Objektifieringens yttersta konsekvens, att en medmänniska ses så mycket som en sak/ ett verktyg och så lite som en människa att man på fullt allvar kallar sin handling för ”självskadande”. Det dehumaniserandet är vidrigt bortom ord. Och det handlar inte ens om personen som just nu syns överallt. Det handlar om vårt samhälle. Där män tycker sig ha rätt till andra människor. För deras nycker, behov, tillkortakommanden. 
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
“Någon var dum mot mig. Förstod inte hur JAG kände det. Jag blev ledsen och arg. Det var därför som JAG spelade för mycket, drack alkohol, ljög, var notoriskt otrogen, kollade porr, köpte sex osv.” 
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Jag har hört den berättelsen i otaliga versioner. Från män som aldrig vänder blicken inåt utan ALLTID skyller ifrån sig på någon annan eller något annat som mer eller mindre TVINGADE honom att göra så. För EGENTLIGEN är han en schysst snubbe. En trevlig man. En sådan som starkt tar avstånd från smutsiga handlingar. Som ALDRIG skulle ha gjort det om det inte vore för… [fyll i valfritt skäl som handlar om att INTE ta eget ansvar.] 
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
”Men ursäkta då , jag är dum i huvudet, värd att dö, en parasit och jag FÖRSTÅR VERKLIGEN ATT DU (ALLA) HATAR MIG”
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Att ”be om ursäkt” på det här sättet är ett sätt att manipulera. När du försöker framföra kritik, eller lyfta något viktigt (men jobbigt) och bemöts av martyrskap är det oerhört svårt att INTE drabbas av skuldkänslor och istället försöka släta över:
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
“Men det var absolut inte så jag menade, du är inte alls dålig, jag ville ju bara…”
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Det tar helt enkelt bort fokus från sakfrågan. 
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Det slutar handla om hur en kan ta ansvar PÅ RIKTIGT och istället kan slippa kritiken och håva in tröst genom en oerhört manipulativ strategi. För att sedan kunna fortsätta agera på samma sätt. 
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Jag vill avsluta med att säga det så tydligt jag bara kan. 
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Tiden när män kom undan med att behandla andra människor hur fan som helst med hänvisning till ”jag mådde dåligt” är över. Vi ser er.