Idag ska jag bara vara hemma. I vårt gamla stökiga, slitna, kaosiga och helt underbara gamla trähus. Med människorna som jag älskar. Som jag blir galen på. Som jag inte vill vara utan. Som jag skulle gå genom eld och vatten för.

För att orka det måste jag också ta hand om mig själv. Vila. Få vara ensam.

Människor blir INTE sjuka av stress. Människor är byggda för att hantera stress.

Det som gör oss sjuka är inte stress utan det är bristen på återhämtning. Mellan alla de där stressiga stunderna måste vi få en chans att ladda batterierna. Men det är så lätt att prioritera ner sina egna behov till plats 234 på listan över allt som ska hinnas med.

I den här vansinniga samhällsekvationen som vi byggt oss själva.

[Prestera. Leverera. Förbättra. Konsumera.]

Vi har alla bara ett visst mått av resurser och vi har alla samma antal timmar på ett dygn. Den moderna människan med all sin klokskap har ändå ofta missat att vi inte kan jiddra hur mycket som helst med vår fysiska kropps grundläggande behov.

[Sova. Äta. Hitta en balans mellan krav/aktiviteter och återhämtning.]

När vi under för lång tid prioriterar bort de här livsnödvändiga behoven så gör våra kroppar det vi själva inte förmår.

[Sätter stopp. Stänger av. Strejkar.]

Min arbetsvecka har varit hektisk, rolig, intensiv.

Jag har lanserat datum för min första öppna föreläsning ”Den ojämställda stressen” som blir den  16/11 i Skellefteå.

Det känns så fantastiskt roligt. Att få göra det här. Som jag drömt om. Att få komma ut och prata om det här livsnödvändiga ämnet. Samhällsproblemet. Systemfelet. Att få en möjlighet prata om individen i strukturen och om strukturerna i individen. Det är viktigt.

Men nu behöver jag göra andra saker.

Som att gå ut och känna lukten av hösten.

För det är viktigare än allt annat. Just nu.