Gårdagens föreläsning
I går kväll kom då stunden som jag peppat & jobbat för. Längtat till.
Jag var som vanligt jättenervös innan. Inte så mycket för själva pratandet, mer för kringdetaljer som att tekniken inte ska fungera eller andra bitar som jag inte till 100% kan ha kontroll över.
Men! Allting fungerade.
Så till slut fick jag äran att stå framför drygt 130 personer och prata om det här livsviktiga ämnet.
Ni kan kolla ett kort klipp från föreläsningen här:
Den ojämställda stressen.
Ni vet det där omöjliga som vi håller på med hela tiden. Att inte bara överleva utan att också vilja leva. Engagera sig. Kämpa för att förändra saker. Samhället. Vardagen. Ha roligt. Få en chans att ta hand om de vi älskar och oss själva.
Hinna njuta av det liv som vi har förmånen att äga en liten stund.
Tycker faktiskt att det mest rimliga vi kan göra är att bygga ett gemensamt samhälle där människor kan få göra de här sakerna & slippa bli sjuka av ett galet system.
Eller hur?
-1 Comment-
Kom att tänka på artikeln 171026 i DN:s insidan ”jag får inte tillräckligt med emotionellt stöd av min man”. Psykologens svar: du måste lära din man bete sig, typ. Jag blir så förbannad, återigen är det hennes ansvar! Det måste finnas andra sätt, även när mannen inte ser problemet. Hur kan en få män att fatta, och ta ansvaret?! Suck..