Män som hotar, trakasserar och kränker kvinnor.

Det finns väl ingen som tycker att det är ok? Och ändå. Så pågår det hela tiden. Det är som en spiral som aldrig tar slut. Så därför vill jag idag prata om hur (och varför) vi behöver SLUTA normalisera kopplingen mellan pojkar och våld. Jag pratar om faktumet att HUR vi pratar om saker har betydelse. Jag vill nämna idiotin i att fortsätta cementera och vidmakthålla pojkars sätt att vara/ göra genom att anamma citat som:

”BOYS WILL BE BOYS”

Kan någon ens förklara för mig hur ni tänker när ni tänker de orden? Menar ni på allvar att pojkar har en medfödd oförmåga till att ta ansvar för sina handlingar? Menar ni på allvar att de inte har förstånd till att förstå att vissa beteenden inte är ok?

Ett till ord som jag vill lyfta är ”pojkstreck”.

Nog är vi många som minns de där tokiga pojkstrecken från skoltiden? Det var ju så sjukt coolt (och sanktionerat av vuxna och lärare) redan på den tiden att hota och trakassera sina tjejkompisar.

Pojkstreck.

Jag minns för några år sedan när det framkom hur manliga studenter på en teknisk högskola trakasserade, hotade och förföljde kvinnliga studenter och hur det då beskrevs som:

”Pojkstreck som blivit GRÖVRE.”

Det kändes så bisarrt att ordet pojkstreck användes i det sammanhanget. Men det kanske faktiskt var närmare sanningen än vad vi vill tänka oss.

Våldtäkter, sexuella trakasserier och kvinnomisshandel är kanske just de ”oskyldiga” pojkstrecken som hela tiden blir grövre? Som en del i en våldspyramid som aldrig tar slut. Ett språk som befäster och vidmakthåller beteenden som aldrig någonsin kan vara ok. Normaliserad sexism. Normaliserat våld. Jag tänker inte att vi som lyfter de här frågorna är överkänsliga, snarare har vi alla blivit enormt avtrubbade. Läste senast igår  ännu en artikel om en man som försökte döda sin partner när hon ville göra slut. Bläddrar vidare och dricker mitt morgonkaffe. Som om ingenting hänt. Det är vardag. Män som dödar kvinnor. Ska det fortsätta vara så? Jag tycker inte det.

Så vet ni vad?

De där s.k pojkstrecken är är något som måste tas på allvar och arbetas med i hemmet och på förskolor och skolor. Vi måste sluta försvara och förklara beteenden som inte är ok med hänvisning till kön. Det kan ALDRIG vara ett giltigt skäl att göra saker som är dumma med hänvisning till att det är så killar ALLTID gjort och alltid kommer att göra. Vi måste börja med våra barn. När tjugoåriga, trettioåriga eller sextioåriga män trakasserar, hotar och kvinnor och dessutom hela sitt liv blivit matade med ett språk som godkänt det sättet att vara (och göra) utan att behöva ta ansvar så började det inte där och då.

Och en sak till, apropå språk & kön:

Vem har någonsin hört talas om flickstreck som blivit grövre?

Eller flickstreck överhuvudtaget?