”Beteenden måste alltid förstås i relation till det sammanhang, den kontext, i vilket det sker. ” (Törneke, 2014)

Idag läser jag två böcker parallellt, om någon undrar. Det är roligt. Jag är glad. Jag saknar inte mitt hem, mina barn eller min partner. Kommer jag överhuvudtaget att vilja åka hem igen? Frågorna hopar sig. Jag nöjer mig med att konstatera faktum.

Jag hinner tänka, analysera, läsa och andas. Det är fint.

”Han kan då uthärda vilka otrevnader, vilka umbäranden som helst. Han jagar mot målet utan hänsyn till de känslor, han trampar, han går helt upp i lidelsen för sitt verk. sin upptäckt, sin plan. Kvinnan åter är ofta platonisk till sitt verk, emedan hon är så fullt aktiv i sina personliga förhållanden. Än ska hon leka med ett barn, än vårda en sjuk, än lyssna till en sorg. Hon måste göra tusen små tjänster, bereda tusen små fröjder och behöver själv en mängd små trevnader och glädjeämnen. Hon kan icke umbära blommorna på sitt arbetsbord, hon kan icke förbise vad takt och smak kräva, ej såra andras känslor, lika litet som sina egna, genom att stryka ett streck över hänsynen till Anstand und Würde. Med ett ord: mannen samlar sin energi till ett helt tal, kvinnans blir ett bråk, som ofta uppgår till milliondelar.” (Key, 1896).

Igenkänning någon?