Här hemma börjar ett stilla sommarlugn infinna sig. Chili är verkligen bra på att mysa, bara att titta på honom får mig att känna att allt ordnar sig.

Barnen går och nynnar Svea Casino du är min bästa vän efter att ha råkat lyssna lite för mycket på en radiokanal med reklam. Senaste tiden har jag tänkt mycket på konsumtion och kapitalism och hur mycket som går förlorat i ett tidevarv där ALLT kan köpas bara du har tillräckligt mycket cash.

Det som går förlorat förklaras verkligen mycket bra i den där korta raden som ungarna går och nynnar på, det vill säga vänskap, medmänsklighet, solidaritet och kärlek. Pengar blir vår bästa vän samtidigt som människor och relationer reduceras till varor.

Det finns få saker som gör mig så arg som människor som tycker att det är ok att göra vad som helst med andra människor om de betalat för det. Så många män som lärt sig att se vissa kvinnor som objekt. Jag tänker naturligtvis på prostitution. Mäns rättighet till kvinnors kroppar och kvinnors liv. Män som exploaterar och utnyttjar andra människor. Hur kan det fortgå i ett demokratiskt så kallat ”jämställt” samhälle? Och nästan ännu mer provocerande är den superpriviligierade identitetspolitiska diskursen som framförs av personer som tycker att det är helt ok. Hur fan tänker de?

Jaja nu försvann mitt sommarlugn för en stund. Det var någon som frågade hur en ska orka. Hur ska en orka fortsätta kämpa, leva och kanske till och med må bra när det samtidigt pågår så mycket skit runt om oss? När stora delar av befolkningen (läs främst män) tycker att det är en härlig idé att rösta på SD? När jag hör ännu en man inne på mataffären gnälla över att vi har nog med lättkränkta människor i det här landet. Är det inte lustigt att det är män oftast i medelåldern som helt plötsligt tycker att alla ANDRA är så himla lättkränkta? Min erfarenhet är att de här männen har kunnat säga och göra exakt vad de vill hela sitt liv utan att någonsin behöva ta hänsyn till någon annan. De är så bestörta, rädda och förvånade över att deras sexistiska och rasistiska skämtande helt plötsligt får mothugg från alla håll och kanter att hela deras världsbild raseras:

Say WHAT!!?? Ska jag inte längre få dra mina skämt om kacklande kärringar som inte kan köra bil och dra några bärs med polarna och gråta och skrika på en hockeymatch och åka utomlands och köpa prostituerade och kolla porr hela nätterna och skratta och ryggdunka andra män och aldrig aldrig aldrig behöva förstå vikten av omsorg, vänlighet och omtanke om andra och sitta i styrelserna och jobba över och få beröm för att jag stökar i diskmaskinen, lagar mat eller är föräldraledig i tre månader med mitt eget barn och prata om att sätta ett skott i pannan på alla våldtäktsmän fast jag själv tjatat mig till sex tusentals gånger och tafsat och kladdat på skoj ska jag för fan behöva fråga den där bruden om hon verkligen vill när jag är jättekåt och ni har ju alla lärt er hur jobbigt det blir för en man som inte får utlösning exakt när han känner för det ni vet att det är jättejobbigt för mig mig migmigmigmig…

Svaret på hur vi ska orka vidare är för att vi inte har något val.

Att hoppas på en bättre framtid utan att agera är lika dumt som att ha ett Casino som bästa vän: Tomt, meningslöst och själadödande.