Tack till Länsstyrelsen Halland, Nätverket för jämställdhet & mänskliga rättigheter och alla deltagare för att jag fick låna en stund av er värdefulla tid för att prata om den ojämställda stressen. 

Det där sorgliga -och helt oacceptabla faktumet- att vi just nu ser en generation av kvinnor som går på knäna. 

En generation av män och kvinnor, som pratar om att leva jämställt men som ändå inte lyckas få till det. Tiden som inte riktigt räcker till, ansvaret, föräldraskapet, projektledarrollen, glastaket, motståndet, och den där utmattningen som hela tiden lurar där runt hörnet. 

Men också om det där omöjliga som vi håller på med:

Att inte bara överleva utan att också vilja leva! 

Engagera sig. Kämpa för att förändra saker. Samhället. Vardagen. Ha roligt. Få en chans att ta hand om de vi älskar och oss själva. Lika självklart som svårt. 

Hinna njuta av det liv som vi har förmånen att äga en liten stund.