Tack för pepp och input på gårdagens gnälliga inlägg. Jag kände att jag var tvungen att skriva något, vad som helst, för att bryta inaktiviteten.

Så fick årets första inlägg handla om frustrationen över att vare sig ha tid eller ork att blogga som en ”ska” göra. Men (och egentligen vet jag ju det här) ni är väldigt tydliga med att ni inte bryr er om jag skriver en gång per dag, eller en gång i månaden, eftersom ämnet är det intressanta.

Det gör mig faktiskt lite stolt. Plattformen Jämställd vardag får vara här, ibland väldigt uppdaterad och ibland inte. Men det finns hundratals texter och ett arkiv att gå tillbaka i och läsa som är bra. Det finns här. Fritt och tillgängligt för alla er som är intresserade av jämställdhet, relationer, stress, makt, kön och psykologi.

Så mitt löfte för 2019 är att skriva så _lite eller så mycket_ som jag känner för och påminna mig om att det är ok. Jag vet ju det egentligen, men ibland är det svårt att komma ihåg ändå.

Nu är det dags för en återhämtande skogspromenad med världens bästa Chili.

Vi hörs när vi hörs!