Dagarna bara springer förbi just nu.

Jag tittar på vårt minsta barn. Han som är fyra och snart fyller fem. Som älskar att spela på paddan och hoppa på studsmattan med sina storasyskon. Han som är så liten men ändå så stor. Nyss var han en bebis, nu har hans ben blivit långa och smala. När humlor, flugor eller spindlar kommer i hans synfält skriker han och springer. I går kramade han mig en lång stund och sa att han saknade vår hund Affe.

Jag skriver alltid om jämställdhet och feminism. En del tycker att det är problematiskt. Att jag är taskig mot män. För det finns ju så många som [inte gör allt det där]. De förstår inte. Det problematiska är att alltför många män [gör allt det där] och  att alltför många män vinner i makt men förlorar något annat.

Det som verkligen betyder något.

Nära relationer, kärlek, omtanke, sina barn, sina familjer.

Jag hör folk och föräldrar bortförklara och osynliggöra när små pojkar gör saker som inte är ok. När de slåss, hotar jämnåriga tjejkompisar, tar tjejer mellan benen och säger att tjejer är tråkiga och svaga. De beter sig illa när de förlorar en hockeymatch, när de får en ”dålig” tjej i sitt lag på gympan. Och ni har alla hört de språkliga och sorgliga ”sanningarna”:

”Boys will be boys” ”De är nog kära” eller ”Ja tänk att saker och ting aldrig förändras”

Men pojkarna är också offer. För strukturer, för vuxna som inte ser vårt ojämställda samhälle som ett problem. För vuxna som stoppar huvudet i sanden och tycker att allt är bra som det är. Som tycker att allt som har med flickor att göra är fjolligt och som tycker det är viktigt att pojkar lär sig att vara män. Män som inte kan prata, som inte visar känslor. Som våldtar, som slår och som tar livet av sig. Som känner sig ensamma men aldrig lärt sig att vårda relationer.

Jag skriver alltid om jämställdhet och feminism. En del tycker att det är problematiskt. För mig är det hoppfullt. För jag vet att saker och ting förändras hela tiden. Men aldrig av sig självt. Aldrig av tiden i sig, utan av människor som kämpar.

Jag vill att min lilla fyraåring och hans systrar ska få alla möjligheter i framtiden. Jag kommer aldrig att ge upp. De ska få växa upp i ett samhälle som för varje dag närmar sig målet.

Jämställdhet. Jämlikhet. Kärlek som inte har gränser.

Våra barns  liv och framtid ska inte få avgöras på grund av deras kön.