allt som gjorts. Sedan dokumentären om Josefin ledde till att glöden som pyr åter flammade upp till full kraft har jag tänkt på det här:

Det här korta notisen publicerades samma dag som en kvällstidning skrev om Josefins liv & dokumentären. Det här var dagen innan folk blev för ”bråkiga” för vissa. I kvällstidningsartikeln nämndes inte ett ord om våldet eller misshandeln.

Inte. Ett. Ord.

Om inte några börjat höja sina röster (för att höras) hade det ÄNNU en gång stannat här.

En notis. En tystnad. Ett samhälleligt samförstånd. Någon dog. En kvinna. Igen. Faktiskt var tredje vecka. Här. Nu.

Jag kan knappt skriva orden. Smärtan är för stor. Min sorg och förtvivlan över att det får pågå blir övermäktig. Hon dog. En kvinna. En människa. Hon slogs ihjäl i sitt hem. Med en hantel. Låt oss aldrig tystna igen. Låt oss ALDRIG tystna igen.

Instagramfeminister. Akademiska feminister. Vardagsfeminister. Arga feminister. Historiska feminister. Nutida feminister. Framtida feminister.

Ni är älskade. Vi är älskade. Brinn och fortsätt brinna.