~Förra veckans krönika~

Skriven innan allt handlade om Corona. Men på ett ironiskt och sorgligt talande sätt mer aktuell än någonsin. ❤️?

”Ibland beskrivs problemet med stressrelaterad ohälsa som brister hos individer. En av vår tids stora utmaningar och ett gigantiskt folkhälsoproblem förenklas till en fråga om att ”sätta gränser” och att säga ”nej”. Som att vissa uppgifter vore betydelselösa, att ta hand om våra gemensamma hem, barn, sjuka eller gamla föräldrar:

“Nej jag tänker inte ta hand om dig gamla mamma. För nu har jag lärt mig att sätta gränser. Jag är ledsen, det finns ingen annan som kan göra det heller. Eftersom hemtjänsten går på knäna. Eftersom jag går på knäna. Eftersom personalen i sjukvården som ska plåstra om mig och hundratals andra utmattade individer går på knäna. Eftersom män som faktiskt i praktiken försöker leva jämställt går på knäna.”

Om ingen längre orkar eller vill ta hand om allt det som behöver göras i våra hem, relationer och i föräldraskap kommer det bli uppenbart att tidigare var det ”någon” som gjorde det. Statistiskt sett är ”någon” väldigt ofta en kvinna. Nästa gång du uppmanar någon att ”bara säga nej”, resonera vidare kring vem som då ska göra allt som behövs göras?

Kanske är det du?”