Alla män
Alla män förtrycker.
Den där meningen väcker så mycket ilska och inte alltför sällan vågor av hat och hot med grovt patriarkala inslag. (Ni vet redan hur det låter, eller hur? Om inte, gå in i valfritt kommentarsfält där män raljerar, äcklas och hånar kvinnor som försöker förklara varför jämställdhet & jämlikhet är en rätt schysst grej i ett demokratiskt samhälle.)
Meningen ovan väcker andra känslor också, som skam och förvirring. ”Men jag har väl aldrig förtryckt någon?” ”Jag gör ju mitt bästa och jag har hört att jag är en schysst snubbe.”
Båda de här reaktionerna skulle jag säga beror på begreppsförvirring och brist på kunskap om hur makt reproduceras. Människor generellt har inte koll på sådant och det tycker jag är synd. Det blir så svårt att förstå sig själv och sin omvärld när en går omkring och ser på begreppet makt som att det handlar om en kung eller diktator som under mer eller mindre allvarliga hot ser till att alla lyder minsta vink: ”Gå och hämta min mantel nu.. annars! (halshuggning).”
Makt kan dels handla om väldigt konkreta och mätbara faktorer som ekonomisk, materiell och politisk makt. Vilka som äger och förvaltar kapitalet i samhället eller vilka som styr landet. Vilka som sitter i reella maktpositioner. Här har vi väldigt konkreta siffror på hur långt ifrån jämställdhet vi tyvärr ännu befinner oss. I vårt land är det män, män, män som sitter på kapital och konkreta maktpositioner. Det är vanligare att en VD i ett börsnoterat företag heter Johan än att en VD är kvinna. Politiskt har vi kämpat för att få till en jämn fördelning, men vi har fortfarande aldrig haft en kvinnlig statsminister och samtliga partier har ett specifikt kvinnoförbund men inget motsvarande mansförbund. Tänk er så härligt och normbrytande det skulle vara att höra ”S-männen” föra fram krav på individualiserad FP och ökade anslag för att bryta kopplingen män och våld. (När kommer det att hända? Kanske aldrig?)
Men även om den typen av makt är viktig så vill jag idag prata mer om makten som finns i relationer mellan människor. I språket, vårt sätt att tala, tänka och göra. I vardagspraktiken. I normer. Det är först när vi pratar om och förstår makt på det sättet som den här meningen kan anses självklar istället för provocerande:
Alla män förtrycker.
Normer upprätthåller maktförhållanden och erbjuder utrymme, synlighet och trygghet för de som följer normen. Det män gör anses vara det normala, riktiga och det förstår ju alla med lite sunt förnuft. Det är därför det aldrig har behövts något mansförbund, män pratar om allmänmänskliga frågor och i kvinnoförbunden pratas ”minoritetsfrågor” (Så kallade kvinnofrågor har historiskt sett och även idag setts som just minoritetsfrågor trots att kvinnor då är ungefär 50% av befolkningen. Det är sjukt eller hur?)
Att tillhöra en normgrupp innebär alltid privilegier och med dem kommer ansvar. Ni vet ett privilegium är att aldrig behöva fundera på och definiera sig utifrån sitt kön. Jag är ganska säker på att det är en del av det som väcker ilska hos män när vi pratar om män som grupp. De är så oerhört ovana att behöva definieras och beskrivas utifrån sin könstillhörighet, de är ju MÄNNISKOR.
Men till sist är det också lite extra svårt att förstå det här med ALLA män. Det blir ju så oerhört hotande och väcker frågor som:
”Är jag ond? Är jag dålig? Bär jag på en kollektiv skuld för något som jag aldrig gjort?”
Om en ser på makt och förtryck på det här sättet. Som att det skulle handla om att vara ond, dålig eller behöva bära på en kollektiv skuld då förstår jag att en reagerar med ilska. Men problemet är ju att det inte alls är det som är poängen. Vad är då poängen? Jo poängen är att om du vandrar genom världen i tron om att du är rakt igenom härlig och god så kommer du troligtvis att reproducera mer förtryck än någon som reflekterat över sina egna beteenden, sätt att prata, sätt att se på världen.
