Hela den här ”Anders Borg blir full och förvandlas till frontallobsinkompetent sexist” är så obehaglig. Egentligen är inte det mest obehagliga att en man blir full och börjar agera ut kvinnohatande strukturer (tankar och föreställningar kopplat till makt och kön) i konkreta beteenden. Det händer ju, precis som de här manliga kommentarsfälten också säger, nästan alla (män) någon gång. Ironin i att det här är samma män som bara för någon vecka sedan:

”Nej vet ni vad MANS-FRI FESTIVAL så JÄVLA KRÄNKANDE!! Inte alla män. Bara män som är annorlunda (sjuka i huvudet på något sätt) och jag vill minsann få gå på kvinnofestival också!!”

[Som vanligt den berömda logiken]

Fast för mig är det här en samhällsdebatt. Ett tydligt exempel på hur strukturer och makt påverkar människor och individer. Något som män som grupp behöver ta till sig och förstå. Ni behöver sluta stoppa huvudet i sanden och se hur den bristande logiken är precis det som gör det så himla svårt att förändra. Nej Anna Kinberg Batra skulle inte ha kunnat göra det här. Hon hade säkert kunnat bli för full (om hon nu dricker) och gjort dumma grejer men det hade med nästan hundra procents säkerhet inte varit sexuella trakasserier, att visa sitt kön och kalla män för horor. Det är ett patriarkalt beteende som är exklusivt tillgängligt för män (”Alla har vi varit där” stämmer helt enkelt inte). Det är precis samma beteende som jag skrev om i förra inlägget. Att bli full och arg på krogen, fester och trakassera kvinnor, det är vardag. Män som påstår att de inte märkt något av det här borde fråga lite fler kvinnor i sin närhet. Eller läsa i Anders Borgs kommentarsfält med män som ryggdunkar tröstar och bekräftar att lite kvinnohat och sexuella trakasserier faktiskt förekommer hela tiden.

Allt det här är det som jag skriver om i den här bloggen. Vi lever i ett ojämställt samhälle. Det finns ingen miljö som är fri från strukturer, som påverkar oss vare sig vi vill det eller inte. Och jag känner ännu mer obehag för att det kommer så nära. På tok för nära. En fest helt nyligen. Någon blir för full och gör och säger saker som inte är ok. Det som nästan skrämmer mig mest. Min egen reaktion:

Skäms. Vill inte berätta för det förstör ju stämningen. Vill inte vara den som tjafsar och bråkar. Skäms över honom och över mig själv. Tänker att det är väl inget att bråka om. Han var ju full. Att jag blev rädd var ju en överdriven reaktion. Det obehag som jag kände blir direkt underordnat att han är en trevlig, rolig och snäll vän. Det tycker ju alla.

Jag också.