Här sitter jag vid köksbordet och läser en sjukt bra (hehe) artikel om hur vi kan göra vardagen mer jämställd. Den finns i nyaste numret av Modern Psykologi (nr. 4).

Ute regnar det och jag tänker ganska mycket på Ellen Keys Strand. För ett år sedan bodde jag där i två veckor och det var så jäkla bra. Det var som att jag där fick tid att sy ihop en massa lösa trådar och tankar som jag under många år aldrig hunnit tänka klart. (Mamma! Vart finns det rena sockor? Mamma! Jag vill ha en till macka! Får jag det? Det? Eller kanske det? Mamma!Mamma! MAMMA!!!). Missförstå mig rätt, mina barn är inte värre än andra barn, men utrymmet för att tänka egna tankar i en familj är inte jättestort.

Jag kommer ihåg att jag pratade med Johan i telefon och han pratade om att någon slang börjat läcka i badrummet och det. var liksom en stor grej för honom och jag kände bara hur konstigt det kändes att höra honom prata om något så himla oväsentligt.

Men det stod också klart för mig att det är det som är hela grejen. När du står med skiten upp till armbågarna så kan till synes obetydliga händelser bli en stor grej. När tre ungar ska ha frukost, lunch, middag och rena kläder och skjutsas och det ska plockas fram och plockas bort och du har förvandlats till en serviceinrättning 7-24 då kan en slang som börjar läcka vara ALLT. Det blir liksom den där berömda droppen, ni vet den som gör att det hela tippar över. För att marginalerna är så små redan från början.

Ellen Key fick utstå spott och spe för att hon förde fram tanken om att kvinnor kanske inte till varje pris skulle göra samma saker som män. Hon hade ju den dåtida synen på kön, som med dagens mått mätt skulle betecknas som oerhört biologistiska och särartsfeministiska.  Men med tanke på hur vårt samhälle har rört sig, och hur ingen av oss vill (orkar/hinner) lägga tid på att ta hand om våra hem, städa, ge omsorg till barn och gamla så kan en ju undra hur det sett ut om kvinnors arbeten, liv och insatser fått stå som norm. Eller om åtminstone alla de tusentals timmar arbete och kärlekskneg som alltid varit och fortfarande är förutsättningen för våra gemensamma liv, värderats och synliggjorts.