Människor som slänger ur sig sköna saker som:
”Jag ser inte kön jag ser bara individer!” kommer absolut att göra mer förtryck än den som ser att kön ALLTID har betydelse i ett ojämställt samhälle. När du som man går tillbaka till ditt heltidsjobb 10 dagar efter att ditt barn fötts, funderar du då på om samma sak skulle vara möjlig att göra för en kvinnlig partner? När du som man säger att du aldrig märkt någon sexism, tafs eller våldtäkter har du då reflekterat över att något som du gör får kvinnor i din närhet att inte våga/vilja dela med sig till dig? Har du som man överhuvudtaget några vänner som är kvinnor? Tycker du att det är möjligt för människor av olika kön att vara nära vänner? Om svaret är nej, vad får dig att tänka så?
Tycker du att det är jobbigt med kvinnor som tjatar om jämställdhet i tid och otid? Tycker du att det känns överdrivet? Tänker du att kvinnor saknar humor? Ägnar du mer tid åt att störa dig på människor som kämpar för jämställdhet än faktum som att kvinnor över hela världen och även i Sverige, dödas, misshandlas och våldtas av män. Män. Män. Män.
När du tänker att er fördelning av hushållsarbete säkert är ok annars borde hon väl säga till, har du då förstått att det är ditt ansvar att fråga om det verkligen känns så för henne också? När du sitter kvar på jobbet en kvart extra och tänker att det är väl inget att tjata om. Har du då upplevt frustrationen i att hantera ett trött, hungrigt, grinigt barn dygnet runt i flera, flera månader eller år? Har du känt den där känslan av att du går sönder om inte den andre föräldern håller det den lovat?
Har du som jämställd man, gjort en lista över allt arbete som behöver genomföras i ett hem. Satt dig ner med din partner och frågat: ”Hur ska vi fördela det här på bästa möjliga sätt? Har jag glömt något? Finns det saker som du upplever att du gör och som jag inte ens märker?”
Om du inte svarar ja på den här frågan, så kanske du förstår vad poängen är. Du upprätthåller också förtryck. Inte för att du är ond eller vill göra din partner illa. Men för att du är en man och därmed har ett större utrymme att ”glömma bort” ”göra det senare” eller inte alls tänka på de här sakerna. Du har inte aktivt tränats in i en roll där du känner dig ansvarig eller intresserad av att ägna tid/ tankekraft/ energi åt att försöka förändra dynamiken i din familj/ relation.
Det är ditt privilegium.
Du är en del av en struktur som håller kvinnor på plats. Du är en av alla män.
-16 Comments-
Alltså……det är underbart att läsa på jämställd vardag. Du/ni förklarar så bra, kan alltid komma till kärnan med hur det förhåller sig med jämställdheten. Dagens inslag ger mig bra argument att möta män i min närhet som blir så otroligt provocerade när jag pratar om att män har ett kollektivt ansvar och ett ansvar på relationsnivå i hemmet.
Tack, ni är bäst och gör ett fantastiskt arbete för jämställdheten.
Challe67
Åh men tack så mycket Challe!! <3
SÅ. BRA. SKRIVET!!!
Tusen tack snälla du <3
Alltså Sandra, bravo ? Så klockrent. Älskar att följa bloggen. Tack för att du/ni sätter så välskrivna ord på livet.
Fortsätt kämpa! ? ni är bäst!
Tack Anna! Blir superglad & stolt över dina fina ord om bloggen <3
Tack snälla, precis så här är det. jag känner mig så priviligerad att få vara mamma och kanske ha en chans att vända spiralen, få min lille grabb att tänka till oavsett om det handlar om stort eller smått!
Tack snälla
Tack så mycket Josefin! Och ja det känns så himla bra att vara en del av en rörelse som faktiskt vill vända spiralen- tillsammans är vi superstarka <3
Otroligt bra formulerat. Borde läsas av alla. Tack! Jag delar.
