I min föreläsning den ojämställda stressen så berättar jag om Lisa, lärare och tvåbarnsmamma. Lisa är en av alla de kvinnor som gör så gott hon kan i sin yrkesroll, i sitt föräldraskap, i sitt äktenskap och i sitt liv, och ändå mår hon så dåligt. ?

Efter föreläsningarna får jag nästan alltid reaktioner, folk som kommer fram och vill prata, mailar och dm:ar och säger:

”Jag är Lisa.” 

Jag har träffat Lisa tusentals gånger. Inte bara i min yrkesroll som psykolog, utan även hos vänner, kollegor och hos mig själv. 

Vi som kämpar med att få livet att gå runt. 

Vi som undrar vad det är för fel på oss?

Vi lär oss att söka efter svaret i oss själva istället för att vända blicken mot det sammanhang som gör så många människor sjuka. Min mission är att hjälpa alla Lisor. Att ge insikten att det aldrig har varit hennes fel. 

Jag vill säga till Lisa att hon är värdefull. Att hennes liv är betydelsefullt. Att hon är älskad. ❤️

För mycket av den sorgen, smärtan och enorma tröttheten många känner är trots allt knutet till det samhälle vi lever i. Just nu orkar jag lyfta de frågorna, ifrågasätta och föra en kamp. Om jag tappar orken kanske någon av er tar över. Vi kan inte se det som att en person kan göra allt, men tillsammans kan vi förändra lite grann. ?❤️