Vintern kommer
I morse började snön falla här i Stämningsgården.
Några försenade gäss flög över åkern. De flesta varelser med lite förnuft flyr mörkret och kylan. Men inte alla.
Jag har det bra inne vid köksbordet, elden sprakar i kaminen och jag tänker på…
Hur folk säger att de är _för jämställdhet_ och sen inser att det är jobbigt att göra i praktiken. Besvärligt. Krångligt. Onaturligt. Skavigt. Nästan omöjligt.
Jag tänker tex på feministmän som väldigt gärna vill framhålla sin teoretiska kunskap inom området intersektionell analys men inte ser drivorna av tvätt i det gemensamma hemmet. Eller så här. Ni som vet, ni vet vad jag menar: ”Men Britta har du inte läst senaste avhandlingen om skärningspunkten mellan kön och klass?” Typ när hon (och alla andra kvinnor) bara önskade att han för en gångs skull skulle ta ansvar för fredagsfikat på jobbet.
Eller alla som går i taket vid blotta tanken på en individualiserad föräldrapenning. SAY WHAT?? Gärna jämställdhet men INTE om vi måste förändra något överhuvudtaget + MILJONER individuella skäl till varför det ABSOLUT inte går. Förutom det enda riktiga skälet som likt Voldemort ALDRIG får sägas högt dvs kön. Kön. KÖN. KÖN!!!
Eller den manligt dominerade arbetsplatsen/ styrelsen/ idrottsföreningen som bara: ”Det finns inga tjejer att anställa/hitta/som är intresserade/ osv i all evighet amen.” Fast alla vet att skälet är att de inte har försökt dra fram någon annan än deras egna kloner ur RÖVEN. Typ såhär: ”Nisse vet du någon brud som vill va mä? Näe. Lasse har du hört talas om en kvinna som kan vara VD? Näe. Pelle har du någonsin hört talas om.. Näe.” VI HAR FÖRSÖKT JU!!!
Eller den trendiga byrån som bara: ”Åh så himla viktigt (och säljande *blinkblink) med normkritiska bilder. Se till att ha med minst 7 normbrytare i den här kampanjen!” På kontoret: 100% homogena, ljushyade, svartklädda, normativt smala medelklasshipsters. VaFalls?? Ska vi måste tänka på ALLT. Vi som har det så mysigt (och nåja, stressigt) tillsammans.
Vilka saker, när det gäller jämställdhet i praktiken, tycker ni är mest irriterande/ svåra/ motsägelsefulla?
-4 Comments-
Mest motsägelsefullt, åtminstone på ett professionellt plan, är män i förskolan/skolan.
Visst vill vi att våra barn ska ha manliga förebilder, män som är omtänksamma, lekfulla och pedagogiska. Men på bekostnad av vad…?
alla killar som kommer in som vikarier och blir skojiga lekfarbrorn,
förskolläraren som blir hela ställets vaktmästare/tekniker,
fritidsläraren som gärna drar sig undan med datorn när det blir stressigt på eftermiddagen,
kollegan som fick lärarlyftets löneförhöjning för att han är en man och för att chefen tycker det ser bra ut.
Teoretiskt alltså. En gång är ingen gång osv.
Så är det ju verkligen! Värt att tänka till runt. Har hört den där i många olika versioner, det blir ju verkligen dilemmat när ett visst kön rekryteras in till en verksamhet pga antas ha vissa könsstereotypa egenskaper. Samma när kvinnor rekryteras in till tex chefspositioner för att de antas ta med sig ”kvinnliga egenskaper” in i organisationen. ? Som gjort för besvikelser.
Åh. Skulle du kunna formulera det smart kring att friskis i Skellefteå arrangerar en tjejdag, men fokus läggs på alla normer och fördomar om vad tjejer ska gilla. Typ trender inom mode, skönhetsvård och smink, samt fokus på träning för lår/rumpa. BLIR SÅ LESS. Så himla tröttsamt det är att när det för en gångs skull ges utrymme till separatistiskt rum så ska det anspela på alla skadliga normer.
Se deras facebooksida samt deras instagramsida för mer info..
Åh störigt!
Jag brukar alltid tycka att det är bäst om kritiken kommer från er som är engagerade, blir liksom mer relevant för dem att lyssna då. Du har ju redan argumenten <3