Jag blev visst inte riktigt klar med min rant om barnkläder igår.

Jag skulle vilja leka med tanken att kläder påverkar barns beteenden och i förlängningen hela samhället. Vilka kläder är det då som är problematiska? Ja det MÅSTE väl enligt all logik i sådana fall vara så kallade ”pojkkläder” (stora och vida i passformen, mörka färger och tryck med bilar, monster, maskiner).

Ni vet ju hur statistiken ser ut. Våld, sexualbrott, ta sig fram på andras bekostnad. Skita i att vara föräldraledig med sina barn, inte ta hand om hem och hushåll. Inte ha förmågan att sätta andras behov framför sina egna. Ta livet av sig istället för att söka hjälp. Känna sig ensam, inga nära vänner. Röstar på SD.

De kläder som vi då ABSOLUT borde se till att alla ungar (oavsett kön) bär är då så kallade ”flickkläder” (tighta och lite insydda, färger som rosa, lila, rött med glitter, djur blommor och puffärmar). De här kläderna verkar påverka folk till att bli lite mer som kvinnor: Ansvarstagande, våldtar inte, tar hand om barn, gamla, partners samt hem och hushåll. Har vänner, söker hjälp när de mår dåligt. Röstar på miljöpartiet.

När vi inte längre lever i ett manssamhälle tror jag föräldrar kommer att säga så här:

”Hur fan kan de sy de så kallade pojkkläderna sådär stora och oformliga, tänk på hur det skadar de stackars små pojkarnas förmåga att sitta stilla och lägga pärlplattor och pussel.”

Jag håller för övrigt INTE ALLS med om att tighta och insydda kläder hindrar rörelseförmågan. Även om jag inte gillar anekdotiska exempel så har jag under  mina 14,5 år som förälder (till 3 barn av olika kön) en (!) gång märkt att ett par byxor inte var så himla bra att röra sig i och det var tadaaaa :

MANCHESTER-JEANS!

Kan i och för sig ha varit att de var lite för små också, men de var verkligen kassa. Minns för övrigt att jag hade ett par röda manchesterjeans som jag hatade när jag var liten (det frasade sååå irriterande när jag gick). Ursäkta nu gled jag bort från ämnet. Men för att fortsätta så har jag aldrig upplevt att kläderna från tjejavdelningen på något sätt har hindrat något barn från att röra sig. Däremot har jag under mina 14,5 år som förälder gång på gång märkt att vuxna i barns närhet väldigt ofta hindrar barn från att röra sig:

”Akta dig, det där är farligt!” ”Usch så du smutsar ner dig nu, gå in och tvätta av dig!” ”Nämen har du lekt i leran med de nya kläderna” och så vidare i all evighet. Och vet ni vad? Det verkar som att vuxna behandlar pojkar och flickor olika??!! Vad är det??? Är det kläderna som påverkar de vuxna så mycket, eller är det kanske så att kläderna bara är en manifestation av ett samhälle som är helt GALET, könsbinärt och patriarkalt från minsta byggsten?

Måste nu erkänna: Jag är tämligen ointresserad av barnkläder. Jag tror inte att kläder i sig påverkar beteenden. Jag tror att vår kultur, där kläder är en del påverkar oss alla. Men det jag är intresserad av är HUR och VARFÖR vi pratar på vissa sätt. Ni vet MAKTEN i språket.

Språket som gör att vi alltid ojar oss över små flickor och alla deras bekymmersamma kläder, intressen och utseenden. Språket som gör att små pojkar och deras kläder beskrivs som härliga och frigörande, trots att vi alla vet att de som behöver förändra sina BETEENDEN är män i det här samhället. HUR GÅR DET IHOP?

Ni som är övertygade att tighta och åtsmitande kläder hindrar rörelseförmågan (och att det INTE ALLS handlar om att de kläderna har blivit kodade som ”tjejiga”). Ta en titt på några elitidrottare:

Tighta, åtsittande och och inte stora, pösiga och robusta för 5 öre. Få av er skulle komma på tanken att oja er över hur de här kläderna påverkar rörelseförmågan?

Kontext mina vänner är svaret här. Barn  med tighta kläder som signalerar femininitet = BEKYMMER (dåligt, icke-önskvärt, problematiskt, hämmande, passiviserande, fånigt)

Vuxna med tighta kläder som signalerar elitidrottande = INTE ETT BEKYMMER

Så till sist klä era barn som ni vill efter tycke och smak.

Men glöm aldrig att könsmaktsordningen sitter i språket och inte i kläderna.