Fyra shades av mansplaining.
Gästinlägg av Irja Berntson.
The Original Mansplainer är den som Rebecca Solnit beskriver i boken “Män förklarar saker för mig” från 2008 (mycket underhållande läsning, rekommenderas varmt). Mansplainern är en person, oftast man, som tar sig rätt att förklara fenomen och företeelser för person, oftast kvinna, som är mer insatt i frågan än han är (potentiellt, han bryr sig inte nämnvärt om att fråga eller lyssna in om så är fallet). En svensk översättning, som dock inte används så mycket, är att Förkarla.
En variant av Mansplainern är The Derailer (urspåraren). Han är egentligen inte så intresserad av att diskutera sakfrågan, han tycker bara att ingen ägnar honom nog mycket uppmärksamhet. Så, in i en diskussion eller ett kommentarsfält, så gott som undantagslöst attackerandes kvinnor, börjar han styra sakfrågan bort från poängen och mot, ja, det kan hamna exakt var som helst.
Ett vanligt förekommande fenomen i den feministiska debatten är The Translator (översättaren). Han delar sällan, typ aldrig, texter kvinnor skrivit, och backar dem inte heller om de får hatsvansen efter sig. Istället kan han kommentera kvinnors texter, utan att tillföra något nytt, han upprepar i princip bara exakt det hon sagt. Ibland skippar han helt att kommentera kvinnan, tar bara poängerna, som hon då allt som oftast fått ton av skit för, och publicerar en egen text. Enter the ryggdunks. Vilken kille!
(Nu vill jag på ingalunda sätt säga att det här är ”lika illa” som att vara anti-feminist, men beteendet visar på strukturen där kvinnor kämpar i motvind och inte ens de ”goda” männen hjälper nämnvärt. Det skulle ju vara så enkelt att bara dela bra texter som kvinnor skrivit, ge kredd och lyfta dem, istället för att filtrera genom mansöversättaren.)
En extremvariant av the Translator är The MaLotte*. Han inte bara återupprepar det kvinnor har sagt, skrivit, skrikit, DÖTT FÖR, i hundratals år, han säger sig även ha gjort mer för feminismen än någon av de nämnda kvinnorna. Det farliga med MaLotten är när kvinnor påpekar hans brister blir de attackerade av hans allt annat än feministiska svans, vilket han uppenbarligen tycker är helt i sin ordning.
(*Nej, namnet är inte exakt så här, men pga nämnda svans vill jag inte att det ska vara googlingsbart)
Här är några favoritexempel på Mansplaining in action.
- Fackförbundet Union lanserade en kampanj mot just mansplaining, där de via en telefonlinje där en kunde få utbildning i hur en kan motverka härskartekniker på jobbet. Telefonlinjerna blev nedringda – av män som förklarade på alla upptänkliga vis varför det här var en dålig kampanj.
- Ordlistan Urban Dictionary har svämmats över av mansplainers som förklarar ordet Mansplaining. You can´t make this shit up.
Exempel på de ljuvliga förklaringarna:
“A word used by pseudo-intellectual feminist (e.g. ugly chicks, over 30 single moms with no chance in hell of getting a man their own age, and insecure fat chicks or combo of all three) on the internet to justify their loosing argument and/or anti-male rhetoric.”
(Stavfel ingår, varsågoda för womansplaining)
Och avslutningsvis: Mansplaining, the statue. Komplett med mansplaining såklart!
-4 Comments-
Jag känner många män som man ändå kan tycka är jämställda, men .när man kollar facebook är det verkligen som ni säger. Hur ofta länkas det till kvinnor och feminsistsidor. Sällan. Utan bara om någon schysst snubbe sagt något. Märkligt!
Ja, visst är det bra underligt. Och jobbigt nog blir de ofta lite stötta av att få det påpekat. Lite ”nähä, duger det inte att göra feminism som JAG som man vill, då får det vara”.
Men jag hoppas vi når fram till fler och fler om vi orkar fortsätta prata om strukturerna. <3
Jag vill gärna säga att det är bättre att det i alla fall gör Något, men egentligen tycker jag att feminismen skulle klara sig mycket bättre om de män som inte ens ser sina egna privilegier helt enkelt bara… smälte iväg. Det är liksom illa nog med en antifeminist, men tänk dig en feministman som tar tid från kvinnor som skulle kunna diskutera stora förändringar men istället sitter fast i hans derailande. Tack för ett bra inlägg!
Ja, här är det ju lite jobbigt att verka ”otacksam” när någon faktiskt engagerar sig, men visst kan det vara kontraproduktivt att hela tiden behöva lägga tid och energi på dessa välmenande män som ska klappas medhårs för att de ska fortsätta ”orka”.
Vi får fortsätta försöka vara lite morot och piska tänker jag, vi kommer att förlora en del, men de brydde sig tydligen inte nog mycket om jämställdhet till att börja med.
Tack för din kommentar!