Som jag skrev om  i går har kvinnor genom alla tider tystats på olika sätt.

Framförallt har det alltid varit hotfullt med kvinnor som både tar plats, gör det på ett normbrytande sätt, och (kanske viktigast av allt) vägrar skämmas för det.

Därför kändes det bara alltför ironiskt att en av Sveriges största feministiska bloggares Instagramkonto blev avstängt på grund av… ja vad tror vi? Jag satsar mina pengar på det hederliga gamla kvinnohatet.

Jag känner mig ofta rädd och orolig efter att jag postat ett inlägg på bloggen. Trots att jag i den här bloggen varit oerhört förskonad från hat och elaka kommentarer. Men det är något slags djupt liggande obehag som jag inte lyckas ruska av mig genom att låta mina ord ta plats. (Vem tror du att du är? Varför ska du hålla på. Du är asjobbig och oskön. Ingen gillar dig ska du veta.)

Jag tänker på kvinnor och rädsla generellt.

Jag tänker på den här mätningen från SCB som visar att mer än var 5:e kvinna någon gång har avstått från att gå ut på kvällen pga rädsla för att för att bli överfallen eller hotad. Motsvarande siffra för män är knappt 6 procent.

Jag tänker att det gör något med oss att gå genom livet och vara rädda. Oroliga.

Jag tänker på det som en kompis till mig som jobbar i klädaffär berättade häromdagen. Hur kvinnor som provar kläder hela tiden präglas av självhat och avsky inför sina kroppar:

”Jag är så ful, det är fel på min kropp. Usch inga kläder passar min defekta kropp.”

Hur män (oavsett kroppsform) istället klagar på kläderna:

”Vad fasen är det här för konstiga kläder som inte passar mig. Så himla dåligt. Kläderna är fel. De är defekta som inte passar mig.”

Jag tänker på hur illa livet i det här samhället gör allt för många kvinnor.

Och sedan tänker jag att det enda sättet för oss att vända på den här spiralen är att hitta styrka i varandra. Vi måste organisera oss och vi måste hitta rimligare sätt att prata och tänka än att ständigt komma fram till att det är vårt eget fel. Vi måste göra upp med det internaliserade kvinnohatet som vi fick med oss redan genom bröstmjölken.

Även om vi inte kan förändra hela samhället från en dag till en annan så kan vi ändra vårt förhållningssätt.

Vi kan hitta bättre förklaringsmodeller:

Sådana som ger oss styrka istället för självhat. Som ger oss kamplust istället för skam.