Tack Anna <3
Har inte varit inne på ett par veckor, vilken lyx att få komma in och läsa en massa skarpa inlägg! Ni är så sjukt bra, säger till alla att läsa er för ni förklara så bra och skriver så roligt. Kram!!!!
Tack själv Emma! Härligt att du är tillbaka 😀
En kvinna som säger något mycket negativt om alla män kan nog alltid räkna med ilska och oförståelse.
Om jag (en man) skulle säga något mycket negativt om kvinnor och påstå att det gällde alla kvinnor, så skulle nog många kvinnor också reagera ilsket (förutsatt att någon överhuvudtaget brydde sig om det). Däremot skulle jag nog som man slippa det hat som en del män terroriserar kvinnor med.
Så är det nog, tack för input Gunnar.
Står mycket tänkvärt i texten. Det som handlar om mer vardagliga spörsmål. Arbetsfördelningen i hemmet, hur vi män lämnar saker åt slumpen och sambos, fruar m.m får ökad arbetsbörda. Hur vi slentrianmässigt tänker: ”jag är väl snäll” och brister i självreflektion. Där är jag med. Men när argumentationer som dessa glider över på de stora maktstrukturerna, makroperspektivet så får jag alltid för mig att Sveriges mäktigaste kvinnor; Anna Kinberg Batra, Annie Lööf, Busch-Thor, Annika Falkengren (VD SEB), Helena Stjernholm (VD industrivärlden), Birgitte Bonnesen (VD Swedbank), Allison Kirkby (VD Tele2), ja även de tyngsta kvinnliga ministrarna i S/mp-regeringen. Ylva Johansson, Margot Wallström, Magdalena Andersson, Karolina Skog m.fl. m.fl. att dessa inte haft tid att överanalysera könsmaktsordning, genusteorier osv. Det tar en väldigt massa energi, tid och så vidare i anspråk. Man kan fundera på hur mycket de egentligen snöat in på sånna här frågor, argumentationer, analyser, teorier som står ovan och hur mycket de låtit sig uppröras och förbittras i detta i förhållande till hur mycket de istället satsat på att ta plats, ta initiativ och satsat på personlig utveckling. Frågan är också om inte de gör mycket mer för att bana vägen i makro-perspektivet för jämställdhet och feminism än alla förståsigpåare på nätet. Jag har en dotter och jag hoppas verkligen hon får samma möjligheter och chanser som alla pojkar får. Men jag ska göra allt för att övertyga henne om att det som kommer leda henne fram är hennes ambition och prioriteringar. Att hon kan göra och bli vad hon vill – för det tror jag att hon kan i detta land. Skulle hon börja tänka för mycket på det som står här ovanför, det som står i vägen, det som bromsar henne i hennes , i hennes liv, i hennes studier. Då tror iallafall jag att chansen minskar att hon blir partiledare, bankchef eller VD (om det nu är det hon vill). Men då är jag precis som de kvinnliga partiledare liberal mittenväljare, så vad vet jag 🙂
AKB är väl iofs ingen mittenväljare, hon är dessutom lite obehaglig. Men tänkte tillägga att jag tror att många av dagens feminister skulle vinna på att som jag tror ovanstående mäktiga kvinnor gör fokusera på alla möjligheter till makt och inflytande som faktiskt finns istället för att fokusera på allt som hindrar och bromsar. Många fler skarpa feministiska kvinnohjärnor skulle finnas på maktpositioner i samhället om man hade ett mer optimistiskt och positivt synsätt och det är uppifrån som de stora, kraftfulla och genomgripande förändringarna kommer. Då skulle man kunnat reformera och förändra mycket mer än som en gräsrot med offerkofta på sig.. De ondskefullaste männen verkar ju uppenbarligen inte lämna ifrån sig makt helt utan vidare men samtidigt så sitter faktiskt kvinnor på många av de tyngsta posterna i landet så vi är väl verkligen på väg åt rätt håll eller?