Nu är det lite drygt en vecka sedan jag åkte från Strand. Det är svårt att hitta orden för att beskriva hur det var att befinna sig på där. Jag tänker saker som att ”tiden stod stilla”. Men jag vet inte. Det är liksom inte tillräckligt alls för att beskriva hur det egentligen var. Får kanske nöja mig med att säga att det blev en av de mest annorlunda och givande händelser jag varit med om i mitt liv. Dagarna som gick, och allt jag tänkte och kände när jag var där känns nästan overkligt nu…

Jag åkte direkt från Strand till en utbildarhelg med Make Equal-gänget i Stockholm och sedan kastades jag in i en oerhört intensiv arbetsvecka här hemma. Torsdag-fredag har jag jobbat från 6.30 på morgonen till 18 på kvällen. Jag vet inte ens vad jag ska säga om det, förutom att lugnet från dagarna på Strand på ett brutalt sätt försvann i verkligheten som  vardagen innebär.

Hade önskat kunna sortera mina tankar lite bättre, men för det behövs tid att sitta ner. Det behövs mer än små kvartar här och där. En fråga gnager i mitt huvud, hur ska jag hitta de där stunderna. Där tankarna kan få utvecklas, där jag får läsa och skriva. Jag vet hur mycket det betyder för mig, men i samma sekund som jag landar i vardagen prioriteras det ner. Andra saker blir viktigare och jag kan inte frammana känslan (varför kändes det där ens så viktigt?).

Men det är viktigt. Jag återkommer i frågan. Promise.