Så har tiden kommit för att avsluta mitt gästpostande på Jämställd Vardag. Jag vill börja med att tacka Sandra för ett finfint samarbete. Vi (och de nära och kära som länge tjatade på mig att jag borde träffa Sandra) hade på känn att vi skulle komma bra överens, men jag tror minsann verkligheten till och med överträffade förväntningarna. 

För mig som feminist, pedagog och journalist har det varit ett fantastiskt tillfälle att få prova min röst på en redan befintlig plattform. Här på Jämställd Vardag har jag fått lufta mina tankar om allt från härskartekniker till föräldraledighet och jag har fått en lokaltidnings kommentarsfält att gå bananas, vilket alla vet är i topp på offentliga feministers bucket list…

Sedan vill jag såklart tacka er följare. Tack för ert engagemang, era kloka kommentarer och tips. Jag vet att frågor om jämställdhet, särskilt när det blir nära inpå som i relationer och vardagsbeskrivningar, väcker en hel del känslor, och era röster blir ovärderliga för autenciteten i våra texter. Utan era modiga medhåll och igenkännanden blir vi ju bara två bittra tanter som gnäller på sakernas tillstånd, och så kan vi ju inte ha det.

Och däri någonstans vilar även kärnan till förändring. Att samarbeta, att lyssna in, lära av och backa varandra.
Jag kommer att fortsätta att skriva om saker som skaver, ibland ganska argt, oftast hyfsat pedagogiskt, alltid med fokus på jämställdhet och normvariation.

Jag har startat upp sidan Plattform på Facebook och så kommer jag ju genom mitt jobb som jämställdhetsutvecklare finnas, lite som Wonder Woman, varhelst det finns orättvisor att ta itu med där ute i samhället, haha.

Fortsätt höj rösten och ta plats. Tillsammans förändrar vi världen.

Tack för mig.
//Irja