Att både äta kakan och ha den kvar
Det är som att allting går i 120 just nu.
Det är roligt såklart men jag slits som vanligt mellan de två motpolerna:
Någon slags eremit-fantasi som alltid varit oerhört lockande, att bara få vara i fred. Sitta på en kökssoffa med en kopp kaffe och höra en klocka ticka. Och så den andra:
Engagemanget och drivkraften, att det finns viktiga saker att prata om. Att det finns viktiga kamper som vi måste orka ta. Att jag vill något mer än att bara stå vid sidan om och titta på.
Så jag kämpar på för att kunna få lite av varje. Sjukt svårt. Som att både äta kakan och ha den kvar.
Här ovanför ser ni i alla fall höstens planering för den ojämställda stressen. Jag landade till slut i de här 3 städerna och i nuläget är inga andra städer eller tidpunkter aktuella.
Gå in under fliken föreläsningar om ni vill köpa biljetter.
Jag hoppas ständigt och alltid på att få mer tid och ork till att hålla igång bloggen. Men just nu räcker inte mina 24 timmar om dygnet till riktigt. Så jag hoppas att ni har lite överseende med det.
-2 Comments-
Självklart har vi förståelse för det! Det vore väl sorgligt ironiskt om den som kämpar för vår hälsa och mot stressjukdomar slet ut sig för att uppdatera bloggen som ska få oss att bl.a. inse faran med stress. Ta hand om dig! ❤️
Haha ja men eller hur? Det vore ju verkligen ironiskt och tack så mycket snälla Sabina. <3