Jag tycker att jag har hittat ett sätt att jobba och leva som jag trivs med.

Grejen är att jag har ett stort behov av återhämtning, vila och lugn och ro. Jag måste också få gå ut i naturen typ varje dag och lugna ner mig för jag blir väldigt uppskruvad och min kropp har svårt att reglera ner stressnivån. Men vissa rutiner kan liksom hjälpa till med det.  Jag har egentligen också ett behov  av en lugn vardag, men problemet med  det är att jag dör lite inombords av uttråkning när varje dag ser likadan ut. Fast det där är inte riktigt sant. Om jag fick vara ledig och bara vara hemma, dricka kaffe, tänka på saker, läsa böcker, ta promenader och hänga lite med familjen  skull jag nog kanske kunna göra det… för alltid? Haha jag vet att vissa blir väldigt provocerade av att jag är så inaktiv. Verkligheten är ju också att jag måste jobba på ett eller annat sätt och det sätt jag jobbar på nu passar mig så otroligt bra.

De flesta dagar sitter jag hemma vid köksbordet och jobbar. Förbereder utbildningar & föreläsningar, skriver rapporter, pratar i telefon, svarar på mail. Betalar räkningar. Fixar tvätten, stökar i och ur diskmaskinen. Går ut med Chili. Sitter med mjukisbyxor och en utsliten myströja typ. Behöver inte bry mig om jag har huvudvärk eller ont i magen, det fungerar ändå att jobba på lite i min egen takt.

Andra dagar är det verkligen inte så. Jag reser väldigt mycket. Bor på hotell. Står i centrum för allas uppmärksamhet. Måste se till att vara på topp och kan inte slappna av för en sekund. Men grejen är att det också är SUPERROLIGT! Utmanande, härligt och sjukt meningsfullt. Jag känner att jag gör något viktigt istället för att bara sitta hemma och ha det gött.

De här kontrasterna och vetskapen om att jag byggt in dem i mitt liv och yrkesliv gör att det här fungerar. Jag blir aldrig uttråkad. När jag får panik över att det känns som att allt snurrar för fort så har jag hela tiden vetskapen om att jag snart kan landa här hemma igen. Med familjen, glädjen och tryggheten. Med återhämtningen i naturen. Då längtar jag ut mot äventyret på nytt. Då känns det helt ok att vinka hejdå och dra iväg en stund igen.

Idag är en hemmadag:

Hela familjen ska göra den årliga toppturen upp på ett litet (med betoning på litet haha) berg här i närheten. Första året vi gick upp där så bar vi vår yngsta i bärsele, han var väl 11 månader den gången. Nu är han 7 år, så det börjar vara några år vi gjort det. Men det är premiär för Chili!

Hoppas ni också har en härlig lördag framför er.