Jag hör er, ni som liksom jag, kämpar för att få vardagen att gå ihop. Med hämtningar, lämningar, jobb och barn. När det är svårt att hålla näsan ovanför vattenytan känns tanken på en feministisk revolution väldigt långt borta. Jag tror att vi är väldigt många som känner igen oss i det.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Hur livet kom mellan kampen för ett jämställt och jämlikt samhälle. Det är jobbigt nog att fundera utvad vi ska laga för middag i kväll. Många av oss har barn som behöver vår uppmärksamhet och våra vardagliga insatser. De ska ha rena kläder, gärna någonstans där de går att hitta på morgonen. Någon får magsjuka samma dag som det är ett enormt viktigt möte inbokat på jobbet. Eller skräcken som för många i småbarnsåren handlar om att inte få sova ordentligt. Det här går inte, jag orkar inte.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Jag har genom mitt yrke mött personer som bär på så mycket lidande, sorg och förluster vilket gör att jag kan känna skam och skuld över att jag tycker att mitt liv också är jobbigt ibland. Och jag tänker att om något av mina barn blev sjukt, om något av mina barn dog, om något ont hände mina barn. Då skulle jag skita i allt. Vad fan spelar kampen för jämställdhet för roll då? Och det är det som är poängen.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Att jag orkar. Just nu orkar jag. ❤️?

Länk till hela reportaget här