Hallå kära bloggläsare!

För er som lyssnar på podden så kommer det inte som en chock att jag har brottats med tankar runt bloggen. Jag var otydlig i podden när jag försökte formulera min trötthet kring sociala medier och där lät det som att jag var less att folk (alltså ni) kommenterar. Så jag vill här förtydliga att så är det inte alls. Jag är tvärtom väldigt tacksam över alla er som ibland tar er tid och skriver kommentarer här inne. Eftersom jag också godkänner alla förstagångskommentarer manuellt så har jag ganska god koll på vilka ni är. Flera av er ser jag som virtuella vänner eftersom ni följt med mig under flera år och flera bloggar.

Det som jag nu kommit fram till är att det är Facebook som är mitt största problem. Där kommer det dels in personer lite hipp som happ och skriver de mest konstiga saker. Naturligtvis uppblandat med relevant kritik, kloka tankar och supersnälla saker. Men problemet är att jag själv egentligen inte vill kommentera på FB och jag orkar inte svara på frågor, jag orkar inte diskutera. Jag blir bara arg, irriterad och tänker att folk har tappat det (förlåt). Det finns för mig inga diskussioner som är nog viktiga, eller överhuvudtaget rimliga, för att föras via ett kommentarsfält på Fejjan.

Dels handlar det om hur flödet där ser ut, att allt blir synligt för alla, men det har för mig också varit en väldigt personlig gräns som handlar om mitt liv, min tid och hälsa. Ibland kliar det i fingrarna över att skriva en rolig kommentar eller delta i någon diskussion i någon av de härliga grupper som jag är medlem i (typ hejhej feministiska psykologer!) men jag tog ett beslut redan för några år sedan att hålla all interaktion på FB till ett minimum pga ovan nämnda skäl. Jag vet inte hur det är för er, men för mig blir en kommentar helt plötsligt 10 kommentarer och en minut blir till en timme. Tid som jag inte har, eller rättare sagt tid som jag inte vill prioritera i mitt liv.

Så. Nu till det dilemma som jag under en längre tid känt mig oerhört låst i och det är att den stora delen av mina följare läser bloggen via FB. Jag har trots det övervägt att stänga ner FB-sidan och bara skriva här men vet att det i princip är detsamma som att förlora hela min plattform inklusive ett stort antal läsare. Så efter mödosamt tänkande och försök till funktionell problemlösning har jag kommit fram till att jag provar att ha kvar FB-sidan så att jag kan posta nya inlägg där, men att jag personligen inte deltar i diskussioner där, vare sig positiva eller negativa. Jag modererar och är självklart ändå 100% ansvarig för mitt kommentarsfält. Ni får gärna skriva och diskutera med varandra, men om ni vill ha svar på något eller respons från mig så måste ni skriva här inne på bloggen eller maila mig på sandra@jamstalldvardag.se.

Jag kommer självklart fortsatt att läsa alla kommentarer på FB och är oerhört tacksam över all kärlek och pepp som så många av er har gett och ger. Ni är fina och jag tycker om er så mycket.

Kram på er alla, hoppas att ni förstår mitt beslut och tycker att det är OK.