Läser den här krönikan av Henrik Torehammar och tänker att de där männen förlorar så mycket på vägen. Förmågan att se kvinnor som vänner, jämlikar, människor. Förmågan att reflektera över sig själv i relation till andra. Förmågan till empati, omsorg och kärlek. De ser på sig själva som offer och i någon mån är de naturligtvis också det. För en rigid och stereotyp mansroll, som bygger på avståndstagande och makt.

Jag ägnar inte så mycket tankar och energi åt de där männen. Jag gläds snarare åt alla de initiativ som vuxit fram på senare år som Män för jämställdhet, Huskurage och Under kevlaret för att nämna några.

Det finns så många människor (av alla kön) som vill ta ansvar för vårt gemensamma samhälle. Som vill förändra. Jag tror på oss.

Nu blir det en liten midsommarpaus här på bloggen.

Men nästa vecka är jag tillbaka. Med fredagsfrågan på temat projektledarrollen i familjen och andra ämnen. Som alltid med fokus på jämställdhet.  Jag håller också på och planerar för höstens föreläsningar. Kommer att göra en 90 minuters föreläsning på temat ”jämställda relationer” tänkte börja köra en liten testomgång med ett fåtal ställen för att se hur stort intresset är. Om du har tankar om att det skulle finnas ett extra stort intresse i just din stad, maila eller kommentera gärna förslag!

Ha det fint och hoppas ni får en underbar midsommar!