ofta fram goda exempel, till exempel män/pappor som i olika sammanhang tar ansvar, vill förändra och faktiskt gör skillnad, så här är ni absolut inte heller bortglömda! Men vi kan inte bortse från att män statistiskt sett fortfarande har en bit kvar, att väldigt många känner igen sig i ”resa-sig-från-filten-exemplet” är ingen slump.
Jag tycker att det är jättebra att folk faktiskt börjar uppmärksamma hur det är, ser sig omkring på stranden, tittar på hur det är i sin egen relation, pratar med varandra om de här frågorna. Det är ett första steg till att inte normalisera att mammor per automatik bör eller ska ta mer ansvar. Hoppas att du håller med om det!