Tystnaden & smärtan
-24 grader.
Det är märkligt hur tyst allting blir när kylan tar över. Som att till och med ljuden fryser bort. I tystnaden blir knarret av skorna mot snön det enda som hörs. Den korta stunden som krävs för att ta av sig vantarna och dra fram kameran får konsekvenser som känns. Smärta.
Men den är övergående. Som tur är.
Inte som tystnaden som allt för länge har legat över vårt gemensamma samhälle.
Inte som smärtan över allt lidande som osynliggjorts under så lång tid.
En av de saker som gör allra mest ont med vårt ojämställda samhälle är att män någonstans på vägen till vuxna människor sakta men säkert lär sig att objektifiera och dehumanisera kvinnor.
Hur de lär sig att tänka att vissa människor är en vara. Ett ting. Någonting som är till för att användas. Köpas. För deras höga nöjes skull. Länsstyrelsen i fyra län här i norra Sverige släppte en rapport om prostitution för några veckor sedan. Där kunde bland annat det här läsas:
”Den allra vanligaste åldern hos dessa personer var mellan 21 och 24 år. Siffrorna bekräftas av informanterna då de i sitt arbete främst haft kontakt med kvinnor i 20–25 års ålder.
Några som inte syns i siffrorna är utsatta barn och ungdomar. Informanterna berättar att de arbetat med fall där den utsatta misstänks vara under 18 år och att det vid era tillfällen nns misstanke om att kvinnorna i annonser/ profiler har lägre ålder än den angivna. Länsstyrelsens kartläggning från 2016 visar också på flera fall där ensamkommande flyktingbarn misstänks vara utsatta. Informanterna tar upp att efterfrågan är stor på så unga tjejer som möjligt, samtidigt som annonsörerna vet om att det är riskabelt att i annonser skriva ut en lägre ålder än 18 år då polisen är extra uppmärksamma på brott mot barn.” (Läs hela rapporten här.)
Kan ni _på riktigt_ ta in att det finns män som har vuxit upp och någonstans på vägen lärt sig att det är ok, inte bara att köpa andra människor, utan också lärt sig att sexualisera och tända på så unga tjejer som det bara är möjligt? Utan att reflektera över hur galet och misogynt det är?
Kan ni förstå att de här männen inte är några utomjordingar utan att de går omkring bland oss som helt vanliga kollegor, kompisar, pappor, bröder, pojkvänner, sambos och makar. Det går inte att se vilka de är. Och de är inga monster. Det är helt vanliga pojkar som vuxit upp till män och lärt sig att det är ok att plåga, förnedra, köpa, knulla, njuta av makten att få göra vad som helst med en annan människa för att det ska kännas skönt i snoppen en liten stund.
Den smärtan går inte över.
Den tystnaden behöver bli till en orkan av ljud som inte går att ignorera.
-4 Comments-
Usch, vad sorgligt det är när man tar in det. Man orkar nästan inte. Å andra sidan finns inget annat alternativ än just det, att orka. Igen, igen och igen.
Ja men eller hur Caroline 🙁
Jag brukar vila från det ibland för att inte gå sönder helt. Skriva om annat, tänka på annat, göra helt andra saker. Sedan kavlar jag upp ärmarna och orkar en stund till igen. Kram!
Usch vad det gör ont att läsa, kan inte hålla tillbaka tårarna. Blir också orolig, mina söner – vilka kommer dom bli, hur kan jag gardera dem till att bli fina,jämställda och förståndiga män?!?
Det är rimligt att vara orolig & det finns ju inga garantier. Vi får göra så gott det går och hålla tummarna för resten 🙂 Kram!